Dösnack.

Krokus.

I dag har vi haft en fantastisk dag, det är inte ett dugg överdrivet att säga att det har varit rena högsommarvärmen, vi har tillbringat dagen på kolonilotten och njutit varenda minut ja kanske inte varje, det är ju en hel del jobb den här årstiden så ibland blev vi svettiga, egentligen njuter man bara av svett i bastun så om rätt ska vara rätt så inte varenda minut.

Nu något helt annat, jag har läst en del av Amanda Widells krönika i Mama! Vad är det med det då, det kan jag väl göra även om jag inte är nybliven mamma. Om jag ska vara ärlig så är jag inte mamma alls.

 I alla fall så blev jag nyfiken när jag läste att hon alltid varit rädd för att dö! Hon skriver att hon varit så rädd att bara att tänka på det tagit mer tid än som är sunt. Värst var det när hon blev mamma, då börjde hon tänka på hur det skulle bli för barnet om det skulle växa upp utan mamma. Det måste vara fruktansvärt att gå omkring med dessa tankar varje dag, nu skrev hon i slutet att hon tagit tag i det och att det lugnat ner sig lite, det var bra, då behöver inte jag ödsla tid på att tänka på henne.

Jag har svårt att förstå hur man behöver vara rädd för att dö, det är inte jag, varför ska man vara rädd för något som man kan vara hundra procent säker på att kommer att ske förr eller senare? Nu är det ju så att Amanda har småbarn medan jag inte haft det på snart fyrtio år och jag är fullt övertygad om att dom klarar sig bra utan mig. Det är klart barnbarn har jag ju men dom har egna föräldrar som bekymrar sig för dom så där har jag ingen större uppgift heller.

Nu vill jag inte bli missförstådd, det jag säger är att jag inte är rädd för att dö, en helt annan sak är att jag inte tycker det är så bråttom, nog vill jag leva men inte är jag rädd om det inte blir så.

Det som skrämmer mig lite däremot är om min fru skulle dö före mig men å andra sidan har jag lovat leva längre än hon för hon vill inte heller bli ensam, man behöver varandra mest när man blir gammal. Det blev mycket dösnack i den här bloggen men det är Amandas fel jag går inte och tänker på sånt här i vanliga fall, ska jag säga som det är så tror jag att jag blir den första i världshistorien som aldrig kommer att dö.

Hans, som tror på livet.