torsdag 20 januari 2011

Nyss på service.

Mitt sargade bröst.


Det har snart läkt så att det inte syns längre, skönt då kan jag gå med bar överkropp på stan om jag vill, men eftersom jag aldrig gjort det tidigare så kanske det inte blir så nu heller. I alla fall inte i vinter.

På måndag var jag på återbesök till Sunderby Sjukhus angående min operation, som jag förstår var det det sista ordentliga besöket som har direkt samband till min operation,så jag anses nog vara frisk, men inte riktigt frisk ändå, jag skulle bli kallad igen efter tre månader, och en gång till efter sex månader efter dom sista tre, (hänger ni med?) och ytterligare en gång till efter sex månader till. Jag blir lite osäker, jag är nog inte riktigt frisk ändå men jag får börja leva som om jag är frisk, även om dom tyckte att jag kan ju ta det försiktigt i början, jag fick för mig att dom helgarderade så jag tror jag skiter i vad dom sa och kör som vanligt.

Det var måndag det, på onsdag var det Sunderbyn igen men nu på föredrag och jympa, föredraget handlade om hjärtat och var fantastiskt bra, en sjuksköterska som verkligen visste vad hon pratade om och gjorde det på ett intressant sätt, vad inte jag vet om hjärtat nu behöver jag inte veta, till och med min fru som är i branschen tyckte att det var det bästa hon hört om hjärtat.
Efter föredraget blev det gymnastik, inte är vi hjärtpatienter så sköra, dom körde stenhårt, var man lydig och gjorde som dom sa så var man sjöblöt i svett och rätt så trött när det var färdigt.
I dag har det varit lugnt så ni slipper läsa om mig för det är inget att skriva om, det mest ansträngande i dag är det jag skriver nu.
PRO har möte i kväll, vi är medlemmar men jag tycker att jag klarar mig utan det mötet och min fru protesteradr inte så vi stannar hemma, vilket blir skönt.

Hans, i princip frisk, eller?

1 kommentar:

Ylva sa...

Hej Hans!
Skönt att höra att du mår bra nu! Hörde att pappa var förbi och hälsade på igår. Kul! Ang gympan ni har i Sunderbyn så var jag med och ledde sån när jag gjorde praktik där för hundra år sedan. Det var himla roligt och man fick en sån personlig relation med patienterna. Sista gången hade vi brakfika och det var lite vemodigt att det var slut. Fortsätt krya på dig...och du....kör på som vanligt!