Det blåser!

Jag tog den här bilden för att illustrera hur det blåste och hur snön virvlade omkring när jag tog min motionsrunda. Om man ser på den av den anledningen så är bilden totalt misslyckad, inte ser man någon virvlande snö! Lite såg man när jag förstorade upp bilden i datorn, men den här lilla skruttbilden ser mest ut som ett misslyckat försök att få er att tycka synd om mig.

För lite synd var det om mig, jag hade motvind halva sträckan när jag gick runt motionsslingan som officiellt heter Hälsans Stig. Ibland när man lyfte benet för att ta ett steg framåt kom det en vindstöt så man blev stående kraftigt framåtlutad, det hördes ett fladdrande ljud och när jag tittade bakåt såg jag mitt
upplyfta en meter långa ben fladdra i vinden, det krävdes en kraftansträngning för att få markkontakt igen.

Som tur var fick jag medvind sista biten hem så jag var rätt så utvilad när jag knöt av mig vinterkängorna. Dom kräver nästan en egen blogg för att ni ska förstå vad jag har att kämpa emot men jag tar det här: mina vinterskor är av storlek  förtiosex (anledningen till storleken är att jag ska ha mina fötter i dom när vi är ute på promenad) och väldigt klumpiga, dom har dessutom en sula som är onödigt tjock och grovt mönstrad, den är perfekt när det är nollgradigt och lös snö. Men sedan när det blir den väderlek som dom egentligen är avsedda för, alltså vinter, då är dom livsfarliga! Sulorna som förmodligen är av plast fryser i kyla så dom blir snorhala, man kan inte gå med dom! Ser ut som Bambi på hal is och kommer förmodligen att en iskall dag bryta benen och ligga kvar och frysa ihjäl.

Hans, som tycker, att inte är det alltid så lätt.