PRO.

Landshövding P-O Eriksson.

På torsdag var det årsmöte i föreningen PRO-Luleå centrala, i inbjudan till mötet stod det att vi skulle få besök av en hemlig gäst som sedan visade sig bestå av vår landshövding, det är minsann inte kattskit att få en sådan prominent gäst på ett vanligt årsmöte i pro. Det finns väl flera anledningar till att han accepterade inbjudan, i första hand att han just då hade tid, i andra hand att det var vår ordförande Margareta Lindbäck som kontaktade honom, dom lär känna varandra sedan tidigare.

Det får vara hur det vill med det nu, han kom i alla fall och stannade hela mötet, själv satt jag så nära att jag kunde klappa honom om jag haft lust men jag brydde mig inte om det. Han reste sig upp efter ett tag och sa att han lovat hålla tal till oss men hade inte fått något tema att hålla sig till så han hade ingen aning vad han skulle prata om. Nu började han prata i alla fall och fortsatte att prata ungefär en timme utan att staka sig en enda gång, så är det när man har talets gåva fullt ut.

Han berättade lite om sin bakgrund och hur det gick till när han blev landshövding, vi fick lite insyn i hur snacket gått i regeringen och fick veta att han låg och sov när Göran Persson ringde för att meddela beslutet att han var utsedd till landshövding i Norrbotten, han påstod att han var lite sömndrycken och morgonsur och att Göran sagt att skulle han fortsätta att vara så sur så skulle han ringa till någon annan. Då skärpte han till sig och blev landshövding.

Vi fick också veta att en landshövding får bara sitta i nio år och det blir det för honom i juli så då är det goodbye till residenset.

I alla fall var det roligt att lyssna till vår landshövding så jag tyckte det var ett ovanligt trevligt pro-möte.

Hans, som känner sig nästan som att jag fått en ny kompis i Per-Ola.