Julrosor.

Julrosorna.

Nu måste jag skryta lite med våra julrosor, dom här har vi haft i fem år, dom har blommat fyra-fem blommor till varje jul, resten av året har dom stått gröna men blomlösa. Det är ju en krukväxt som verkligen inte gillar värme, dom tål ju ned till fem minus utan att frysa, nu har vi dom på vår inglasade altan där temperaturen är anpassad så att det vintertid är cirka tio-femton grader varmt och aldrig under noll, vi måste dra på lite strålvärmare om vi vill sitta där och mysa.

Men julrosorna trivs där, sommartid har vi dom mot en norrvägg vid kolonilottostugan,där trivs dom också. Tidigare år har vi slitit upp dom ur krukan och planterat dom i jorden, men i vår när vi tog ut dom till kolonilotten sa min fru att dom kanske inte gillar att bli omplanterad två gånger om året och jag som faktiskt tror mer på min fru än jag tror på Gud Fader var genast med på noterna, så därför har dom tillbringat sommaren i krukorna mot norrväggen på kolonilotten för att i höst, fortfarande i krukorna, åkt tillbaka till vår altan.

Och, äntligen, nu kommer jag till pudelns kärna, dom har så ini den milda tid med blomknoppar så om hälften slår ut så blir dom praktfulla till jul. Dom har redan börjat blomma lite smått. Nu kommer säkert "vän av ordning" att säga "varför fotar du dom nu och lägger dom på bloggen, vore det inte bättre att spara till dess att dom är så praktfulla som du tror att dom ska bli". Så här är det, om allt slår ut så dom blir så vackra som jag tror så blir det nya foton och ny sida om julrosor, men skulle dom däremot bli överansträngda och dö så kommer ni inte att höra ett ord till om våra julrosor.

Jag kommer att hålla tummana i fem veckor nu så min fru kommer inte att ha nån nytta av mig i julstöket, det är svårt att baka pepparkakor när man håller tummarna för ett par julrosor.

Hans, som gillar julrosor.