Kalas!

Stefan fyllde 45 på söndag.

 

Han ser ut som han tänker "hur länge ska man vänta innan man blir uppvaktad", nu tror jag inte att han tänker så. Stefan är nog innerst inne övertygad om att nog kommer det folk när jag fyller år, och det brukar det göra, ibland så många att vi ibland undrar om han ringt runt och tjatat att dom ska komma.

 

Det kanske är så enkelt att visst kan vi som närmast anhöriga reta oss på honom ibland ,men han är ju lätt att tycka om också. Ej anhöriga försöker ju inte att styra honom som t.ex. föräldrar gör och då ser dom ju bara den sympatiska sidan av honom, det är nog anledningen till hans stora bekantskapskrets.

 

I alla fall fick Stefan inte sitta så länge och vänta, visst kom det gratulanter, min fru och jag kom först och fick omedelbart jobb som personal när det började komma fler gratulanter. Det kanske har att göra med att det inte är så märkvärdigt med att fylla 45, det kom tillräckligt många men inte som när han fyllde 40, då kom det drygt femtio personer och då hade han hälften så stor lägenhet, det var trångt.

 

Nu gick det bra, Stefan verkade uppskatta att han blev firad, han är inte så noga med presenter (som han också fick) utan det viktigaste verkar vara att det kommer folk. Vi har redan börjat fundera på hur det blir när han fyller femtio men han har en storebror som ställde upp på den här födelsedagen och han fixar nog femtioårsdagen också. Då kanske vi är på hemmet och blir rullade dit som enbart gäster.

 

Det är länge sedan jag skrev sist, jag hoppas att någon saknat mig, men det vet jag inte. En av anledningarna att jag inte synts till här är att jag varit förkyld en längre tid och inte haft lust att göra nånting alls. Men i dag känns det bättre, jag körde mitt nedsnorade tangentbord i diskmaskinen och här är resultatet.

 

Hans, som också gillar kalas.