Sjukdom.

På tisdag morrgon mötte jag dom, förkylningsbacillerna, sedan har vi följts åt, eller man kan säga att dom har tagit min kropp i besittning, antagligen trivs dom med mig, mitt förhållande till dom är det motsatta. Jag tycker det är ett elände att vara förkyld, jag tycker så synd om mig själv så jag tror ingen, hur deltagande dom än verkar kan förstå hur svårt sjuk jag faktiskt är, se fotot ovan, ingen kan väl säga att jag ser pigg ut?

Jag har en fru som försöker få mig piggare med muntra kommentarer som att "nog ska du se att du överlever det här", eller "det brukar gå över", brukar och brukar, nog vet jag att en och annan blir frisk från en förkylning men vad är det som säger att det går så lyckligt den här gången? Jag har bett att hon ringer till ambulansen och ber att dom håller sig beredda om det skulle behövas, hon säger att hon inte har haft tid än men hon ska snart! Då kan det vara försent!

Jag får se om det går över till i morgon, då är vi bortbjudna och jag vill ju inte förstöra festen genom att stanna hemma, åka dit sjuk kommer inte på frågan. Det är tur att man är en hårding, det är klart jag är frisk i morron, om inte så  kanske min fru åker iväg i alla fall, vem ska då sköta mig? Nä jag tror jag ska ta en magnecyl i kväll, det brukar hjälpa.

Hans, som det är synd om just nu.