Vårsol.

Vårsol.

 

Äntligen har vi fått fina vårvinterdagar, solen vräker sina strålar över oss och dom vita snövidderna, det är fortfarande lite kyligt, man kan inte påstå att solen värmer, jo lite grand, men inte tillräckligt för att värma upp luften. Men det är tillräckligt för att värma upp en människa som vistas i solstrålarnas sken.

 

På bilden ovan ser man långt bort två prickar, i storlek ungefär som flugskit, det är det inte, det är faktiskt två människor som promenerar på isvägen, så små blir vi på några hundra meters avstånd. Med hänvisning till det, hur små ska vi inte upplevas när vår Herre tittar ned på oss. Tänk på det, ni är små som flugskitar på lite avstånd, inte direkt något att förhäva sig över.

 

För övrigt är det nu man ska vara ute, det är jätteskönt så länge man håller sig i solen och att göra det är inget större problem eftersom den lyser rätt så vitt omkring. Sedan beror det ju vad man gör ute, jag skriver ur en pensionärs synvinkel, det betyder att jag inte går ut för att göra nåt speciellt utan för att få frisk luft och lite sol-D-vitaminer på köpet och med dom förutsättningarna är det inte svårt att med lite planering röra mig i solstrålarnas varma sken hela tiden.

 

Som alla ser som läser detta har man som pensionär en rätt så lättjefull tillvaro, jag hoppas ingen missunnar oss, fortare än ni tror får ni åtnjuta samma förmåner, en nog så liten men jämn månadslön som bara kommer.

 

Hans, som känner hur D-vitaminerna gör sig hemmastadda på min lekamen.