Nu är det datakö!
Så glad blir man om man äntligen får komma till Luleå.
Ja så har vi Nelly här för första gången i hennes och vårt liv, vad gäller henne är det inte så konstigt eftersom hon bara är två och en halv månad gammal vad värre är att vi är runt åttahundrasjuttiofem månader och inte lyckats locka hit henne, men det är klart det funkar inte med lockrop till en som inte finns.
Nu är hon här i alla fall, med sin mor och bror vilket kanske inte varit nödvändigt annars om det inte varit för flygresan, man kan inte skicka en som aldrig flygit ensam förr på en så lång resa, sedan är det ju en sak till, hon har matsäcken fast monterad på morsan så det är nog bäst som det är. Men när hon lärt sig checka in och äta korv då kommer hon nog ensam.
Nu ska ingen tro att vi har något emot ressällskapet även om det varit roligt att få rå om ungen alldeles själva ett tag. Jag hade förberett mig på besöket genom att köpa in öronproppar för att rädda öronen om det skulle bli mycket skrik och vrål. Men glädjande nog så har jag inte behövt använda dom än, Nelly är en mycket gladlynt och snäll unge som ett flertal gånger lett mot mig vilket gjort mig mycket glad.(jag håller för öronen när andra säger att det bara är grimaser för att hon har magknip)
Lite smolk i glädjen är att det grämer mig att jag köpte öronproppar innan jag visste om jag skulle få användning för dom, sådana är minsann inte gratis.
Hans, som börjat prata lite fjantigt på sistone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar