Kallt.

Inte skönt.

I dag var dagen när jag i enlighet med vad jag bestämt för några dagar sedan skulle börja med långa promenader för att återfå lite av min förlorade kondition. Den ambitionen gick över sedan jag tittat på termometern, tjugosju grader! Visst man kan klä sig, men näsan då? Det är inte snyggt med en blåfrusen näsa, dessutom har jag förlagt mina långkalsonger, min fru säger "du går inte ut utan långkalsonger" då blir jag ju inne, jag har ingen aning om var dom finns....

Jag kommer ihåg att jag skulle ta på dom vintern -73 när det var trettio grader kallt men upptäckte att jag förlagt dom, därför stannade jag inne den gången sedan har jag aldrig hittat igen dom. Om jag ska vara ärlig så gillar jag inte långkalsonger, jag tror inte jag använt sådana sedan jag gjorde rekryten! Mina långa slanka ben är numera härdade så dom lider inte av att få röra sig fritt inne i jeansen.

Varför har jag sådant motstånd mot långkalsingar då, jag vet inte, kanske för att dom sitter åt, eller för att dom är fula, eller kan det vara för att när man råkar gå in till någon som befinner sig i ett rum med vanlig normal rumstemperatur och man känner hur svetten börjar rinne nedför benen, då otrivs man.

Det är bra att jag inte hittar dom så jag har nåt att skylla på när dom kommer på tal. Så är mitt förhållande till långkalsonger, hellre stanna kvar inne i rumsvärmen än att dra på dom.

Hans, jag vet ,jag är lite knäpp ibland.

Kultingar.

Grisbarn.

Nu har suggan i Stadsparken fått barn, för några dagar sedan nedkom hon med två stycken välartade grisbarn, så kallade griskultingar. För mig blev nedkomsten en total överraskning, jag hade ingen aning om att kommunen ställt ut en dräktig isgris men så var det tydligen.

Nu är det väl ingen risk att man får se kultingarna växa upp, risken är väl i stället att dom längre fram i vår kommer att tyna bort, men så är livet, även om det i isgrissammanhang är betydligt kortare än vad vi tänker oss för egen del. Jag tror att det blir suggan, eller grismodern, för att inte låta vanvördig, som kommer att leva längst, hon har liksom mer att ta av.

En sak är säker, när blidorna och senare våren kommer så ska inte jag ta mina promenader förbi den faderlösa grisfamiljen, det känns för sorgligt att se dom tyna bort, nu är ju jag ovanligt känslig för att vara människa, jag tror säkert att det kommer att finnas folk som skrattar åt förfallet när grisarna blir mindre och mindre.

Hans, som gillar smågrisar.

Julafton.

Glada tomtar som jag hittat på nätet.

Julafton har varit, nu är det juldagen. Tanken var att jag skulle blogga på julafton men det kom saker emellan, bland annat en jultomte. Senare på kvällen borde det varit läge att sätta sig här och skriva något spirituellt om julaftonen men jag var så erbarmeligt trött av julaftonfirandet så jag gick till sängs och sov till i dag. Jag börjar förstå att jag inte är Stålmannen längre.

Julaftonen så här i efterskott då, jo den var bra, vi tillbringade julaftonen hos Ulf och Pia i Gammelstad, det blev att stoppa i sig en massa god mat, jag för min del har inte riktigt fått tillbaka matlusten än (vilket förmodligen alla som såg mig äta protesterar mot) men faktum är att jag var mätt men magen stod inte i elva hörn, eller med andra ord jag var inte överdrivet mätt som jag brukar vara när det finns mycket och god mat, det känns faktiskt bra, jag tror jag ska försöka leva så i fortsättningen, men det skiter sig nog när jag blir helt frisk.

Tomten kom också, han var snäll och mycket rolig, han bad om hjälp att dela ut klappar, det blev så många som ställde upp så efter ett tag upptäckte vi att tomten satt sig på en stol i bakgrunden och följde julklappsutdelningen med stort intresse. Det var ju inte meningen så vi plockade bort några amatörutdelare och återinsatte Tomten igen så det blev ordning på utdelningen.

Som vanligt hade vi kommit överens om att skära ned på antalet julklappar och som vanligt såg man inte skymt av den nedskärningen. En företeelse som jag har förståelse för eftersom jag tycker det är roligare att ge bort klappar än att få.

Nu har väl jag i år på grund min tillfälliga ynklighet  inte precis bidragit till julklappsskörden.

Hans, som tror på Tomten.



Vinter.

Snöbild.



Man kan väl knappast klaga på snödjupet? Nu skojar jag med er, det är klart att vi inte har så här mycket snö jämt över hela Norrbotten. Ni förstår, denna snö är från Stationsgatan, ihopskrapat och uppskottat i en hög mitt framför vårat köksfönster.

Men även om vi inte har så mycket snö så nog har vi snö alltid, så vi har vinter, minus femton till tjuga grader varje dag, tur att man har sitt lilla hem där man kan sitta och kura. Enligt väderspåmän och förståsigpåare så lär det bli en riktig vargavinter i år, vi får väl se, hitintills stämmer det, sedan första snön kom så har vi inte haft den minsta lilla plusgrad, som helgardering, vad jag kommer ihåg i alla fall.

Av förklariga skäl är jag inte så aktiv utomhus  nu för tiden men jag var ut på en liten promenad i går och höll på frysa öronen av mig, nu finns det säkert folk som säger "man kan ju knyta nåt om öronen som håller dom varma". Och hur töntigt ser inte det ut? Då går man väl hellre med förfrysna öron resten av vintern.

Slut på vinterfunderingar. Hans. 

Advent.

Adventstake.

Det är inte bara advent utan i dag är det den fjärde advent, med andra ord så är det snart adventat färdigt för i år.

Adventstaken på bilden är rätt så stor, jag såg att det är en liten dörr på gaveln där en människa kan krypa in, förmodligen för att justera höjden på ljusen eftersom dom "brinner" ned. För att det inte ska bli några missförstånd så brinner inte ljusen på riktigt, ni fattar väl, dom skulle ju blåsas ut om det blir snöstorm, så är det inte med låtsasljus dom brinner dag och natt i stiltje och storm utan att bry sig.

Det är kommunen som fixat dit staken, jag tycker den är fin, bra gjort kommunen. Staken står(lite porr) på Fritz Olsson tomten, vilken tur att man rev Fritz Olssonshuset var skulle den annars ha stått. Det var ju en del diskussioner om man skulle riva Fritz Olssons, jag tyckte det, så rätt jag hade och så fel ni som ville ha rucklet kvar hade, adventstaken är snyggare.

Nog om advent, snart är det jul.

Hans, som snart ska börja vänta på tomten.

Grisigt.

Julgris?

Ja nu har årets isdjur kommit på plats i Stadsparken i Luleå, man kan väl inte med bästa vilja i världen säga att det är en av dom vackraste isdjuren under årens lopp.

Vad man däremot kan säga är att isdjuret är gräsligt grislikt. I år är det tjugosex år sedan man började med isdjur i Stadsparken och alla har skapats av den konstnärliga parkarbetaren Hans Englund från Råneå.

Till alla som inte sett grisen live så att säga ska jag berätta att den är 3,9 meter hög och väger fjorton ton! Så det är ingen liten griskulting. Nu är det inte julskinkan utan kylan som avgör hur länge grisen får leva.

Hans, imponerad av den grislika isgrisen.

Lägenhet.

Torsdagen den sextonde var vi och tittade på Stefans

nya lägenhet, fotot ovan är från sovrummet där inte

alla grejer har kommit på plats ännu.

 Här provsitter Stefan möbler i vardagsrummet.

                                              Köket med matplats.

Vardagsrummet från hallen, en linslus tittar fram.

Vi tycker att Stefan har fått en fin lägenhet, han verkar

själv nöjd med den så det blir nog bra.

Lucia.

Söt Lucia.

Inte kom det någon Lucia till mig i morse, men vi har ju en tv och där fick vi se på lucior i parti och minut i en hel timme, efter det var jag i alla fall rätt så mätt på lucior. Det är klart om det kommit en livs levande lucia in till oss skulle det naturligtvis ha uppskattats, även efter det att jag sett mig mätt på tv-lucior.

Jag försökte med antydningar till min fru men hon hade saker att skylla på så hon kunde slingra sig undan, hur man nu tänker när man slingrar sig undan ett sånt ärofullt uppdrag. Jag tycker inte det är hållbart med "luciakronan är på vinden" det anser inte jag vara en ursäkt till att man inte är lucia utan mest dålig planering. Nästa ursäkt "jag tog inte på mig mitt fotsida vita nattlinne i går kväll" snacka om att slingra sig.

Det gick faktiskt så långt att jag själv började fundera på att ställa upp men eftersom jag är lite sjuk så tänkte jag att "tänk om jag inte orkar fullfölja hela programet", vilket fiasko. Så det blev tv i stället.

Nu ska jag gå och raka mig, sedan blir det frukost, man måste se till så man inte "changserar" alltför mycket även om man inte är i sin fulla kraft.

Hans, vid gott mod.

Ensamma.

Ser du inte att jag äter?

Ja nu har dom åkt, vårt barn och vårt barnbarn som hälsat på hos oss sista veckan, det blev lite tyst, men så brukar det ju vara. Nelly pratar inte så mycket än men hon försöker, ett "läte" lärde jag mig att förstå, det betydde ja, hon sa det nämligen alltid när hon höll med om saker, så det var lätt, dock lite förvirrande ibland eftersom hon säger samma sak när hon menar nej! Nu har hon kommit på en fiffig grej, hon har gett jaet ett efternamn och då betyder det nej. Efternamnet är att när hon säjer ja och viftar avvärjande framför sig så betyder det nej. Skitenkelt! Så borde alla prata så blir det inte så mycket onödigt sagt.

Vi blir inte ensamma så länge, i natt ska Stefan sova hos oss, han har det lite rörigt hemma eftersom han flytter till en ny lägenhet i morgon så dom flesta prylarna ligger i flyttkartonger. Så i morgon får vi åka hem till honom och se hur han bor, jag har inte sett lägenheten än eftersom jag var sjuk när dom andra var på visning, så för mig blir det extra kul.

Nu ska jag äta middag, sedan blir det väl se på tv och sova, förhoppningsvis i tur och ordning.

Hans, bättre och bättre dag för dag.

Gapar stort.

Bananerna är goda i år.

Vi har ju så att säga en mittpunkt i tillvaron just nu så även om man kan tycka att eftersom jag är sjuk så borde allting kretsa runt mig men när ni ser bilden så förstår ni kanske varför det inte är så, och då menar jag inte min fru.

Nu vet jag inte om jag skulle uppskatta att jag får mer uppmärksamhet än vad jag får så jag ser gärna att Nelly är i blickpunkten, vi ses ju så sällan så det är lätt att fjäska lite för henne. Ett stort aber vid det här besöket är att jag får inte lyfta henne! Mina lyftövningar just nu ska helst stanna vid ett eller ett par kilon och Nelly väger väl runt tio så snacka om övervikt, ja inte för henne men för mig.

Jag har lite svårt att förstå att jag skulle bli så ynklig, men så är det. Nu ska jag inte gnälla om det, enligt läkarvetenskapen så är jag på väg åt rätt håll så det här blir nog bra.

Hans, som mår bra efter omständigheterna.

Morfars favorit.

Detta är allvar.

Det är en allvarlig ung dam vi har på besök, det är inget flams här minsann, när hon träffar nya människor undersöker hon dem med ögonen från tårna och upp till huvudet, mycket noggrant, utfaller besicktningen till belåtenhet så kan man få ett leende. Jag ska säga att det värmer ett gammalt nyrepat morfarshjärta när man får ett sånt leende rakt upp och ned.

Annars är här bara bra, vi kommer bra överens med våra gäster och med varandra, det enda är att jag trodde det skulle bli skönt att jag inte skulle få göra en massa saker som jag gjort tidigare, det är inte så, jag har tråkigt, sedan glömmer man av sig ibland och då blir det lite liv.

Men det är bara att köra vidare jag är i bättre form i dag än i går så det här blir nog bra.

Hans, som tycker det är tråkigt att man inte får lyfta sitt barnbarn.

Besök.

Boråsbrudar.

Nu har vi fått gäster från södra Sverige, det är våra favoritbrudar från dom trakterna, delvis kanske beroende på att vi inte känner så många till i dom krokarna, men även naturligtvis för att dom är rätt så gulliga.

Det var meningen att vi skulle åka till dom nu till helgen men nu har jag fått ett sjukintyg där det står att "Pga den genomförda operationen kan patienten ej företa den tidigare beställda resan". Klappat och klart, det är bara att stanna hemma.

Nu skulle jag inte åkt i alla fall, så korkad är jag inte men läkarintyget gör att vi får igen pengarna som vi betalat in så till våren kanske vi beställer en ny resa och åker dit.

Nu tyckte nog Nelly och hennes mamma att deras längtan blev för stor så i dag kom dom och ska stanna några dagar hos oss.

Det var ett bra beslut, vi blev väldigt glada, än så länge tror jag att Nelly glömmer oss efter varje gång vi träffas, eller kanske inte, det tar kort tid för oss att bli bekanta när dom kommer. Jag har en egen teori, hon känner på sig att vi har samma gener och hips vips så är vi kompisar.

Nu är det bara två månader innan jag är frisk (enligt praxis) så vi får hoppas det stämmer, lite bättre blir det men det går fortfarande med myrsteg.

Hans, som inte är så låg som det låter.

Framtiden ljusnar.

Det ljusnar i söder.

Nu känner jag mig lite piggare för varja dag så även om det går med snigelfart så går det inte bakåt i alla fall.

För en vecka sedan den tjugofemte åkta jag tillbaka till Sunderby Sjukhus med full fart, ambulansmännen frågade om dom skulle sätta på sirenerna, jag var frestad att svara ja men insåg att det var lite barnsligt eftersom det i så fall bara var för att jag skulle tycka att det var häftigt, mitt tillstånd krävde nog inte sirener.

Ambulansmännen (och kvinnorna) förresten, vad dom är duktiga! Jag är svårt imponerad, dom tar hand om en på ett proffsigt sätt och dessutom lugnt vänligt och varsamt, dom ska vi vara rädda om.

Bara på min resa från centrala stan till Sunderbyn hann dom ta alla prover som dom som skulle ta emot mig på sjukhuset ville ha, dessutom skicka proverna från bilen till mottagarna. När jag kom dit så visste dom allt om mig, ja inte allt, men allt dom behövde.

Det var bara att skaka hand med en sjuksköterska och en doktor, prata några ord med dom, få en spruta som omedelbart gjorde verkan, (skön känsla) det kändes som bomull i bröstet när hjärtat slog med rätt hastighet igen. Sedan ligga kvar en stund, och åka hem, nu var det inte frågan om några sirener, det var taxi som gällde.

Hans, mer imponerad och nöjd med sjukvården för varje besök.

Reservdelar.

Reservdelslagret.



Jag berättade i gårdagens inlägg att för att reparera mina kranskärl så tog man ådror från mitt högra ben som alltså helt plötsligt inte bara var ett ben som jag gått på hela mitt liv utan numera också ett reservdelslager för att få fart på hjärtat.

Man får lära sig mycket när man irrar omkring på områden som man aldrigt funderat allt för mycket på tidigare, jag frågade var blodet som runnit i ådern som dom hittat ett annat användningsområde till nu skulle ta vägen, så här är det, om man stänger av en bäck i skogen så söker sig vattnet en annan väg, så är det med blodet som runnit i min gamla åder också.

En annan sak, jag har rätt så långa ben, ådern borde varit cirka sjuttiofem centimeter lång, jag kan inte tänka mig att man behövt mer än tjugofem-trettio cm för att tråckla förbigångarna i mina krankärl! Var har resten tagit vägen? Kan man misstänka organhandel? Jag har inget emot det men borde inte jag fått en slant också?

För att inte verka ogin och misstänksam har jag bestämt mig för att ådror räknas inte till organ och dessutom kanske mina ådror på grund av hög ålder och lång användning inte var så perfekta, så jag släpper det.

Bara jag känner mig piggare så ska jag försöka blogga lite roligare.

Hans, det går sakta fram.

I en sal på lasarettet.

Här ligger jag och mår.

Nu kommer en förklaring på varför jag inte bloggat på ett tag.

Måndag den åttonde nov. gick jag till Vårdcentralen för att kolla  varför jag haft ont i bröstet på sistone i samband med promenader eller andra ansträngningar.

Efter undersökning sa läkaren att " du måste åka till Sunderby Sjukhus och kolla upp det här", jag undrade när jag skulle få tid på sjukhuset, nu sa läkaren!

Jag blev väldigt förvånad, kunde jag bli sjuk? Tydligen, sedan var det bara att hänga med, ambulans till sjukhuset, nya undersökningar och sedan besked att på tisdag den nionde skulle jag få mina kranskärl röntgade.

På röntgen såg man att alla tre var igensatta till minst 75% men det skulle dom fixa, tyvärr det gick inte, annars hade jag varit hemma nästa dag.

Nu började det dra iväg, jag skulle få tid i Umeå, det fick jag, välkommen hit den femtonde sa dom, till dess var det bara att ligga kvar.

På måndag fick jag åka ambulans för andra gången i mitt liv, men nästan trettio mil så det blev rejält, och sedan låg jag på Universitetssjukhuset i Umeå. Det blev nya undersökningar, jag tror inte olika sjukvårdsinrättningar litar på varandra, dom gör alltid nya undersökningar. Nå resultatet av den här var att jag skulle opereras på tisdag den sextonde, nästa dag alltså, nu började jag ana, f-n jag är nog sjuk. Fortfarande kände jag mig frisk vilket visade sig bero på att jag låg still, jag gjorde nämligen ett eget test, i ett obevakat ögonblick gick jag en snabbpromenad genom några korridorer, mycket dumt, efter det beslöt jag mig för att foga mig och lyssna på sakkunsakpen.

För att göra en för mig lång historia kort så opererades jag, man sydde fast lite nya ådror i alla tre kranskärl, en så kallad Byepassoperation, ådrorna fick jag hålla själv, dom togs från mitt högra ben.

Allt har gått bra, måndag den tjugoandra skickades jag på en ny lång ambulansfärd, till Sunderby Sjukhus, och den tjugofjärde fick jag åka hem till mitt lilla hem men nu var det inte tal om ambulans även om jag skulle ha uppskattat det.

Det är skönt vara hemma och om tre månader ska jag om allt går bra vara tillbaka till mitt tidigare osjuka liv.

Hans, som upplevt onödigt mycket nytt på tre veckor.

Vinter?

Isbrytare.

 På morgonen när jag tittade ut genom köksfönstret så var allt vitt så vitt jag kunde se, det var det första tecknet på att vintern är på gång. Det var fyra minusgrader så långkalsongerna fick ligga kvar i garderoben, jag är av den sorten som inte gillar långkalsonger så det ska nog vara trettio grader till innan jag stör dom i garderobsvilan, dom har vilat där ett bra tag nu, jag minns inte när jag sist störde dom.

Lite snö finns det och det gör ju att vi får en ljusare tillvaro, det är otroligt hur mycket ljusare det blir med en centimeter snö jämfört med barmark. Stefan och jag tog en promenad och såg att dom fyra minusgraderna inte gjort något åt vattnet så isbrytarna låg lugnt kvar och och slöade vid kajen.

Nu tror inte jag att denna snö kommer att ligga kvar så länge så vi har nog barmark om någon dag, om nu någon trodde det så är jag inte ledsen för att den försvinner, för mig får det vara barmark hela året utom eventuellt på julafton. Anledningen till att jag vill ha snö på julafton är att jag är rädd att inte tomten tar sig fram med släden om det är barmark och en jul utan tomte vore katastrof.

Se det här blogginlägget som en väderleksrapport så är det någon nytta med det.

Hans, ingen vinterdiggare. 

PRO-möte med mera.

Ola Jönsson i talarstolen.

I går var vi på PRO-möte, bilden är tagen innan alla kommit på plats, det var betydligt fler mötesdeltagare än det verkar, vi är numera i andra lokaler än vad vi var tidigare vilket har gjort att vi fått cirka tvåhundra meter längre gångväg än vi tidigare haft. Dom som har bestämt att vi skulle vara där har nog inte tagit hänsyn till oss, men å andra sidan var det förmodligen en del som fick kortare promenad till mötet.

Våran ordinarie ordförande hade förhinder så det var vice ordförande den kände fotografen Ola Jönsson som ledde mötet, vilket han gjorde utan problem.

Först i programmet var det demensvårdsutvecklare Dagny Vikström, Luleå Kommun, som föreläste i ämnet "När minnet sviktar". Jag vet inte om det var rätt ställe att föreläsa i det ämnet, det är väl så att bland åhörarna är det väl svikt lite här och där, ett något yngre kliental borde ha fått lyssna eftersom det gick ut på hur man ska bete sig mot en dement person.

 Det var nog en hel del nyttiga saker man fick lära sig, som man aldrig tänkt på och det är väl bra om man inte är den av dom som lyssnade som först blir dement, då behöver man inte bry sig. Man kommer nog inte ihåg så mycket av föreläsningen då så man ens kan tillrättavisa dem som beter sig fel mot en.

Sedan blev det kaffe och macka. Efter fikat kom en doktorand, Cecilia Björklund, från Luleå Tekniska Universitet som föreläste om äldre personers aktivitetsmönster, ett forskningsprojekt. Det tyckte inte jag var så väldigt intressant, kanske beroende på att jag inte har några problem med aktiviteterna åt ena eller andra hållet. Så var det inte mycket mer, så vi gick hem.

I dag har vi varit till Arcushallen på hantverksmässa och där blir man som vanligt imponerad av att det finns så många kreativa människor. Det fanns drygt åttahundra utställare! Så det finns en hel del att titta på. Vi gick en stund och tittade, sedan blev vi hungriga så vi åt en kebab, det var inte världens lättaste att få i sig den  från en pappersstrut, när vi var klara borde vi egentligen ha tvättat kläderna och duschat men det hade vi inte tid med så vi hasade runt ett tag till varefter vi åkte hem med en del nyinköpta onödiga prylar och lite ätbart.

En av anledningarna till att vi åkte hem (utom att vi tyckte vi sett nog) var att jag skulle bada bastu med grabbarna, det glömde jag bort till dess att det var försent om jag inte ville bada ensam förståss.

Hans, som bevisligen är på minnesförlustens brant, det går bara utför.

Kalas.

En hackspett bland grenar.

I dag har jag varit till Måttsund på födelsedagskalas, det var trevligt, födelsedagsbarnet var trevligt, övriga gäster var väluppfostrade och trevliga, till och med jag gjorde mitt bästa för att inte avvika från de övrigas trevlighetsmönster.

Eftersom den som fyllde år var en kvinna så kan jag inte avslöja hur mycket hon fyllde, hon tycker inte om att bli fotograferad så därför gick jag ut och fotograferade en hackspett som satt i ett träd. Den gjorde inget för att hindra mig vid fototillfället men eftersom trädet var högt så blev det ingen närbild, men ändå ett minne från festen.

Hans, mätt av tårta.

Sex.

Partypingla.

Det bör vara förbjudet att ha sex med någon som inte gett sin tillåtelse, föreslår regeringens utredare. Har det inte alltid varit så undrar jag?

Men nu är det något som heter Sexualbrottsutredningen som har utrett saken och föreslår flera förändringar i lagstiftningen, bland annat ska det finnas fler saker inom sexuellt utnyttjande som ska leda till att man kan dömas för våldtäkt. Det låter ju vettigt men när man läser vidare blir det lite svårare, kravet på samtycke eller tillåtelse som det heter i utredningen kan vara svårt att bevisa.

Det verkar inte riktigt anpassat till verkligheten, på vilket sätt ska man bevisa att man har fått samtycke till en sexuell akt om motparten efteråt påstår att hon inte var med på noterna. Det kan väl inte vara så att man ska kunna visa upp ett skriftligt avtal och i så fall, ska det vara bevittnat av två vittnen? Det är ju inte så att detta bara rör folk som raggat upp någon på krogen och fått följa med hem, nä så enkelt är det inte, även din fru kan anmäla dig för våldtäkt om hon tycker att hon inte riktigt gett sitt tillstånd.

Nu börjar det bli lite jobbigt, det känns som om det är lika bra att lägga av, vid min ålder är inte det ett alltför svårt beslut, man blir liksom mindre intresserad med tiden. Ni kanske har sett en sketch i tv som illustrerar detta: det var Karl-Gustav Lindstedt som var pappa till två söner som skulle köpa kondomer till helgens fröjder, den en köpte en, den andra två, Carl-Gustav köpte fyra, grabbarna blev imponerade, "det verkar vara krut i gubben" sa dom men när dom frågade om han verkligen trodde att han behövde så många så svarade han: "jag tycker det är lika bra köpa för hela året på en gång".

Nu ska ingen tro att jag tycker att det på något sätt är fel att kvinnor skyddas så mycket det går, nej tvärt om, men när man läser sexualbrottsutredningens förslag till nya lagar så är man glad för att man för herrans många år sedan slutat jaga på den öppna marknaden.

Hans, knappast i risksonen numera.

Modeblogg.

Inlindad.

Jag har lagt märke till det nya halsduksmodet på stan vilket jag skulle vilja kommentera på äkta nederluledialekt med "det är dit det å bär" vilket jag översätter till: nog har väl halsdukslindandet svämmat över alla gränser nu för tiden.

Jag läste i tidningen att det påstås att romarna var först med att använda halsduk, men det var inte för att hålla värmen utan för att ha någonting till hands när man behövde torka halsen och ansiktet. På den tiden hette halsduk "sudarim" vilket lär betyda svettplagg. Det är klart , dagens halsdukar skulle ju vara en rejäl handduk men jag tror inte den används på det sättet nu även om det kanske blir lite svettigt när man lindar den sexton varv runt halsen.

På mitten av artonhundratalet blev halsduken en trend, det blev en symbol i klassamhället och man kunde genom halsduken visa om man tillhörde över,medel eller underklassen. Det skulle vara kul att veta var dagens flera meters halsdukar skulle hört hemma, förmodligen klar överklass och med samma logik skulle jag med min halsduk som jag haft så länge jag kan minnas och som har en längd på cirka sjuttio cm och en bredd på tio cm hamna ett par snäpp under den nuvarande underklassen.

Jag tror i alla fall att för mig är det ingen idé att hänga på dagens mode med en nyinvestering eftersom trenden troligen är över när jag kommit till skott.

En sak som är lite rolig är att jag tror att i januari - februari när en varm halsduk verkligen skulle sitta bra så är det nog ute att linda in sig i tremeters halsdukar.

Hans, som tar upp kampen med Blondinbella i modebloggandet.

Rosa Bandet.

Rosa behåar i en lina över Storgatan i Luleå.

Som väl alla vet vid det här laget så är oktober rosa bandets månad, och om nu någon mot förmodan inte vet vad rosa bandet cymboliserar så är det ett band som säljs för att skaffa mer pengar till forskning om bröstcancer.

Jag måste säga att det är en forskning som jag personligen tycker är väldigt viktig, jag har inte själv köpt något rosa band delvis beroende på att jag fick ett av min fru i ett tidigt skede men av någon anledning tappat bort, jag har burit det på en jacka som jag ofta använder och helt plötsligt var det borta, förmodligen slarvigt fastsatt. Det var ju bra för nu får insamlingen en tjuga till eftersom jag kommer att köpa ett nytt nästa vecka.

Nu kanske någon undrar varför jag är så intresserad av att det ska satsas pengar på just den forskningen, det är inte det att jag själv har bröst som jag är rädd om även om jag på äldre dar fått nog så stora tuttar, inte så snygga men dom syns. Nej anledningen är nog den att jag tycker att det inte kan finnas för många friska, fräscha kvinnobröst i världen. I och för sig har jag personligen tillräckligt många i min närhet (jag har ju bara två händer), men jag är inte så egenkär att jag bara tänker på mig själv.

Allvarligt talat så måste det vara det värsta som kan hända för en kvinna, dels det att behöva operera bort en kroppsdel, dessutom en del som inte precis är det första man berättar om att man har mist när man träffar nya människor. En än värre sak är ju att om jag inte missförstått det så kan cancern spridas och med tiden leda till döden. Så köp rosa band så mycket ni hinner även om ett band till inte ger så mycket i kassan men det är mängden som gör det.

Hans, som gillar tuttar.

Lördagsmorgon.

Öde som en öken.

I dag sedan vi druckit morgonkaffet beslöt min för tillfället lite ofriska fru att hon skulle sova en stund eftersom hon sovit lite oroligt i natt, sedan hon somnat smet jag ut på stan för att studera folklivet. Bilden visar med önskvärd tydlighet det obefintliga folkliv som är klockan nio en lördagsmorgon i Luleå, jag fortsatte i alla fall min promenad som gick väldigt obehindrat eftersom det inte fanns minsta tillstymmelse till trängsel på stadens gator, men döm om min förvåning när jag efter att ha vänt nästan hemma hos landshövdingen och närmade mig centrum och det plötsligt var mycket folk i farten, det var som om en massväckelse svept över stan.

Jag gick hem, där min fru vaknat för andra gången denna morgon, hon verkade pigg efter sovstunden så den var nog nyttig. Nu har vi bestämt att vi ska ut på stan , (för mig igen) troligen blir det lunch på någon lämplig lokal.

Hans, som kommer tillbaka i bloggen om jag får vara med om något skrivbart ute i friska luften.

Katalog.

Mycket grejer finns det!

Jag passerade förbi Teknikmagasinet i går förmiddag och fick se att dom hade en katalog som jag inte införskaffat, den är inte ny utan i stället snart utgången, faktiskt sommaren och hösten 2010 med andra ord kommer det säkert snart en ny.

När jag kom hem började jag bläddra lite smått i den, det tog resten av dagen! Vad mycket grejer det finns, och dessutom saker som man knappt klarar sig utan, även om det är något som man inte ens visste att det fanns så tänker jag "varför har inte jag en sån där". Ett exempel är rött duschgel,som levereras i en riktig blodpåse med text på "Blood Shower Gel" som egentligen är vanligt duschgel men med blodigt utseende, hur har man klarat sig utan det hela livet, ofattbart!

En annan fantastisk sak,"Toalettnavigering", det är nattbelysning för toalettstolen! Den fästes på insidan av toalocket och lyser automatisk upp när man närmar sig, i grönt om sittringen är nere, i rött om den är uppe, som alla förstår behöver man aldrig mer hamna halvvägs ner i kröken när man sätter sig halvsovande på toaletten sedan man skaffat en sån. Även om det aldrig varit något större problem för mig så känns det underbart.

Katalogen har även roliga beskrivningar t. ex. det finns en grej som heter Orgasmatron som beskrivs så här: Så nära du kommer, utan att gå hela vägen. Utomäktenskaplig njutning, utan påföljande bikt. Visst är det kul, jag tycker det.

Så lätt kan man roa sig om man har gott om tid och dessutom är lättroad, så hämta en katalog den är gratis.

Hans, mycket lättroad.

Nabbdäck.

Dags att byta däck.

Nu är det dags att byte till vinterdäck, än så länge är det väl inte alltför isigt på vägarna men rätt som det är råkar man komma på en isfläck och det behövs inte mer innan det kan gå så långt att man hamnar på (i mitt fall) vår herres högra sida. Nu är det väl inte så mycket att bekymra sig för men eftersom det ju är en stor förlust för mänskligheten om jag går hädan så är det nabbdäck på som gäller.

Därför åkte jag glad i hågen till Däckia på fredag morgon där jag sommarförvarar däcken, i däcksförvaringen ingår också skifte av däck två gånger per år. Detta är ett förfarande som jag uppskattar mer och mer med åren eftersom jag blir styvare och styvare i ryggen så att det numera blivit jobbigt att nå ned till navkapslarna, dessutom blir jag latare med åren. Döm om min förvåning när det blev min tur att byta däck och dom inte hittade  mina! Jag har i och för sig tyckt att dom har lite slafsig ordning där men att det ska gå att slarva bort fyra däck har jag aldrig kunnat tro. Det löste sig inte heller, efter någon timme föreslog dom att jag skulle få låna däck så jag kunde åka hem. (dom hade redan tagit av sommardäcken och arkiverat dom) Man skulle fortsätta att söka mina däck och ringa när man funnit dom.

Jag hoppas att alla förstår att när jag pratar vinterdäck så menar jag dom som är med dubb, alla andra är bara nys, jag förstår inte varför det finns folk som sätter på vinterdäck utan dubb, förmodligen är dom snåla, dubbarna kostar ju lite extra. Jag har alltid vetat vad som är säkrare men nu har jag fått svart på vitt, Trafikverket har kommit med en rapport som visar att jag har rätt. Rapporten visar att dubbdäck minskar risken för dödsolyckor med 42 procent! Trafikverkets studier visar det som de flesta Norrbottningar redan vet, det är bara dubbdäck som duger på vintervägar, på isiga vägar är det ingenting som är bättre än dubbade däck.

Nu skulle jag inte bry mig om att det finns folk som inte fattat det än, dom är ju inte skadliga om dom kör ihjäl sig själva men det som stör är att dom inte fattar att dom kan köra ihjäl någon annan och värdefullare person, t.ex. mig.

Hans, som lättat lite på sin frustration.

New York 3.

Manhattan från Ellis Island.

Nu kommer tredje och sista rapporten från New York, eventuella läsare är väl trött på mina åsikter om New York vid det här laget.

Jag reagerar ju på oväsentliga saker ibland, till exempel så tycker jag att dom har så otroligt fula toalettstolar i New York! Dom är otroligt klumpiga, vattenbehållaren är säkert en halv meter bred och måste rymma minste tjugofem liter vatten, men dom är effektiva, när man spolar händer inte så mycket första sekunderna, det börjar sippra fram lite vatten men sedan brakar det löst, vattnet börjar snurra runt så det ser ut som en tromb och sedan sugs det ned i rören med ett dån. Efter det fylls stolen på med nytt vatten nästan upp till brädden, det är lite spännande att sitta på den eftersom det bara är någon centimeter kvar innan vissa ädlare delar blir blötlagda, detta är naturligtvis varierande efter hur utrustad man är, jag klarade mig. Om man står upp beror det nog en hel del på benlängden om dessa delar blir doppade. Nog med skitsnack.

Ett av dom intressantaste sakerna som vi såg var enligt mitt tycke Ellis Island Immigration Museum, det var där alla immigranter hamnade och registrerades innan dom fick fortsätta in i landet. Nästan tolv miljoner människor ska ha passerat genom dessa portar! Snacka om historiens vingslag, jag måste säga att jag kände mig berörd när jag gick runt där och tittade på alla foton med invandrare från massor av länder som fotograferats och registrerats där. Jag tänkte på mina två morbröder som åkt dit i unga år och levt i USA sedan dess, en av dom har varit hem och hälsat på sin mor (min mormor) så honom har jag träffat, den andra kom aldrig tillbaka till Sverige, nu är båda döda.

New York är en upplevelse jag är glad att jag fått vara med om, lever jag länge och får vara frisk samt att penisonen höjs ordentligt så jag har råd så ska jag fara dit en gång till.

Hans, som kommer att skriva om något annat nästa gång.

New York 2

Första kvällen åkte vi upp i Empire State Building, först med snabbhiss 80 våningar sedan 6 våningar till en utsiktsplattform med en hissnande utsikt över New York. Det var vackert och imponerande, ljus så långt ögat kunde se och när man gick runt så var det lika bra utsikt åt alla väderstreck. Sett från ovan så är New York stort, det är klart om man skulle springa igenom stan på marken skulle det nog kännas ändå större.

Hans, som tur är inte höjdrädd.

New York.

Henne har jag träffat!



Ja just det, jag har inte lagt av med bloggandet utan varit i New York! Jag skulle inte haft tid att blogga även om jag kommit över en dator, min egen var lite jobbig att ta med eftersom jag har en stationär av äldre modell, men den största anledningen att jag inte hållit igång bloggen var brist på tid! Tänk själva, fem dagar i New York med massor av ideér om vad vi skulle hinna med, då blir det lite stressigt, men är man pensionär så kanske semester ska vara motsatsen till pensionärlunken.

Eftersom det är första gången jag är i New York så kändes det spännande att ge sig ut på gatorna men det gick bra, vi trivdes utmärkt med befolkningen och alla turister för vi insåg snabbt att att vi inte var dom enda som turistade, och hur vet jag det nu då, jo för att jag är så listig! Jag tror inte New Yorkborna går omkring och fotograferar alla skyskrapor hela tiden och det gjorde massor av människor, typiskt turister.

En sak som vi ångrar är att vi inte åkt hit för tjugo år sedan för det tar på krafterna att uppleva en stad med åtta miljoner människor på fem dagar när man snart är åttio år, vi hade ju med oss ett gäng yngre människor (tack Ulf för att du lotsade oss andra så bra) så vi såg vad dom orkade med, när vi gick hem till hotellet för kvällen så drog dom ut på nästa repa på stan.

Men intressant och roligt har det varit, nu måste man tänkta igenom vad vi har upplevt så kanske det räcker till en blogg till. En sak är helt klar, vi hade i alla fall tur med vädret, sol varenda dag och närmare tjugo grader varmt, vi kanske hade nog så varma kläder med oss men det är bättre än tvärt om.

Hans, som fått "klappa" Frihetsgidinnan.

Hitler.

Boken på bilden har jag fått av min fru för ett tag sedan, varför minns jag inte riktigt men förmodligen hade jag gjort rätt för mig på något sätt, jag tror inte att det var enda anledningen för då hade jag varit begravd av böcker för länge sedan. Det är emellertid en mycket bra bok där man får lära sig hur fel en del saker som man alltid trott vara sanningar är.

I dag har jag läst lite i boken och råkat komma in på alla faktoider som finns om Hitler! Nu ska jag skriva om en del saker som alltså inte är sanna om denna förfärliga man, det ligger ju i tiden att kolla lite på Hitler nu när SD kommit in i riksdagen så vi får en aning om vad som händer om fler knäppskallar röstar på dom.

Det står lite här och där att "Hitler grep makten" och att det skulle varit en statskupp som gjorde att han lyckades, så var det inte! Han gjorde ett försök 1923 men det blev ett fisko och Hitler hamnade i fängelse (synd att han inte blev kvar där) men där satt han och klurade ut att om han skulle ha någon chans att komma in i maktens korridorer så var det säkrast att följa spelets regler, i alla fall till den punkt där han själv kunde sätta reglerna.

Hitler började hålla valtal och i januari 1933, under politisk turbulens tillsattes han på posten som rikskansler av president Hinderburg. Alltså ingen statskupp, inget revolutionärt, utan helt enligt författningen. Att han sedan förvaltade makten på ett sätt som dom flesta inte kunnat föreställa sig (trots att han tidigare öppet deklarerat sina planer), och snabbt såg till att skaffa sig en maktställning utan ett spår av demokrati.

Trots att det gott bra i valet nådde Hitler inte sin ställning som rikskansler genom någon oemotståndlig revolutionär eller nationell rörelse. Hitler grep inte makten, han nådde den genom intriger.

Det finns mycket mer att skriva om Adolf Hitler men jag ids inte, han var ju en galen man. Tänk på det ni som röstat på Sverigedemokraterna, dom har Hitler som idol och om ni inte vet vad han har åstadkommit så läs på och tänk på att även om ni gillar ett sådant styrelsesätt så är det inte säkert att dom som bestämmer gillar dig och då blir det kärvt. 

Hans, rätt så opolitisk men nån måtta får det vara.

Brittsommar.

Koxare.

Det sägs att vi har brittsommar nu, det kanske vi har men jag för min del har alltid trott att brittsommaren kommer runt den sjunde oktober när Britta har namnsdag, men det kanske är att ge Britta för stor betydelse.

Men på tal om brittsommar, var tog årets sommar vägen? Nu är ju jag lite trög men jag tycker att jag hann inte med! Den försvann som en "koxare", det kanske inte är alla som har så stort ordförråd som jag så jag förstår att det är många som inte vet vad en koxare är. Då ska jag förklara, det är en säl! Lite grand förklarar väl bilden, som blev lite suddig, men det bevisar bara att dom är så snabba, sälarna.

Alltså tänk er att ni är nere vid havet eller ändå hellre i en båt på havet, det ska helst vara kav lugnt, inte för sälarnas skull utan för din, man ser bättre då. Du sitter och tittar ut över havet, plötsligt ser du ett svart huvud sticka upp över vattenytan, just när du fått ögonkontakt så är det borta. Detta sker helt ljudlöst, du ska inte tro att det är något frustande och plaskande där inte, det är en koxare. Nu tror jag inte att den heter så över hela sverige, ordet är nog dialekt som härstammar just härifrån norrlands kustland. Vi säger koxa i andra sammanhang också, om någon tittar fram runt ett hörn t.ex. och någon ser det säger han säkert: vad var det som koxade fram där? I alla fall om han är från mina hemtrakter.

Då förstår alla vad jag menar när jag säger att sommaren försvann som en "koxare", nu säger inte jag så alltid men någon gång då och då dyker ordet upp och är det då rätt sammanhang så kanske jag säger det också.

Hans, som spridit sina kunskaper i främmande språk.

Björn.

Björnträff.

Bilden illustrerar rykten som går att det kryllar av björn i skogarna runt Luleå, en stor del av björnarna håller till på motionsslingor och detta ska ha verfierats av helikopterförare som ser björn dagligen. Ett av rykterna säger att man sett sexton björnar i närheten av Sunderby sjukhus (dom kanske väntar på skraltiga patienter som dom kan äta upp), man lär också ha sett en klunga på fyra styck på motionsspåret vid Ormberget.

Nu är allt detta som tur är bara rykten, i själva verket är det väldigt ovanligt med björnobservationer i trakten, själv har jag varit i enligt ryktet björntäta trakter och plockat bär utan att ha sett ens ett björnspår.Sedan har tidningen intervjuat några helikopterförare: 1. Jag har flugit sedan 1990 och har aldrig sett en björn från luften. 2. Jag har flugit sedan 1977 och aldrig sett björn från helikoptern. Det var några till som inte sett några, en gubbe i Rovdjursföreningen säger, man ser ju knappt en björn i skogen hur ska man då kunna se någon från en helikopter?

Summan av kardemumman är att dom flesta björnar bara är rykten eller påhittade, så även om det finns björn i skogarna så är sannolikheten att man ska stöta på en väldigt liten, jag har ju snart varit i skog i alla fall några gånger varje år i snart sjuttio år, i min ungdom betydligt oftare, inte har jag fått den stora äran att se någon björn.

Visst är det otroligt hur rykten kan göra att en del inte törs gå in i en skogsdunge för att dom är rädd att bli björnföda.

Hans, som inte tror på "mors lilla Olle" heller.

Frost.

Isigt.

Nu har frosten skördat alla blommor ute på kolonilotten, det är första natten med frost i år. Bilden föreställer ett tvättfat som vi lämnat utomhus med vatten i, det är naturligtvis is på vattnet. Jag skulle just hälla ut vattnet när jag fick se en fluga som åkte skridskor på isen! Eftersom jag redan hunnit lyfta fatet så åkte flugan omkull, det blev en våldsam vurpa och utgången blev för flugans del katastrofal, hon slog ihjäl sig!

Efter begravningen tömde jag tvättfatet på is och vatten, jag kände att jag inte skulle kunna se på fatet utan att få skuldkänslor. Sedan åkte jag hem för i dag, i morgon ska vi åka ut och riva upp alla frusna växter samt göra allt klart för vintern, så nu blir det lite längre mellan besöken, men besök blir det, man måste ju kolla läget.

Hans, något frostskadad.

Kryss.

Sven-Erik Bucht.

Haparandas kommunalråd S-E Bucht som vad jag förstår varit populär i Haparanda och förresten även i stora delar av Norrbotten och även rätt så känd i resten av Sverige avgår som kommunalråd nu till årsskiftet. Det har framkommit i pressen att han gärna ville fortsätta sin politiska karriär i Riksdagen, vilket hos vanligt folk betraktades som en bra idé.

 Döm av allas förvåning när Socialdemokraternas partiledning lämnade ut vilka dom nominerat till riksdagslista så fanns Bucht på åttonde och icke valbar plats! Bucht gillade inte idén och meddelade att han skulle försöka kryssa sig in i Riksdagen på valdagen.

Efter valet visade sig det att Bucht fått 17674 kryss! Jag är ingen expert och har inte läst det någonstans men jag tror inte att någon fått så många kryss i någon krysskampanj tidigare så nu är Bucht i Riksdagen.

Jag är inte speciellt intresserad av politik och har aldrig engagerat mig i det politiska spelet men vad jag fattar är att etablerade politiker inte gör det minsta försök att lyssna på vad vanligt folk som även är deras väljare tycker och tänker i politiska frågor. Det är skrämmande, den här gången gick det ju som folket ville tack vare att det var en populär person det handlade om men hur orättvist kan det inte bli i andra fall med mindre kända men kanske lika dugliga personer?

Nu har jag två gånger i år bloggat om politik utan att veta så mycket om detta så nu ska ni slippa läsa om vad jag tycker i politiska frågor i fortsättningen men inte slippa att läsa om vad jag tycker över huvudtaget. Alla vet väl vad bloggen heter så ni förstår att det inte är svammel. Så är det.

Hans, som tyckt till.

Valet.

Övergivna valstugor.

I går den nittonde september röstade vi i riksdagsval, kommunnalval och landstingsval, valaffischerna är nedtagna, det är bara häftstift och häftklammer kvar, dom har väl sparats till nästa val. Valfläsket som frikostigt delats ut till höger och vänster (eller kanske av höger och vänster) är förmodligen också slut om det inte saltats ned och sparats det också till nästa val.

Och vem vann då? Vad jag förstår blev det oavgjort, så man kan säga att ingen vann, Jag har också förstått att det inte var bra, nu kommer ingen att få igenom nånting, om man inte tar hjälp av SD vilket Gud förbjude.

Hur kan någon rösta på dom? Enligt min uppfattning så måste dom som lägger sin röst på SD vara enfaldigare än enfaldig, men det är klart det finns och har funnits korkskallar i alla tider det fanns ju dom som röstade fram Hitler också och följderna av det känner vi alla till, även om det finns dom som inte tror på det heller! Ett varningens ord till er som försöker få fram en ny Hitler, även om ni tror att det blir en bra tid för er eftersom ni enligt egen uppfattning är "ariska" så är det inte säkert att dom som kommit sig upp före er har samma uppfattning om er ras. Då är det för sent att ångra sig.

Nu tror jag inte det går så långt, men ni har slösat bort en röst på ingenting.

Hans, som röstat rätt och eftersom det blev oavgjort inte behöver upplysa er om jag vann eller förlorade.

Höst.

Paradisäpplet Salla.

Bilden visar med all önskvärd tydlighet att nu är det höst, äpplet ser vackert och gott ut, synd bara att det är så litet. Dom flesta paradisäpplen är i princip oätbara på grund av att dom är så sura, jag brukar äta något då och då, man ska härda smaklökarna så ökar ätbara produkter markant.

Salla är ett ungträd som bär sin första frukt i år, enligt beskrivningen av trädet så är det ett träd "som har små söta frukter", nu är det upp till bevis! Årets skörd är inte stor, det är i princip den näst minsta skörd man kan få, det vill säga två stycken äpplen! Jag vet det är löjligt lite, men nästa år så räknar vi med en säck med äpplen. Inom de närmaste dagarna ska vi äta upp var sitt om ingen annan hinner före, vi har väntat för att dom ska vara helt mogna men snart vet vi hur söta dom är i smaken, att dom är söta till utseendet ser vi redan nu.

Vi har satsat hårt på att bli självförsörjande på äpplen genom att plantera fyra äppelträd på kolonilotten, tre vanliga och ett paradisäppelträd enligt ovan. Än så länge verkar det ett tag till dess att vi är självförsörjande, alla träd är så unga, det är bara ett som börjar se ut som ett riktigt äppelträd och det fick vi åtta äpplen på i år, men vad då, om vi nöjer oss med ett äpple i månaden så är vi nästan självförsörjand.

Hösten är lite trist när det är disigt och regnar men dom dagar som det är soligt är den nästan bättre än sommaren. Jag har varit på lotten och jobbat två dagar när det varit fint väder och det var fina dagar, lagomt varmt, ingen mygg, inga andra kolonister som störde friden, jag var nästan ensam på hela området, det var bara synd att jag hade saker att göra jag kan lätt föreställa mig hur skönt det skulle varit att bara sitta i en vilstol och slappa, men det känns skönt att få gjort saker som man planerat i två år utan att det blivit av.

Nu är det lördag och jag ska sitta och gosa med min fru hela dagen, om hon har tid förståss.

Hans, nöjd med hösten.

Jag röker!

Jag lägger in ved i rökeriet.

Det kanske finns någon som läste titeln på bloggavsnittet och trodde att jag börjat röka cigarretter och annat onyttigt, icke det icke, har jag klarat mig utan att börja röka i snart åtti år så inte är det någon risk nu. Som alla som har den minsta slutledningsförmåga räknat ut efter att sett bilden på den stiliga gentlemannen vars silverglänsande hår gnistrar i solstrålarna och som dessutom stoppar in ved i sin Kalixrök så röker jag fisk.

Det är en underbar morgon, inga andra kolonister i farten än, helt tyst förutom lite fågelkvitter, eller kanske mera fågelpip, dom är inte så sångivriga så här på hösten. I bakgrunden porlar vår lilla fontän, inget som stör bara avslappnande. Solen lyser från en molnfri himmel, ingen vind, jag stoppar in ett vedträ i kvarten och kollar på fisken en gång i halvtimmen, med andra ord ett sätt att varva ned så att om jag skulle resa mig upp och börja gå omkring tror jag nästan att jag varvat ned så jag börjar gå baklänges.

Nu blir jag lite piggare, en geting börjar surra kring huvudet, efter ett tag blir den för närgången så jag försöker klappa till den, efter två försök tycker den antagligen att det är riskfyllt och sticker iväg. Den landar i themyntan som blommar till vänster om mig, en sak med themynta som jag just upptäckt är att det kommer en ny blomma från mitten av den första så det blir liksom tvåvåningsblommer.

Efter att jag blivit störd av getingen tar jag en långpromenad till squashen (12 m) det finns två lämpliga att skörda men det gör jag senare, det blir för stressigt med två jobb, nu röker jag fisk och dricker en öl. Min fru ringer och säger att hon cyklar på väg till mig, som tur är börjar fisken bli klar så nu blir det rökt lax på hårdbröd och fil till lunch.

Det blev det, lika gott som alltid och fortsättningen på dagen blev lika solig och varm, faktiskt en av dom bättre dagarna i sommar, jag kallar den en sommardag trots att det är höst.

Hans, en mogen man behöver en sån dag ibland.