Stadsmaran.

Stefan springer en mil!

I dag har vi sprungit Stadsmaran! Nä inte riktigt men vi har promenerat till Storgatan och sett när dom sprang förbi, stackarna.

Tänk att springa en mil, otränad. För det tror jag dom flesta är, i alla fall får man den uppfattningen när man studerar ansiktsuttrycket, en del var kritvita runt näsan, det tror jag är ett tecken på att snart orkar man inte mer, dom flesta var högröda i ansiktet och hade desperata ögon, liksom ”snälla säg att jag inte bara sprungit halva vägen” vilket dom hade när dom passerade oss.

Sedan fanns det smarta springande också som promenerade mesta vägen och bara sprang när det fanns publik, dom såg fräscha ut. Till den kategorin hörde en till oss närstående ung man, nämligen Stefan som var den egentliga anledningen till att vi gick upp till Storgatan och hurrade. Han såg trots oträning inte speciellt sliten ut och passerade vår observationsplats med ett glatt leende.

Det fanns naturligtvis ett stort antal som sprang för att tävla men dom hade passerat innan vi kravlat oss dit.


Sedan vände vi på klacken och gick hem. Kan för övrigt meddela att den otroliga värme som vi har drabbats av i åtta dagar nu har försvunnit, idag var det sol men vinden kom förmodligen från Norra Ishavet.

Hans. som inte sprungit en meter ens.