Tiger.

En istiger!

Som alla någorlunda uppdaterade om vad som händer i Luleå vet, så har vi en jättegroda av snö och is i Stadsparken, denna groda har förövrigt efter någon vecka sedan sitt uppdykande i parken nedkommit med två styck mindre grodor, hur det nu gått till? Eftersom vad jag vet ingen sett till någon grodgubbe så måste det ju vara någon form av jungfrufödsel. Dom två mindre grodorna verkar ha hoppat över yngelstadiet och ser ut som vuxna trots att dom i jämförelse med storgrodan är väldigt små.

Grodyngel har man ju som barn fångat och förvarat i glasburkar, ett misslyckat experiment, det blev aldrig några grodor, troligen för att livslängden i en glasburk var väldigt kort. På den tiden kallade vi grodyngel på vårt vilda tungomål för rumpelioner, ett rätt så naturligt namn eftersom dom bara bestod av ett stort huvud och en svans. (rumpa)

Nu har vi fått ett isdjur till i stan, det är på Köpmantorget som det dykt upp en tiger av is, häftigt. Det började med en snöhög mitt på torget, sedan lyftes ett stort isblock upp på toppen av snöhögen, efter någon vecka såg jag att det var någon och krafsade på isblocket och hips vips hade han skulpterat fram en tiger i vad jag tror naturlig storlek. Tigern är nog ungefär som jag i längd, med svansen inräknat betydligt längre, jag har ju ingen svans.

Man blir lite avundsjuk, hur kan dom få fram så fina djur av ett isblock, jag menar det närmaste jag har kommit i snöskulpterande är någon snögubbe då och då under årens lopp och dom var i många fall inte ens likt en gubbe.

Hans, konstaterat okonstnärlig.