Ostindienfararen.

Ostindienfararen Göteborg.

 

Nu har vi haft celebert besök i Luleå hamn, torsdag den tjugoandra anlände ett skepp som heter Göteborg till Luleå och vi var där och tog emot det.

 

Skeppet är en kopia som byggts i modern tid av ett skepp som fanns på sjuttonhundratalet, det hette redan då Göteborg och gick på grund och förliste vid inloppet till Göteborgs hamn den tolfte september sjuttonhundraförtiofem. Skeppet var fullastat på väg hem efter sin tredje resa till Kina, en resa som tog trettio månader.

 

På nittonhundraåttiotalet bestämdes att vraket skulle undersökas, det fanns inte mycket kvar men man beslutade att återskapa skeppet. Nittonhundranittiofem började man bygga och den sjätte juni tjugohundratre, och det var klart och invigdes av drottning Silvia den tredje september tjugohundrafyra. Tjugoandra maj tjugohundrafem provseglade skeppet för första gången, det gick bra och bevisade att man på tjugohundratalet kunde bygga ett skepp som är en kopia av ett sjuttonhundratalsskepp.

 

Första resan till Kina började den andra oktober tjugohundrafem och varade till den nionde juni tjugohundrasju. Resan var enligt besättningen en otrolig upplevelse, jag tror att det är tredje gången den kommit till Luleå, den här gången med kronprinsessan Viktoria som passagerare.

 

Vi stod där och tog emot både skeppet och Viktoria, men det blev lite långtråkigt, sista tio meterna in till kajen tog en halv timme, det var tydligt att det är försiktighet som gäller när man lägger till med stora träskepp.

 

På söndag kväll åkte den från Luleå och nu har jag ingen aning om var den är, men den klarar sig säkert lika bra utan att jag håller reda på den.

 

Hans, som tycker att det blev många årtal, men så är det i historia.