Tillbaka på banan?

                                                                            

    

Kolonilotten.

I dag har vi varit på vår kolonilott och avslutat för den här sommaren, det är nog inte många dagar innan vi får minusgrader så att allt fryser bort. Vi har beslutat att vi ska avsluta vårt odlande inom kort, inte bara för det här året utan för alltid. Vi kommer att sälja lotten innan nästa  sommar, tyvärr har vi bestämt oss för sent så vi lär inte få den affären gjord innan vintern, men till våren kommer vi att sälja den.

Det kommer nog att kännas lite trist när den dagen kommer, men vi har bestämt oss. Vi börjar ju bli rätt så till åldern komna, av någon anledning verkar det bli längre och längre ner till marken så om man ska göra något där nere måste man stå på knä och det medför ett annat problem, man ska ju upp också och det är jobbigt.

Jag har funderat på att börja skriva lite oftare här, men det har jag tänkt förr utan att det blivit annat  än en tanke, så vi får se.

Hans, lite ringrostig när det gäller att blogga.

  

Nu är jag tillbaka.

En lysande älg på Köpmantorget.

      Jag har inte skrivit på den här sidan sedan den 17 september 2014, nu är det risk att jag börjar om. Det började klia i pekfingrarna, det är dom fingrar som jag utnyttjar när jag skriver på ett tangentbord, sedan har jag en så fantastisk bild som jag vill att folk som inte bor i närheten av Köpmantorget i Luleå ska få se.

      En imponerande älg, jag tror att den är minst tre meter hög, med mitt ögonmått mätt. Jag hoppas den beräkningen är bättre än den uppgift som jag gav till en invandrare som frågade om älgarna vi har ute i naturen är så stora, jag missförstod frågan och svarade ja det är dom! En halvtimma efteråt kom jag på vad han frågat och förstod att han åkt på en rejäl lögn. Anledningen till mitt svar var inte att skryta med våra stora älgar utan att det tog cirka en halv timma efter att jag fick frågan, till att den översatts i min hjärna från ett för mig helt främmande språk till något jag förstod.

      Nu ska jag och min lilla gulliga fru åka till kolonilotten, inte för att börja årets odlingar utan för att kolla att allt är som det ska där ute.
Hans, som tycker älgen är häftig.

Katterifortsättning.

Skön säng.

     

       Katten blev tyvärr inte gammal hos oss, jag vet inte riktigt hur det gick till men efter en vecka lämnade vi tillbaka den där vi hämtat den. Vi saknar den, men en av anledningarna till återlämnandet var att vi fick bara en vecka på oss för att se om den skulle trivas, det är för kort tid, man bör nog ha  några veckor på sig för att för att se hur en katt trivs, så blev det inte. Den sprang runt och jamade på nätterna, jag sover så hårt så mig störde den inte men min fru fick inte mycket sömn, när vi berättade det för förra ägaren tyckte dom väl synd om katten så dom ville att vi skulle lämna tillbaka den och det gjorde vi. Men visst är den vacker?

      Trots att vi bara  hade den en vecka blev vi lite sugna på kattsällskap så vi får se om det dyker upp någon annan katt med tiden. Vi kom på en annan sak också, man blir fast om man skaffar ett djur i familjen, det kan man ju inte bara lämna när man åker bort, så nu får vi se.

     Jag har ju alltid sagt när det blivit prat om att skaffa ett djur i familjen att jag inte ska göra det, jag har ju Inga! Och det får jag väl nöja mig med i fortsättningen också.

Hans, som saknar katten.

Tillökning i familjen.

S*Mira Milaia Jenji.

 

Nu har vi blivit med katt! Vi har ju rätt så länge pratat om att skaffa katt, måndag denna vecka åkte vi till Skellefteå och köpte en katt. Vi hade bara sett katten på bild tidigare, men den är mycket stiligare på riktigt än på bild så vi blev nöjda när vi träffades.
     Jag är inte lika övertygad om att katten tyckte samma om oss, den är nämligen begangnad, den är född 2010-03-31 och har bott tillsammans med en ung familj hela livet för att nu hamna hos två pensionärer, kanske för stor förändring, vi får se.
     Varför den inte kan vara kvar där, beror på att förra ägaren fått en egen baby och det gillade inte riktigt katten, det blev konkurrens så att säga. Det fick vi veta när vi träffades på en kattutställning för ett par veckor sedan, och så blev det så här.
     Katten är alltså drygt fyra år gammal vilket vi tyckte var bra, det tar ju tid att uppfostra kattungar och vi är inte precis unga längre, även om det är lite svårt att förstå, för mig i alla fall, jag hänger inte riktigt med, tiden går för fort.
     För er som inte är kattexperter måste jag kanske tala om att det är en ras som kallas "Sibirisk", och härstammar från just Sibirien. Om det blir några komplikationer beror det nog på att vi inte talar samma språk, jag kommer inte att hinna lära mig Sibiriska innan jag sitter bredvid Sankte Per, men katten kanske lär sig svenska.
     Hur det nu blir med det så har vi i alla fall börjat uppfostra den på vårt sätt, vi var bland annat överens om att den inte skulle få ligga med oss i sängen, nu har den sovit två nätter hos oss, den har legat i sin egen säng när vi somnat och hos oss när vi vaknat bägge nätterna.

Hans, som ska försöka hålla mina läsare uppdaterade om kattens liv och leverne.

Katten på hatten.

Vi har på sista tiden pratat om att skaffa en kattunge, kan detta bli en vanlig syn i framtiden när jag är ute en regnig dag med en katt som vägrar bli blöt om tassarna.
Hans. Eventuellt ny kattägare.

Påsken.

Vad heter du då?

 

Nu har det varit ett ovanligt långt uppehåll i mitt bloggande,  vad det beror på vet jag inte, det har bara inte blivit av att skriva.
Under uppehållet har det varit Påsk och före påsk fick vi ett efterlängtat besök av vår dotter och hennes dotter, som heter Nelly och är det klokaste, sötaste och gulligaste unge som finns, hon har lite hjälp med den titeln av att hon förutom allt beröm jag gett henne är vårt enda flickbarnbarn, är yngst av alla barnbarn och dessutom faktiskt är osedvanligt gullig.

På bilden ovan träffade hon en kyckling som stått på Storgatan hela påsken och naturligtvis måste hon klappa den och prata lite med den, det ser ut som om kycklingen också pratar. Jag hoppas ni förstår att det gjorde den inte! Den är ju av plast.

Det som var fel med gästerna från södra Sverige var att dom stannade för lite länge, en vecka är inte mycket när man bara träffas ett par tre gånger om året.

För övrigt har vi i dagarna börjat tillbringa lite tid på kolonilotten, det känns som vanligt kul att börja åka dit efter vintern. Jag har börjat med att olja in altangolvet, det är ett jobbigt jobb, som jag inte pysslar med varje år som tur är, men i år blev det av. Det känns skönt när det är gjort, utom i kroppen, den värker. Själen får ju inte träningsvärk så det är väl där det känns skönt.

Lite ringrostig är jag men nu har jag kommit igång med bloggen igen så nu kanske det blir lite mer skrivet än på sista tiden. Till våran dotter vill jag säga att du kanske tycker att du kom lite i bakgrunden, men vi älskar dig också.

Hans. Inga är också med, vi är ju ett team.

Grönt.

Grönt i rabatten!

 

Äntligen har vi vår, i går när jag var till kolonilotten upptäckte jag att det lyste lite grönt i rabatterna, då menar jag inte det gröna längst ner och till höger i bilden, det är faktiskt inget som växer utan ett grönt snöre som blev kvar i en nedvissnad blomma i höstas.

Däremot lite mer i mitten på bilden syns några ljusgröna blad, men i ärlighetens namn måste jag erkänna att dom bladen troligen är kvar sedan i höstas men har lyckats behålla lite klorofyll hela vintern.

 

Nä det är bara att lugna ner sig, än växer inget på vår kolonilott, inte ens pelargoniorna som vi lämnat i stugan över vintern, dom frös ju bort vid ett kort strömavbrott i höstas. Lite besvikna på dom pelargoniorna är jag, frysa bort för att det råkade bli fem minus inne i stugan några dagar, vilka veklingar.

 

Nu ska vi beväpna oss med tålamod i två månader till så blir det nog grönt hos oss här uppe i norr också. Än så länge är det bara planering av rabatterna som gäller, om man har vintermössa på sig så man inte fryser örorna av sig.

 

Hans, som inte har känt av vårkänslorna än, kan även bero på åldern.