Kulturhuset.

Visst har vi ett vackert Kulturens Hus i Luleå?

Vi har tretton grader kallt i kväll och jag gick ut för att tillsammans med Stefan ta lite kvällsbilder i stan, det var kallt! I alla fall jag höll på frysa öron och näsa av mig men det blev en del fina foton som ni bara får se ett av nu, jag kanske visar nåt annat någon gång senare på året.
Hans, kvällsfotograf

Strip

Sanningen är brutal.

Markus

På söndag kl. 1300 gick jag till Smedjan för att kolla på en av våra idoler, inte direkt min idol utan jag ser det större, jag menar det är många i Sverige som har Markus Fagervall som idol.
Nu var han i alla fall i en av vår stads gallerior som heter Smedjan och prick klockan tretton gick jag dit, det var ingen Markus där men däremot några hundra andra människor. Jag kom inte in! Men efter att ha slingrat mig lite var jag i alla fall innanför dörren.
Det hände inget första tio minuterna men sedan började folk som stod längre fram skrika så jag tänkte nästan springa ut igen, men eftersom jag är lite trög hann jag inte det innan jag kom på att nu kom han, sångaren, isdansaren och mannen som satt Övertorneå på kartan. Jag måste vara ärlig och säga att jag såg honom inte, jo till sist när jag ställde mig på tå såg jag lite av hans hår, han hade en sån frisyr så det stod några tofsar rätt upp och dom såg jag.
Jag hade kameran med och när jag höll den så högt jag nådde så fick jag den här bilden, men Markus var nog i dålig form han blev så suddig på bilden. När jag tog första bilden hade alla andra fått samma idé så då blev det bara en bild på en massa armar med digitalkamera (tänk att alla har kamera nu för tiden) men efter tredje försöket lyckades jag, om man nu inte har så stora krav på lyckade fotgrafier.
Efter fotograferingen började han sjunga och då gick jag hem, men förstå i alla fall att det var en upplevelse, jag var ju med en fot inne i samma lokal som Markus Fagervall.
Hans, kändisfotograf!

Fåglar

I dag verkar vintern nafsa oss i bakhasorna, åtta grader kallt, lägsta temperaturen, som jag vet i centrala stan i år. När vi skulle ut på motionsrundan började det snöa, vi gick ändå, det vräkte ned men innan vi var på halva vägen slutade det lika plötsligt, det kanske kom två centmeter.

För två veckor sedan när jag gick samma runda var det cirka två meter is ut från land runt Skurholmsfjärden. Vad jag inte fattar är att ändena är kvar! dom simmar runt i nollgradigt vatten och traskar upp på isen, hur kommer det sig att dom inte fryser fötterna av sig? Om jag skulle göra så skulle jag garanterat vara skinnflådd under fötterna efter två steg, skinnet skulle sitta fast i isen, inte ändernas, otroligt.

Varför åker dom inte? Dom har ju vingar och behöver inte beställa plats på flyg eller tåg, det är ju bara att sticka.

Jag uppmärksammade en annan fågelart på samma utflykt, sidensvansar, dom har det kul den här tiden, sitter i rönnar och blir på kanelen av rönnbär! Däremot funderade jag på vad dom gjorde i en björk femtio meter längre bort, där finns ju inga rönnbär. Men jag kom på det, dom var fulla! Man vet ju hur folk är, när dom kommit igång så vill dom surra, man säger ju så kloka saker när man är full men vill ju att någon ska lyssna (inte om man blir för full då skiter man i det), det är samma sak med sidensvansar, dom vill snattra och dom vill ha sällskap, vad är bättre än en stor björk då.

Hans, fågelkännare?

En medelålders man.

Nu har vi firat Stefan som fyllde fyrtioett år i går. Det var inget större kalas men riktigt trevligt, bland gratulanterna var storebror Ulf med fru, hur länge han nu är storebror, enligt Ulf så är Stefan nu så gammal så att han nästan är äldre än sin äldre bror!
Jag vet inte hur det blev så men Stefan protesterade vildsint. Anette med man var där också och gratulerade, dessutom fick han massor av grattiskort, telefonsamtal och en del blommor så han var nöjd med kvällen.
Det är skönt se att det finns snälla människor.
Vi var där hela kvällen så det blev mycket smörgåstårta, annat kaffebröd och godis.
Hans, fullproppad.

Luleå Basket.

Nu är vi en upplevelse rikare, för första gången har vi varit och tittat på en match i dambasket, (frånsett när vi för cirka tjugo år sedan såg vår dotter spela en match som slutade med en vrickad fot som med tiden stoppade hennes eventuella karriär inom dambasketen.)

Anledningen till denna upplevelse var att jag i ett lotteri vann en och enhalv biljett till matchen mellan Luleå Basket och Eskilstuna, så för förtio kronor fick jag och min fru se matchen.

Det var ju kul! Man kan inte säga att det var spännande eftersom Luleå var så mycket bättre, 83-54! Eftersom vi inte ens kan reglerna ordentligt vågade vi inte prata så högt om anledningen till avblåsningar och straffar men vi anammade ett vinnande koncept, när resten av publiken applåderade eller buade så gjorde vi det också, på det sättet verkade vi proffsigare än vi var. (var, för att lite mer vet vi nu)

Det var roligt att Luleå vann även om detta enligt initsierade var självklart eftersom Luleå ligger trea i tabellen med samma poäng som ledande Telge, medan Eskilstuna ligger sist med noll poäng.

Jag började tycka lite synd om Eskilstuna men när jag viskade( man vågar inte säga sånt högt i en hemmamatch) det till min fru fick jag en blick som helt klart avslöjade vem som är mest patriotisk av oss två.

Vi fick lite mersmak men man är lat också så vi får se om det blir någon mer i år.

Hans, en av 800 åskådare.

Fars Dag.

Jag fick ingen slips, det var bra jag behöver ingen. Men jag blev uppvaktad!
Om jag får säga det själv så var det helt riktigt, jag har lagt ned en oerhörd energi på att vara en god far, det har inte alltid lyckats,man kanske kan säga att det har misslyckats oftare, men jag har lagt ned energi på det och det ska belönas.
Jag fick presenter också, kläder, böcker, godis, mat, vin och Ginger Bender.
På kvällen körde vi i en dimma som nästan var ogenomtränglig till Gammelstad där vi hade några trevliga timmar med fam. Larsson. Tillbakavägen till vårt lilla hem var nästan lika ogenomtränglig och dessutom hade det börjat regna, men allt gick bra, vi kom hem.
Hans , nöjd fader.

Julros.

Nu blommar våra julrosor! Jag vet... det är inte jul än så dom är lite odresserade. Visst är dom vackra?

Vi har två stycken, den äldre har vi haft i tre-fyra år, den blommar varje jul, sedan till våren tar vi den till kolonilotten och gräver ned den i en blombänk bakom stugan i nord-ost läge, vad jag förstår gillar den inte sol men där trivs den och frodas, sedan gräver vi upp den till hösten just innan den fryser fast, planterar den i en kruka och placerar den på vår inglasade altan.Den hade blomknoppar redan då.

Julrosor ogillar att stå över ett element i en lägenhet, den första vi köpte placerade vi i köksfönstret, den dog efter två veckor och då var det inte ens jul.

Men nu har vi lärt oss, nu står dom svalt och blommar i ett par månader så det är ingen fara att den redan blommar det är säkert fler blommor till jul.

Det är en härdig blomma som tål minusgrader, lite längre söderut blommar den utomhus till jul!

Till er som bor söder om Stockholm, ett tips som jag såg i en tidning, gräv ned en på en skuggig och lite fuktig plats, vid juletid kan man gräva upp den, sätta den i en kruka som ni placerar vid ytterdörren, på utsidan förståss, elegant!

Det är vad jag vet om julrosor, jag är ingen expert men jag tror jag vet.

Hans, Julrosdiggare.

Pubkväll.

Nu har man varit ut och slagit runt! Det är inte precis varje dag det händer men i gårkväll var jag och tre före detta jobbarkompisar på puben.
Vi satt i fyra och en halv timme och snackade om allt mellan himmel och jord och eftersom vi nu var på en pub så drack vi öl hela tiden. Där var mycket folk och rätt så surrigt men lugnt, det mest dramatiska som hände var att jag spillde lite öl på Stig så han såg ut som om han kissat på sig.
En sak är lite konstigt, har dom bara lättöl nu för tiden i kranarna? Vi hinkade i oss massor med öl och gick hem utan att ragla ett dugg, samtliga!
Det enda som var lite jobbigt var att hinna hem utan att kissa i byxorna, jag lyckades, i det fallet vet jag inte hur det gick för kompisarna eftersom vi skildes åt på Sandviksgatan.
Det var i alla fall trevligt och ett antal viktiga saker blev avhandlade.
Hans, fortfarande nykter.

Filmrecension.

Eftersom jag har upplevt en ovanligt stressig början på veckan har jag inte offrat någon tid på bloggen. Men nu ska jag berätta att på söndag kväll var jag, Stefan, Ulf och Pia och såg James Bond, senaste filmen: Quantum of solace.

Nu är väl inte det så mycket att berätta jag tycker att det var den sämsta av alla Bondfilmer. Man har drivit aktiontemat så hårt att det var svårt att hänga med i svängarna, hela filmen var typ musikvideo med snabba klipp och bilder som snubblade över varandra, jag kanske är lite för gammal för den typen av film men jag tyckte det var svårt att veta vem som sköt på vem och varför. Nu var det kanske inte så viktigt för man visste ju vem som skulle vinna.

Filmen börjar med en biljakt och där sköt bovarna, eller vad dom var, minst 7000 skott sedan sköt Bond 5 skott och då körde bovarna över en brant och brann upp, klart. Sedan var det mest rörigt, och jag håller med en rececent som skrev "vad var handlingen egentligen". Det fanns inte ens någon Bondbrud, i alla fall ingen som man kunde peka ut och säga, hon var det.

Med andra ord om inte alla föstått det nu så rekommenderar jag inte filmen i alla fall inte om man är över femton år och det är jag.

Hans (F.d Bondfan.) (( läses Bånd och fan som beundrare))

Vintervarning.

För första gången i höst (det gäller i Luleå, ute på landet där lantisarna bor har det kanske snöat tidigare) var det snö på gatorna när jag vaknade, asfalten blev vitare. Nu skiner solen och det är minus 0,2 grader så jag misstänker att det blitt vitt inte är beständigt så det blir nog grått igen.

Vi har i alla fall kollat underlaget, inte genom att åka skidor men vi har i rask takt gått runt Skurholmsfjärden, det är en gång och cykelväg som heter Hälsans Stig, Blodomloppet, Russinvägen, mm. Jag minns inte vilket som är det officiella, jag förstår inte heller vad Russinvägen syftar på? Alla som går där är väl inte skrynkliga.

Hans. Nymotionerad.

Fullmatad fredag.

Sista dagen i oktober blev en innehållsrik dag, det började tidigt med att jag träffade en kameramontör för att lära mig sköta våra bevakningskameror i garaget.

Efter det åkte vi på Hantverksmässa i Arcushallen, där vandrade vi runt några timmar, kollade på alla hantverkare, hur duktiga är dom inte! Det är inte klokt så kreativa människor det finns, även om nu någon beställt sina grejer från Kina vilket jag faktiskt inte tror så om så skulle vara, det är ju också kreativt.

Vi åt lite lunch, träffade en del bekanta, både Inga och jag träffade gamla arbetskamrater, och vi träffade en kusse till mig också.

Lite shopping blev det också mest billigt krafs som vi måste ge bort som julklapp åt våra barn för att bli av med dom. (Inte barnen,krafset)

Sedan vid femtontiden på eftermiddagen badade jag bastu med några andra gaggiga gubbar, skönt.

På kvällen kom sedan dagens höjdpunkt, vi gick till Kulturens Hus och tittade och lyssnade på Magnus Betnér som jag gillar skarpt, han tänker som jag i mycket (men inte i allt) men han är bättre på att framföra sina åsikter än jag.Han är bra, det kanske inte är alla som pallar för allt han kläcker ur sig men det mesta är otroligt bra, det är nog rätt så livligt mellan dom öronen.
När vi kom hem vid tiotiden måste vi gå ner i varv lite så vi tittade på tv ett par timmar innan vi gick till sängs.
Hans. Nöjd med fredagen.