Katterifortsättning.

Skön säng.

     

       Katten blev tyvärr inte gammal hos oss, jag vet inte riktigt hur det gick till men efter en vecka lämnade vi tillbaka den där vi hämtat den. Vi saknar den, men en av anledningarna till återlämnandet var att vi fick bara en vecka på oss för att se om den skulle trivas, det är för kort tid, man bör nog ha  några veckor på sig för att för att se hur en katt trivs, så blev det inte. Den sprang runt och jamade på nätterna, jag sover så hårt så mig störde den inte men min fru fick inte mycket sömn, när vi berättade det för förra ägaren tyckte dom väl synd om katten så dom ville att vi skulle lämna tillbaka den och det gjorde vi. Men visst är den vacker?

      Trots att vi bara  hade den en vecka blev vi lite sugna på kattsällskap så vi får se om det dyker upp någon annan katt med tiden. Vi kom på en annan sak också, man blir fast om man skaffar ett djur i familjen, det kan man ju inte bara lämna när man åker bort, så nu får vi se.

     Jag har ju alltid sagt när det blivit prat om att skaffa ett djur i familjen att jag inte ska göra det, jag har ju Inga! Och det får jag väl nöja mig med i fortsättningen också.

Hans, som saknar katten.

Tillökning i familjen.

S*Mira Milaia Jenji.

 

Nu har vi blivit med katt! Vi har ju rätt så länge pratat om att skaffa katt, måndag denna vecka åkte vi till Skellefteå och köpte en katt. Vi hade bara sett katten på bild tidigare, men den är mycket stiligare på riktigt än på bild så vi blev nöjda när vi träffades.
     Jag är inte lika övertygad om att katten tyckte samma om oss, den är nämligen begangnad, den är född 2010-03-31 och har bott tillsammans med en ung familj hela livet för att nu hamna hos två pensionärer, kanske för stor förändring, vi får se.
     Varför den inte kan vara kvar där, beror på att förra ägaren fått en egen baby och det gillade inte riktigt katten, det blev konkurrens så att säga. Det fick vi veta när vi träffades på en kattutställning för ett par veckor sedan, och så blev det så här.
     Katten är alltså drygt fyra år gammal vilket vi tyckte var bra, det tar ju tid att uppfostra kattungar och vi är inte precis unga längre, även om det är lite svårt att förstå, för mig i alla fall, jag hänger inte riktigt med, tiden går för fort.
     För er som inte är kattexperter måste jag kanske tala om att det är en ras som kallas "Sibirisk", och härstammar från just Sibirien. Om det blir några komplikationer beror det nog på att vi inte talar samma språk, jag kommer inte att hinna lära mig Sibiriska innan jag sitter bredvid Sankte Per, men katten kanske lär sig svenska.
     Hur det nu blir med det så har vi i alla fall börjat uppfostra den på vårt sätt, vi var bland annat överens om att den inte skulle få ligga med oss i sängen, nu har den sovit två nätter hos oss, den har legat i sin egen säng när vi somnat och hos oss när vi vaknat bägge nätterna.

Hans, som ska försöka hålla mina läsare uppdaterade om kattens liv och leverne.

Katten på hatten.

Vi har på sista tiden pratat om att skaffa en kattunge, kan detta bli en vanlig syn i framtiden när jag är ute en regnig dag med en katt som vägrar bli blöt om tassarna.
Hans. Eventuellt ny kattägare.

Påsken.

Vad heter du då?

 

Nu har det varit ett ovanligt långt uppehåll i mitt bloggande,  vad det beror på vet jag inte, det har bara inte blivit av att skriva.
Under uppehållet har det varit Påsk och före påsk fick vi ett efterlängtat besök av vår dotter och hennes dotter, som heter Nelly och är det klokaste, sötaste och gulligaste unge som finns, hon har lite hjälp med den titeln av att hon förutom allt beröm jag gett henne är vårt enda flickbarnbarn, är yngst av alla barnbarn och dessutom faktiskt är osedvanligt gullig.

På bilden ovan träffade hon en kyckling som stått på Storgatan hela påsken och naturligtvis måste hon klappa den och prata lite med den, det ser ut som om kycklingen också pratar. Jag hoppas ni förstår att det gjorde den inte! Den är ju av plast.

Det som var fel med gästerna från södra Sverige var att dom stannade för lite länge, en vecka är inte mycket när man bara träffas ett par tre gånger om året.

För övrigt har vi i dagarna börjat tillbringa lite tid på kolonilotten, det känns som vanligt kul att börja åka dit efter vintern. Jag har börjat med att olja in altangolvet, det är ett jobbigt jobb, som jag inte pysslar med varje år som tur är, men i år blev det av. Det känns skönt när det är gjort, utom i kroppen, den värker. Själen får ju inte träningsvärk så det är väl där det känns skönt.

Lite ringrostig är jag men nu har jag kommit igång med bloggen igen så nu kanske det blir lite mer skrivet än på sista tiden. Till våran dotter vill jag säga att du kanske tycker att du kom lite i bakgrunden, men vi älskar dig också.

Hans. Inga är också med, vi är ju ett team.

Grönt.

Grönt i rabatten!

 

Äntligen har vi vår, i går när jag var till kolonilotten upptäckte jag att det lyste lite grönt i rabatterna, då menar jag inte det gröna längst ner och till höger i bilden, det är faktiskt inget som växer utan ett grönt snöre som blev kvar i en nedvissnad blomma i höstas.

Däremot lite mer i mitten på bilden syns några ljusgröna blad, men i ärlighetens namn måste jag erkänna att dom bladen troligen är kvar sedan i höstas men har lyckats behålla lite klorofyll hela vintern.

 

Nä det är bara att lugna ner sig, än växer inget på vår kolonilott, inte ens pelargoniorna som vi lämnat i stugan över vintern, dom frös ju bort vid ett kort strömavbrott i höstas. Lite besvikna på dom pelargoniorna är jag, frysa bort för att det råkade bli fem minus inne i stugan några dagar, vilka veklingar.

 

Nu ska vi beväpna oss med tålamod i två månader till så blir det nog grönt hos oss här uppe i norr också. Än så länge är det bara planering av rabatterna som gäller, om man har vintermössa på sig så man inte fryser örorna av sig.

 

Hans, som inte har känt av vårkänslorna än, kan även bero på åldern.

 

 



Vårvinter.

I dag tinar det.

 

Jag har kollat på kolonilotten, inte är det sommar än, inte ens vår och det ska det ju inte vara heller den här årstiden. Vi har nog blivit lite lurade av det varma vädret som trots frånvaro av sol envist stannat kvar dag efter dag, det har varit rätt så tråkigt väder sista månaden enligt mitt tycke.

 

I alla fall var jag ut på kolonilotten i går, skottade bort lite snö, inte mycket, den smälter snart bort i alla fall, mycket lättare för mig. Jag satt och solade mig ett tag, solskenet var inte speciellt varmt så solningen blev kort. Efter det försöket gick jag runt lite och kom inte på vad jag skulle göra så jag åkte hem.

Före hemfärden åt jag grillad korv som jag fick av grannen mittemot, det är tur när det finns dom som har förstånd att ta med mat, jag hade åkt dit tomhänt.

 

Bara det blir sol åker jag dit igen, Hans.

Löständer.

 

Jag såg i dagens tidning en bild som jag blev väldigt rörd över, visst är den gullig? Inte själva bilden kanske, men den fantastiska idèn som änkan fått, att spara löständerna efter gubben för att få titta på hans leende i stunder av ensamhet. Det är kärlek det, eller kanske ett desperat sätt för att man känner sig väldigt ensam när man är ensam.

 

Nu skulle ju min fru få vissa problem om hon skulle fastna för idén eftersom mina tänder sitter fast, än så länge i alla fall. Men man behöver ju inte härma efter alla goda idéer som man läser om i pressen.

 

På tal om något helt annat, herregud vilket tråkigt väder vi har, den här årstiden ska ju solen lysa från en molnfri himmel och vi ska ge oss ut på skaren och åka spark. När jag var ung, (vilket inte är så länge sedan om man ser det i jämförelse med när Adam och Eva var unga), så brukar vi cykla till skolan på skaren! Nu kanske en del som läser detta tror att vi inte hade någon väg att ta oss till skolan på, men så eländigt hade vi det inte, men det var roligare att cykla på skaren.

 

Som alla som läser det här förstår så händer det inte så mycket i min närhet just nu. Det är med andra ord svårt att komma på nåt att blogga om.

 

Hans, som nu ska äta frukost, mest för att jag har lite långtråkigt just nu.