I väntans tider.

Förberedd för Nelly.

En granne kom in och såg barnsängen så han gratulerade oss men tyckte det var otroligt att det inte syntes någonting alls på min fru. Då kom jag direkt att tänka på en historia som jag hört för länge sedan, jag berättade den inte för grannen men om han vill läsa den så kan han göra det här för nu kommer den:

En ung kvinna klev på bussen som var fullpackad med folk så det fanns ingen sittplats, hon stod ett tag men sedan sa hon till en man som satt i närheten, "det hör till att man reser sig upp och erbjuder sin plats till en gravid kvinna", mannen reste sig snabbt upp och erbjöd sin plats samtidigt som han bad om ursäkt men urskuldrade sig med att han inte märkt något och undrade om det var långt gånget, inte värst sa kvinnan och tittade på klockan kanske en halvtimme.

Vad kan vi lära oss av den historien, ja att män är artiga och godtrogna medan kvinnor är optimister och listiga.

Nä tillbaka till verkligheten, på tisdag kommer vår dotter till oss med sin sjuåriga son och sin nästan tre månaders dotter, det är hon som ska ligga i den nybäddade sängen. Det är nu två månader sedan vi träffade vårt senaste barnbarn så det ska bli kul att se vilket intryck vi gjort på henne, om hon känner igen oss och i så fall om hon blir glad att se oss, det är mycket som står på spel, dels för oss, (självförtoendet) dels för henne, (testamentet).

Nu kanske ni förstår rubriken till inlägget, vi ser fram mot att träffa alla tre.

Hans, förväntansfull.