Sover gott.

Jag har varit ägare till en kamera i snart tre år och inte läst bruksanvisningen fullt ut, jag har läst den men bara så jag skulle komma igång, och eftersom jag fotograferat i hela mitt liv har jag antagligen trott att jag visste allt. Nu har jag läst hela, jag visste inte allt! Och det gör jag nog inte än, det är mycket finesser på en digitalkamera.

En sak som jag fastnade för är intervalltaimern, den verkar användbar, egentligen är den antagligen till för att fota blommor som håller på att slå ut för att få en bildserie på förloppet. Nu har vi inga blommor just nu som så att säga är i födslovåndor så jag funderade på vad jag skulle testa mina nyvunna kunskaper på.

Plötsligt fick jag en idé, ibland är det lång startsträcka mellan mina idéer och utförande av desamma, men icke nu. På kvällen arrangerade jag kameran på en byrå i sovrummet, jag skulle dokumentera hur vi sov! Kameran inställd på "knäppning" en gång i timmen hela natten.

Vi lade oss vid 23-tiden och sov hela natten, på morgonen var det spännande, det blev ingen aktionserie precis, vi sover tydligen väldigt lugnt, dessutom har vi svalt i sovrummet så vi syns inte mycket med täckena uppdragna över huvudet. Min fru stack fram knäet ur täcket på en bild och det var ju lite upphetsande men det la jag inte märke till på natten, själv hade jag tårna ute på vädring en gång, det vet jag inte hur det upplevs, jag har inte fått några kommentarer.

Titta på den här bilden sju gånger så har ni sett hela bildserien.

Hans, som har god sömn.

Strip 5

Vårvinter.

Det är otroligt vackert utomhus nu, vårvintern är en fantastisk period här i norr, men just nu är det för kallt, minus nitton i morse. På fredag var vi till Måttsund och åt middag (den var god, tack Ingeborg) Där var det minus tjugotre! Jag gjorde en del förhastade uttalande om att det märks att vi är på landet, i stan är det minsann inte så kallt, när vi kom hem var det minus tjugotre mitt inne i stan.

Temperaturen är i och för sig normal för tiden och breddgraden men jag har blivit så frusen på gamla dar så jag tycker inte att det är kul med kyla. Jag vet inte varför jag är frusen men antar att blodet rinner trögt i igenkalkade ådror.

Min fru har sagt, inte att hon föll för mig vid första ögonkastet utan vid första handslaget för att jag hade så varma händer, det är historia nu, jag tror jag ska börja med lovikkavantar när vi ser på tv om kvällen så hon inte startar en ny jaktsäsong efter varma händer.

Nu ska jag inte gnälla mer om kylan snart blir det bättre, mars är bästa månaden i dom här trakterna, då orkar solen värma upp luften och männskorna blir också varmare, då ska jag aktivera mig mer utomhus så kanske jag också tinar upp.

Hans, med frusna fingrar.

Strip 4

Sidensvans.

Nu har jag varit på fågelfotosafari, det var inte så stora umbärande, jag fotade från vår inglasade altan. En av fåglarna kände jag igen, jag såg den i höstas i en rönn, då var den full! (den för att jag inte vet om det är en hona eller hane) Den var på örat för att den käkat massor av frusna rönnbär, nu verkade båda rätt så nyktra, om det då beror på att frusna paradisäpplen inte är lika effektiva om man försöker supa till eller att dom inte hunnit käka så mycket låter jag vara osagt.

Av egen erfarenhet lutar det åt det sista, en gång för väldigt länge sedan när jag inte var lika förståndig som nu, plockade jag en hink paradisäpplen och gjorde vin av dom, nog blev jag full.

Nog om detta, jag fotade en skata också(pika pika på latin.) men den bilden blev suddig så jag kommer inte att publisera den i detta seriösa sammanhang. Anledningen till suddet var kanske att skatstackaren frös så hon skakade.

Vi har nämligen vinter nu, i morse var det minus 17 men solen lyser från en molnfri himmel så snart börjar man kanske få vårkänslor. Jag vet inte hur långt fram i livet man drabbas av sådana fenomen så det är lika spännande varje vår, i fjol kom dom det minns jag.

Hans, i avvaktande väntan.

I ide.

Nu har vi vinter, OBS, jag sa inte äntligen som många vinterdiggare här uppe säger, tvärtom jag är inte så mycket för snö och ändå behöver jag inte skotta snö numera.
Vinterväder och snö är ju ett naturligt skeende hos oss men nu har det snöat oavbrutet i nästan en vecka! I dag är det vindstilla så snön faller fridfullt till marken, det kan man stå ut med, tidigare har det varit snöstorm ett par dagar, skitkul.
På lördag morgon gick vi i ide, jag var inte ute på hela dagen, det var en najs dag. På söndag motionerade jag genom att gå till ICA (100m) och köpa fläskkotletter som vi åt till middag. Det var så gott så alla som vill får receptet:

Ta fram miniräknaren det är för 8 pers.
8 fläskkotletter med ben
2 dl creme fraiche
3 dl vispgrädde
2 tsk sambal oelek
1 dl soja, gärna japansk
3-4 pressade vilöksklyftor(kan skippas)
Gör så här: Lägg det råa köttet i en ungsfast form. Vispa ihop de övriga ingredienserna och slå över.
Stek i 60-75 min 175 graders ugn eller i stekgryta på spisen. Servera med vad ni vill, vi åt det med sparris och potatis.
Ni som undviker fett rätta er efter vad Dr. Annika Dahlqvist säger, det blir godare så.

I dag har vi tagit vår normalt sett dagliga promenad på en timme , jag var lite rädd att musklerna skrumpnat ihop p.g.a av en total vila i två dagar men icke sa Nicke dom var pigga.
Jag går fortare än min fru, men nu kom också hon hem, hon verkar pigg, jag tycker hon gnolar på en bit ute i hallen.
Hans, utvilad trots promenad.

Pirret som försvann.

Det ser lite vintrigt ut på kolonilotten. Till och med ekorren ser frusen ut.

Pirret i dom gröna fingrarna som jag dillade om i förra veckan var något förhastat, vilket jag upptäckte på måndag när vi gjorde ett besök på kolonilotten.

I dag har vi snöstorm så nu känns pirret rätt så avlägset, men nästa vecka tror jag att det blir fint väder så då kanske det börjar om.

Hans, tillfälligt återförd till verkligheten.