Vårvinter.

Det är otroligt vackert utomhus nu, vårvintern är en fantastisk period här i norr, men just nu är det för kallt, minus nitton i morse. På fredag var vi till Måttsund och åt middag (den var god, tack Ingeborg) Där var det minus tjugotre! Jag gjorde en del förhastade uttalande om att det märks att vi är på landet, i stan är det minsann inte så kallt, när vi kom hem var det minus tjugotre mitt inne i stan.

Temperaturen är i och för sig normal för tiden och breddgraden men jag har blivit så frusen på gamla dar så jag tycker inte att det är kul med kyla. Jag vet inte varför jag är frusen men antar att blodet rinner trögt i igenkalkade ådror.

Min fru har sagt, inte att hon föll för mig vid första ögonkastet utan vid första handslaget för att jag hade så varma händer, det är historia nu, jag tror jag ska börja med lovikkavantar när vi ser på tv om kvällen så hon inte startar en ny jaktsäsong efter varma händer.

Nu ska jag inte gnälla mer om kylan snart blir det bättre, mars är bästa månaden i dom här trakterna, då orkar solen värma upp luften och männskorna blir också varmare, då ska jag aktivera mig mer utomhus så kanske jag också tinar upp.

Hans, med frusna fingrar.