Ostindienfararen.

Ostindienfararen Göteborg.

 

Nu har vi haft celebert besök i Luleå hamn, torsdag den tjugoandra anlände ett skepp som heter Göteborg till Luleå och vi var där och tog emot det.

 

Skeppet är en kopia som byggts i modern tid av ett skepp som fanns på sjuttonhundratalet, det hette redan då Göteborg och gick på grund och förliste vid inloppet till Göteborgs hamn den tolfte september sjuttonhundraförtiofem. Skeppet var fullastat på väg hem efter sin tredje resa till Kina, en resa som tog trettio månader.

 

På nittonhundraåttiotalet bestämdes att vraket skulle undersökas, det fanns inte mycket kvar men man beslutade att återskapa skeppet. Nittonhundranittiofem började man bygga och den sjätte juni tjugohundratre, och det var klart och invigdes av drottning Silvia den tredje september tjugohundrafyra. Tjugoandra maj tjugohundrafem provseglade skeppet för första gången, det gick bra och bevisade att man på tjugohundratalet kunde bygga ett skepp som är en kopia av ett sjuttonhundratalsskepp.

 

Första resan till Kina började den andra oktober tjugohundrafem och varade till den nionde juni tjugohundrasju. Resan var enligt besättningen en otrolig upplevelse, jag tror att det är tredje gången den kommit till Luleå, den här gången med kronprinsessan Viktoria som passagerare.

 

Vi stod där och tog emot både skeppet och Viktoria, men det blev lite långtråkigt, sista tio meterna in till kajen tog en halv timme, det var tydligt att det är försiktighet som gäller när man lägger till med stora träskepp.

 

På söndag kväll åkte den från Luleå och nu har jag ingen aning om var den är, men den klarar sig säkert lika bra utan att jag håller reda på den.

 

Hans, som tycker att det blev många årtal, men så är det i historia.

Lingon.

Sparsamt med lingon.

 

Nu har vi plockat lingon för första gången i år, det har pratats mycket om att det är dåligt med lingon i år, inte är det så dåligt!

 

Vi läste i tidningen att man körde omkring med bussar fulla med bärplockare, dom stannade vid något lingonrikt skogsavsnitt, öppnade dörrarna till bussen och bärplockarna vällde ut, hips, vips så var alla bär plockade på den platsen.

 

Tänk om dom hittar "vårt" ställe sa vi nervöst, så det var bara att rusa ut till bilen med plockare och hinkar, sen iväg till det ställe vi plockat lingon de sista tio åren, vi tänkte att hellre plockar vi kart än att vi blir utan! Nu var lingonen inte så kartiga som vi befarat, inte var det så lite heller så efter ett tag av

gnetande och en knäckt rygg så åkte vi hem med tjugo liter röda lingon.

 

Nu känns livet lättare, även om vi inte plockar mer i år så är vi i alla fall inte utan lingonsylt i vinter, det finns ju ett sätt till, man köper i affären...blää.

När vi klev upp i morse kändes det inte så kul när man rätade ut ryggen men redan nu känner vi oss som vanligt, så det blir nog fler gånger i lingonmarkerna. Ett plus i år är att lingonen är så tidiga så att älgjakten inte kommit igång så man slipper tänka på hur det skulle kännas att få en kula strax bakom höger framben (arm).

 

En sak som vi upptäckte var att vi är inte arton längre, du milde tid vad man blir trött, vi okade knappt sitta framför tven i går kväll och då är det dåligt, vi sa faktiskt till varandra, "undrar hur många år till vi orkar plocka lingon", men den dagen den sorgen.

 

Hans, som just upptäckt att solen skiner, man kanske skulle gå ut. (Men inte i lingonskogen.)

 



Fotboll.

Tre generationer fotbollspelare.

 

Nu har jag varit på årets fotbollsmatch, med årets match menar jag inte att det var den bästa match som spelats i år utan vad jag menar är att jag brukar bara gå på en match varje år, och det här var detta års. På bilden syns den som var anledning till att jag gick på fotboll, Fredrik, som spelar fotboll i Alviks IK. Jag behöver väl inte förklara närmare vem som är Fredrik, dom två andra är en stolt fader och en ändå stoltare farmor, stoltheten beror på att Avik vann med 1-0.

 

Det var inte Fredrik som gjorde målet men han kanske medverkade till nollan eftersom han spelar i försvaret. Jag har alltid trott att Fredrik skulle bli fotbollspelare, men då såg jag honom som en vindsnabb anfallare som skulle göra mål i varje match, så blev det inte. När han började i laget så blev han försvarsspelare! Lite besviken blev jag, jag hoppas att tränaren läser detta så att han förstår att Fredrik är felplacerad. Föreningen hade också tjänat pengar på att han blivit anfallsspelare då kanske jag gått och tittat två gånger varje år.

 

Nu sköter han sig med den äran på försvaret också, men det är ju för att få se mål man går på fotboll och då vore ju dom målen ändå njutbarare om det är någon som man känner som gör dom.

 

Om någon eventuellt saknat mig och mina visdomsord sista veckorna så vill jag tala om att jag har haft semester, den är inte lång för oss pensionärer så nu är jag tillbaka på banan.

 

Vi får det lite hektiskt ett tag framöver, i dag ska vi gå och träffa kungen  och drottningen i Statsparken, hoppas man kommer så nära så man kan klappa kungen, men om man gör det kanske Säpo kastar sig över en och då blir man nog skrynklig, bäst att låta bli.

 

Om en vecka ska vår kronprinsessa komma hit och inviga hamnen som fått sig en ansiktslyftning, då kanske jag kan klappa Daniel, det är nog riskfriare.

 

Hans, eftersom de kungliga är i närheten, tillfälligt rojalist.

Storfiskare.

Middagen räddad.

 

Jag skrev om sommarfåglar i ett tidigare inlägg, nu har tre femtedelar av dom åkt söderut, kvar blev Max och Alex, på bild ovan ser ni Alex. Han tycker om fiske, varje gång han hälsar på oss står en fisketur på önskelistan, så även i år.

 

Jag förberedde mig genom att köpa ett nytt metspö, inte till mig själv, jag fiskar inte nu för tiden, utan till Alex. Jag har fiskat förr i världen, när jag tänker efter var det nog förr, förr om inte längre sedan jag sist provade fiskelyckan. En annan sak är att är man fiskeguide så ha man ju inte tid med eget fiske, man ska ju göra i ordning spöet, (därför nytt med rev, krok och flöte helt klart, bara att köra iväg till fisken) så långt gick det bra, vädret var fantastiskt, inte ens speciellt mycket mygg, även om min fiskekompis satte på en mygghatt, han hade inte tid att vifta bort myggen.

 

Sedan blev det som vanligt, inte nappade det så mycket som förväntningarna var, det tog ett bra tag innan första nappet och Alex drog upp en aborre som inte var så mycket större än masken, men att se glädjen över den fisken var värd hela hela trippen och lite till. Sedan fortsatte fisket med än större förväntningar, visst nappade det men fiskbarnen får tydligen vara uppe sent för fiskarna som drogs upp var inte mycket större än den första.

 

Men vi fortsatte, Alex röck aborre och jag bytte mask ibland när den började se skamfilad ut. Vet ni att det börjar mörkna på kvällarna? När man bor mitt i stan tänker man inte på det, men det gör det, till sist såg vi inte flötet och då avslutade vi det hela och åkte hem. Jag tror min fiskekompis var nöjd, när jag klagade på fiskelyckan sa han att han tyckte den var bra, hemma får jag aldrig napp sa han.

 

Så där hör ni, åk till Norrland om ni vill ha fisk.

 

 

Hans, som ska ta nya tag nästa sommar, om fiskaren hälsar på.



 

 



Sommarfåglar.

Nelly med nötskrika.

 

Nu har vi sommarfåglar i huset, med det åsyftar jag inte den uppstoppade nötskrikan som vi normalt har på väggen i altanen och som Nelly blivit väldigt intresserad av. Nä sommarfågarna är just Nelly med föräldrar och bröder som normalt befinner sig i södra delen av landet, men nu har dom kommit för att tillbringa en vecka hos oss,.....sommarfåglar.

 

Nelly och jag hade ett intressant samtal om Nötskrikan häromdagen,

hon började med att fråga: är fågeln död?

Jag, ja den är död.

Varför är den död?

Jag vet inte, den var redan död och uppstoppad när vi köpte den.

Kan den inte flyga när den är död?

Nää det kan den inte.

Det är synd om fågeln.

Nä det tycker jag inte den har det bra på väggen där den sitter.

Den är mjuk.

Ja den har mjukt dun.

Hur kan den sitta på en pinne när den är död?

Dom har limmat fast den. (jag tyckte det var grymt att säga att den var fastspikad)

Stackars fågel som sitter fast på en pinne.

Den är ju död så den vet inte var den sitter.

Är den död?

Ja det har jag ju sagt.

Det är faktiskt synd om den.

Där gav jag upp, det är lite svårt att förklara för en fyraåring nödvändigheten av att stoppa upp en död fågel och sätta fast den på en gren som man sedan sätter upp på en spik på väggen. Men dom är inte så dumma dom där fyraåringarna, det var första gången hon fick klappa och smeka en nötskrika, tror jag i alla fall.

 

Man är inte så totalt uppgraderad om deras liv och leverne när man träffar dom ett par gånger om året.

 

Hans, som tycker barn har intressanta frågor.

Födelsedagskalas.

Nybliven tjugoettåring.

 

På onsdag den tionde fyllde Fredrik tjugoett år, det var ju en gång i tiden en viktig födelsdag, då blev man myndig och hade efter den dagen rätt att bestämma över sitt liv. Nu vet jag inte. Händer det något när man fyller tjugoett nu för tiden? Kan någon hjälpa mig? Jag är inte uppdaterad om tjugettårsåldern, ja det är klart man är ju ett år äldre, men annars, har den åldern någon betydelse nu för tiden? Om någon vet, upplys mig.

 

Vi var i alla fall och uppvaktade födelsedagsbarnet, där kom en fråga till, får man kalla en tjugoettåring för "födelsedagsbarn".Själv tror jag det uttrycket gäller livet ut, vad ska man annars kalla dom? Födelsedagsgubbe?

 

Det var en trevlig födelsdagsfest i det otroligt vackra sommarvädret som vi fått uppleva på sista tiden. Födelsedagsgästerna bestod av föräldrar, far-och morföräldrar samt farbror Stefan, naturligtvis fick Fredrik också vara med. Jag tror om jag förstod snacket rätt att han skulle ha en fest med sina kompisar senare, det kanske känns kul om inte den övervägande delen av gästerna är pensionärer när man själv fyller tjugoett.

 

En fördel för Fredrik var att efter den avklarade festen med pensionärgänget så var han i alla fall inte uttröttad, det gick lugnt till, hur han såg ut nästa morgon känner jag inte till.

 

Nu vet i alla fall dom som läst det här att Fredrik fyllt år, om ni tänkt uppvakta honom och glömt det så är det läge att skicka ett "Förlåt mig jag glömde din födelsedagskort" nu.

 

Hans, som alltid har smutsiga fötter nu för tiden, jag går barfota på kolonilotten.

 



Alpmarton.

Blomman på bilden heter Alpmarton.
Klicka gärna på bilden.

 

Nu är jag tillbaka, att jag inte skrivit här på ett tag beror inte som en del elaka människor trott, min för tidiga bortgång. Nä än är det liv i gubben, jag har bara varit lite lat. Nu är det ju full rulle på kolonilotten så vi är där varje dag, det fantastiska vädret vi har och har haft sista veckorna bidrar ju naturligtvis till att vi tillbringar mesta tiden av vår tid där ute.

 

Jag vet inte om det delvis beror på åldern men vi är rätt så möra när vi tillbringat en dag på lotten, en fördel med livet på en kolonilott är att vi är ute hela dagen, i alla fall när det är så fantastiskt sommarväder som vi haft på sista tiden, vi är trötta när vi kommer hem, men vi sover gott på nätterna.

 

Blomman på bilden har vi fått av en kolonilottsvän som heter Harriet, enligt ännu obekräftade rykten så har hennes dött medan våran bará blir vackrare för varje år, om du läser det här så kan du komma och hämta ett skott, Harriet. Om du inte läser det här får du skylla dig själv.

 

Visst är det en ovanlig blomma? Jag tycker den är fantastiskt vacker. Det är annat än i och för sig vackra men allt för vanliga Pioner, Tagetes, Ringblommor och Penseer, som det ju kryllar av, även i våra rabatter.

 

Trots att jag är ogudaktig så ägnar jag vår herre en tacksam tanke då och då för att jag får uppleva ytterligare en sommar, trots min höga ålder frisk och rörlig.

 

Förra hösten köpte jag en ny gräsklippare, en eldriven, den är fantastisk, om man bortser från sladden. Det är jobbigt med sladd till gräsklippare, än har jag inte klippt av den även om det varit nära men det är nog bara en tidsfråga. En av fördelarna är att man behöver inte tanka den, men det har mina intelligenta läsare naturligtvis redan förstått. En annan fördel är att man slipper andas in avgaserna, medan däremot ljudet från den inte skiljer sig så mycket från en bensinmotordriven, vilket överraskade mig, jag har alltid trott att eldrivna motorer är mera tystgående än bensindrivna, men så är inte fallet enligt mina känsliga öron.

 

Det var kul att skriva igen så nu kommer ni nog inte att slippa mig på ett tag.

 

Hans, som känner att det snart är dags att börja med mina memoarer.