Kulturhuset.

Visst har vi ett vackert Kulturens Hus i Luleå?

Vi har tretton grader kallt i kväll och jag gick ut för att tillsammans med Stefan ta lite kvällsbilder i stan, det var kallt! I alla fall jag höll på frysa öron och näsa av mig men det blev en del fina foton som ni bara får se ett av nu, jag kanske visar nåt annat någon gång senare på året.
Hans, kvällsfotograf

Strip

Sanningen är brutal.

Markus

På söndag kl. 1300 gick jag till Smedjan för att kolla på en av våra idoler, inte direkt min idol utan jag ser det större, jag menar det är många i Sverige som har Markus Fagervall som idol.
Nu var han i alla fall i en av vår stads gallerior som heter Smedjan och prick klockan tretton gick jag dit, det var ingen Markus där men däremot några hundra andra människor. Jag kom inte in! Men efter att ha slingrat mig lite var jag i alla fall innanför dörren.
Det hände inget första tio minuterna men sedan började folk som stod längre fram skrika så jag tänkte nästan springa ut igen, men eftersom jag är lite trög hann jag inte det innan jag kom på att nu kom han, sångaren, isdansaren och mannen som satt Övertorneå på kartan. Jag måste vara ärlig och säga att jag såg honom inte, jo till sist när jag ställde mig på tå såg jag lite av hans hår, han hade en sån frisyr så det stod några tofsar rätt upp och dom såg jag.
Jag hade kameran med och när jag höll den så högt jag nådde så fick jag den här bilden, men Markus var nog i dålig form han blev så suddig på bilden. När jag tog första bilden hade alla andra fått samma idé så då blev det bara en bild på en massa armar med digitalkamera (tänk att alla har kamera nu för tiden) men efter tredje försöket lyckades jag, om man nu inte har så stora krav på lyckade fotgrafier.
Efter fotograferingen började han sjunga och då gick jag hem, men förstå i alla fall att det var en upplevelse, jag var ju med en fot inne i samma lokal som Markus Fagervall.
Hans, kändisfotograf!

Fåglar

I dag verkar vintern nafsa oss i bakhasorna, åtta grader kallt, lägsta temperaturen, som jag vet i centrala stan i år. När vi skulle ut på motionsrundan började det snöa, vi gick ändå, det vräkte ned men innan vi var på halva vägen slutade det lika plötsligt, det kanske kom två centmeter.

För två veckor sedan när jag gick samma runda var det cirka två meter is ut från land runt Skurholmsfjärden. Vad jag inte fattar är att ändena är kvar! dom simmar runt i nollgradigt vatten och traskar upp på isen, hur kommer det sig att dom inte fryser fötterna av sig? Om jag skulle göra så skulle jag garanterat vara skinnflådd under fötterna efter två steg, skinnet skulle sitta fast i isen, inte ändernas, otroligt.

Varför åker dom inte? Dom har ju vingar och behöver inte beställa plats på flyg eller tåg, det är ju bara att sticka.

Jag uppmärksammade en annan fågelart på samma utflykt, sidensvansar, dom har det kul den här tiden, sitter i rönnar och blir på kanelen av rönnbär! Däremot funderade jag på vad dom gjorde i en björk femtio meter längre bort, där finns ju inga rönnbär. Men jag kom på det, dom var fulla! Man vet ju hur folk är, när dom kommit igång så vill dom surra, man säger ju så kloka saker när man är full men vill ju att någon ska lyssna (inte om man blir för full då skiter man i det), det är samma sak med sidensvansar, dom vill snattra och dom vill ha sällskap, vad är bättre än en stor björk då.

Hans, fågelkännare?

En medelålders man.

Nu har vi firat Stefan som fyllde fyrtioett år i går. Det var inget större kalas men riktigt trevligt, bland gratulanterna var storebror Ulf med fru, hur länge han nu är storebror, enligt Ulf så är Stefan nu så gammal så att han nästan är äldre än sin äldre bror!
Jag vet inte hur det blev så men Stefan protesterade vildsint. Anette med man var där också och gratulerade, dessutom fick han massor av grattiskort, telefonsamtal och en del blommor så han var nöjd med kvällen.
Det är skönt se att det finns snälla människor.
Vi var där hela kvällen så det blev mycket smörgåstårta, annat kaffebröd och godis.
Hans, fullproppad.

Luleå Basket.

Nu är vi en upplevelse rikare, för första gången har vi varit och tittat på en match i dambasket, (frånsett när vi för cirka tjugo år sedan såg vår dotter spela en match som slutade med en vrickad fot som med tiden stoppade hennes eventuella karriär inom dambasketen.)

Anledningen till denna upplevelse var att jag i ett lotteri vann en och enhalv biljett till matchen mellan Luleå Basket och Eskilstuna, så för förtio kronor fick jag och min fru se matchen.

Det var ju kul! Man kan inte säga att det var spännande eftersom Luleå var så mycket bättre, 83-54! Eftersom vi inte ens kan reglerna ordentligt vågade vi inte prata så högt om anledningen till avblåsningar och straffar men vi anammade ett vinnande koncept, när resten av publiken applåderade eller buade så gjorde vi det också, på det sättet verkade vi proffsigare än vi var. (var, för att lite mer vet vi nu)

Det var roligt att Luleå vann även om detta enligt initsierade var självklart eftersom Luleå ligger trea i tabellen med samma poäng som ledande Telge, medan Eskilstuna ligger sist med noll poäng.

Jag började tycka lite synd om Eskilstuna men när jag viskade( man vågar inte säga sånt högt i en hemmamatch) det till min fru fick jag en blick som helt klart avslöjade vem som är mest patriotisk av oss två.

Vi fick lite mersmak men man är lat också så vi får se om det blir någon mer i år.

Hans, en av 800 åskådare.

Fars Dag.

Jag fick ingen slips, det var bra jag behöver ingen. Men jag blev uppvaktad!
Om jag får säga det själv så var det helt riktigt, jag har lagt ned en oerhörd energi på att vara en god far, det har inte alltid lyckats,man kanske kan säga att det har misslyckats oftare, men jag har lagt ned energi på det och det ska belönas.
Jag fick presenter också, kläder, böcker, godis, mat, vin och Ginger Bender.
På kvällen körde vi i en dimma som nästan var ogenomtränglig till Gammelstad där vi hade några trevliga timmar med fam. Larsson. Tillbakavägen till vårt lilla hem var nästan lika ogenomtränglig och dessutom hade det börjat regna, men allt gick bra, vi kom hem.
Hans , nöjd fader.