lördag 17 januari 2009

Isutter





Nu har vi fått årets is-djur i Stadsparken i Luleå, det är tjugotredje året som parkförvaltningen gör ett djur av snö och is från det Norrbottniska djurlivet. Det är ett antal människor som tillverkat uttern men huvudansvaret har Hans Englund som ser till att djuren ser ut som dom ska, utan hans konstnärliga skicklighet skulle det nog inte bli så djurlikt.

Uttern är skulpterad i snö och is och sedan målad så naturtroget att det ser ut som om den har päls, den väger i färdigt skick 14,9 ton! En riktig utter (Lutra lutra på latin) väger fem till fjorton kilo, barnsligt om man jämför med is-uttern. En utter hör till fam. mårddjur och är rödlistade kategori sårbara, den var på tillbakagång på grund av PCB men sedan det försvann från vår natur har den hämtat sig stadigt, mest har den ökat i norra Sverige, vilket inte är så konstigt eftersom det är betydligt trevligare där, det förstår uttern, alltså är den klokare än människan. Man räknar med att det finns c.a. ettusensjuhundra i Sverige i dag.

En utter har en kropp som är trettiofem till åttio cm lång plus en svans på trettiofem till femtio cm. Den lever vid vatten av fisk, groddjur och kräftdjur och är en skicklig simmare och dykare, den är mycket lekfull. Den är ett dagdjur men jagar mest på natten, när den jagar under vatten kan den stänga igen öron och näsborrar. Visst är den fiffig? Man vet ju hur det är att få vatten i öronen när man badar, för att inte säga näsan.

Den som orkat läsa så här långt vet nu en hel del mer om uttrar, det är jag helt övertygad om, för dom flesta vet inget om dessa trevliga djur. Händer det att när ni har bekanta på besök att ni sitter och diskuterar utterns liv och leverne, nä jag tänkte väl det.

Tyvärr så behövs det bara en ordentlig blida så är våran is-utter borta vilket är trist men i alla fall jag håller tummarna för en kallperiod.
Om någon vill räkna morrhåren på uttern så klicka på bilden så blir den större.

Hans, som skickar en eloge till parkförvaltningen i Luleå som håller traditionen vid liv.





Inga kommentarer: