Roligt att se pensionärer med kulturella intressen.Hans, som inte rodnar lika lätt.
Söndag, morsdag och sommaren kom samtidigt, har någon sett en blåare himmel? Alla häggar i våra trakter blommar just nu, efter en koll på termometern så kan jag meddela att vi har en temperatur på tjugosex grader, ute, i skuggan!
Så ser ugnen i en bagarstuga ut, just då gräddades en av många mjukkakor på måndag när vi bakade med Lena och Börje. Det var några trevliga timmar och många kakor blev det, jag bidrog väl inte med så mycket det var Lena och Inga som bakade, Börje som gräddade och jag assisterade lite här och där men mest pratade jag.
Här kommer ett inlägg om det slitsamma livet som jordbrukare, jag fräser jorden i trädgårdslandet på vår kolonilott ett rätt så slitsamt jobb även om ytan är minimal, jag fräste även grannens land och det var enbart för att han är så trevlig, för att inte tala om hans fru hon är verkligen trevlig.
Nu har den dykt upp vår svartvita flugsnappare som bott i en holk i flera år, det sägs att det är samma som kommer tillbaka år från år men det är inte lätt att känna igen dom så inte vet jag om det är samma som i fjol. Den har funnits här snart en månad men jag har inte haft tid med den innan i går då upptäckte jag att grannen på kolonilotten fick besök i sin fågelholk och försökte se om det var "min" hyresgäst som han försökte sno men det var fortfarande lika omöjligt känna igen den och till råga på eländet dök det upp två till i buskarna hos oss, nu var det bara hanar jag såg och flugsnapparna är ju inte trogna bara en hona så det kan mycket väl vara min som skaffat en hona till, men dom andra två då? I och för sig finns det cirka åtta holkar inom det nämaste grannskapet så vi får se om alla slår sig ner runt oss.
Så här ser inte trädgårdslandet på kolonilotten ut i dag,bilden är från sommaren 2008, men jag måste plocka fram den för att bli inspirerad.
När jag läste den här serien kom jag osökt att tänka på hur det var för hundra år sedan när jag tog på mig att vara närvarande förälder när vår dotters klass skulle ha disko i Medborgarhuset.
Första gången var allt bra ända till dess att jag blev placerad vid dansgolvet för att kolla ordningen, ljudnivån! Det spelades så högt så trumhinnorna höll på att spricka, två dagar efteråt ringde det i öronen. Efter några månader var det dags igen och vis av skadan tog jag hem ett par hörselkåpor från jobbet och sa att dom skulle jag ha på dansen, det blev absolut förbud, jag skulle skämma ut både mig själv och henne.( Det var bara ett test jag hade nog samma uppfattning och tänkte inte använda dom.) Men däremot stoppade jag ett par gula öronproppar i fickan, dom tyckte jag var väldigt diskreta. Allt gick bra, när jag hamnade i danslokalen smög jag in mina proppar i öronen och nästan njöt av musiken till dess att min dotter kom på att hon skulle komma till mig och konversera ett tag och jag råkade vända på huvudet så hon såg mig från sidan och spände ögonen i mig och sa - VAD HAR DU I ÖRONEN PAPPA, öronproppar sa jag, - ta ut dom det är ju skämmigt, och lydig som jag är gjorde jag så och lät musiken rusa in från båda håll och träffas med ett brak mitt inne i huvudet, som tur var så var dansen nästan slut så jag överlevde.
Hans, som fortfarande hör bra.



I dag har Stefan och jag klivit ur sängen klockan 04,30 och åkt ut på fågelskådning, tanken var att vi skulle fotografera så mycket fågelfän som möjligt, det gick väl så där, vi såg en hel del svanar och gäss säkert flera hundra stycken men dom flesta var på väldigt långt avstånd i alla fall ur fotograferingssynpunkt när man inte är utrustad med långa teleobjektiv.
Ja då har jag demonstrerat, eller det var överdrivet jag är inte så bra på att gå i demonstrationståg, en gång har jag gått en första maj och det var när vår dotter propsade på att vi skulle gå med men då var hon rätt så liten, jag undrar om hon går nu? Jag var i alla fall ut och tittade på tåget, det var längre än vad det varit dom sista åren.