onsdag 16 december 2009

Luleå.

I kuriren i dag!

I artikeln står det att "Luleåborna tycker att de har det bra - de är mer nöjda med sin hemort än genomsnittet". Vid en undersökning som SCB gjort två gånger under 2009 har Luleåborna gett Luleå 84 poäng vilket är över genomsnittet, närmaste kommun har 64 poäng. Jag får väl säga att jag håller med, Luleå är rätt så bra tycker jag även om jag inte tänkt så mycket på det, men det kanske är ett bevis på att det är bra man tänker nog mer på saker som inte fungerar.

Så nu är det bara att flytta hit för er som är missnöjda med er kommun, nä förresten kom inte, ni kanske drar med er ert missnöje till oss.
I övrigt är det mer juligt nu än det varit på sista tiden och då menar jag inte julgranar och juleljus utan vädret, vi har just nu 16-minus på vår termometer och har dessutom ett par cm snö så nu är det vitt,vitt, vitt på gator och torg. Trevligt.

Min fru är ute på stan och shoppar och för att inte känna mig ensam och övergiven har jag satt på en julskiva så just nu spelas Stilla Natt i bakgrunden. Det är lite speciellt med juletid tycker jag, dom flesta blir liksom snällare och vänligare, kanske inte jag, man kan inte bli hur snäll som helst då blir man mesig.

Nu är det en vecka till dess vår lilla familj tredubblas vilket förmodligen kommer att märkas, hoppas jag, vi behöver nog ryckas upp lite så vi inte stagnerar helt, så ni är välkommna.

Hans, julfridfull.



måndag 14 december 2009

Anisbröd.

Anisgris.

Vi har bakat anisbröd i helgen, ja det vill säga min fru har bakat men jag fick grädda. Och en sak till, det blev inga anisbröd utan anisgrisar! Så här är det, vi råkade läsa om julbak(alltså att baka, inte en bak) där det stod att om man var less på dom traditionella anisbröden så kunde man använda kakformar istället för den vanliga sporren som man brukar göra anisbröd med, och så blev det.

Vi nöjde oss med en form och det blev grisar för hela slanten, det var kul, dom blev lite rultiga när jag gräddade dom men grisar ska ju inte vara magra så det var bra. Däremot försvann benen liksom in i rultigheten, men vaddå, dom ska inte gå någostans, dom ska ätas upp. Vi har provsmakat, dom är jättegoda, liksom rundare i smaken (hi, hi) än vanliga anisbröd.

I dag är det vitt på marken! Det har inte kommit många millimeter snö men det var roligt när jag tittade ut i morse och det var ljusare än vad det varit på sista tiden. Om man bara fick folk att stanna hemma för jag ser redan tendenser på att det minimala snötäcket snart nötts bort.

Men till jul blir det kallt och snö.

Hans, amatörväderspåman.


torsdag 10 december 2009

Tomteteater.

Tomten i Stadsparken.

I dag har vi besökt Tomteteatern i Stadsparken, vad är det med det då? Jag vet att den är för barn men vi är väldigt barnsliga efter åldern så vi njöt i fulla drag av Tomtens och Tomtemors krumbukter, det fanns också en hare och två tomtenissar, haren var lite malplacerad tyckte jag men annars var det okej.

Vädret är ju både bra och dåligt, det braiga är att det är så milt, man behöver inte frysa om näsan när man är ute men nog är det tråkigt annars. Himlen har vi inte sett på flera veckor och den lilla snö som ramlat ned från himlen har tinat bort så nu är allt grått, grått, grått. Tomteteatern skulle tjänat på lite vitt på marken men det är det inte.

Men hav tröst, enligt en tidning är det en väderspåman som krafsat lite i någon skjuten stackars hares mage och där sett att julen blir kall och snörik. Kylan kan vi nog klara oss utan men snöandet borde komma igång till veckan så det hinner ligga till sig innan jul.

Hans, som väntar på den riktiga tomten.


onsdag 9 december 2009

Strip 17

Det är inte lätt att bli populär.

lördag 5 december 2009

Amanda.

Amanda Jensen.

Jag såg och hörde Amanda Jensen sjunga i tv i går, hon sjunger väl bra men vad hon har smala armar och ben, ja hon är ju smal annars också så det är klart stabbiga ben till den kroppen......
I alla fall kunde jag inte komma ifrån att hon såg ut som en streckgubbe när hon sprang omkring på scenen, eller gubbe, streckgumma.

Min mormor hette Amanda, inte Jensen utan Andersson och det var väl väldigt vanligt på den tiden så det var inget med det. Hon var också smal men gick aldrig i kortkort så jag och förmodligen dom flesta andra såg aldrig hennes ben.

Morfar och mormor.

Som synes ett strävsamt gammalt par, jag vet inte vad mormor skulle tyckt om att jag lade ut henne på webben men hon är ju rätt söt så hon skulle nog varit stolt.

Nu ska jag komma till pudelns kärna, i samband med att jag såg Amanda kom jag på en sak, varför i herrans namn kom jag inte på att lobba för att vårt senaste barnbarn skulle heta Amanda, det är ett vackert namn och jag och min mormor skulle blivit stolta. Provsmaka på Nelly Amanda, det flyter lätt över tungan.

Nå jag får väl nöja mig med att vara morfar till underverket det är det inte många som kan kalla sig.

Hans. ovanligt senfärdig ibland.

torsdag 3 december 2009

Julfest.

Kören i Luleås Centrala PRO-förening.

Nu har vi varit på julfest i proföreningens regi, det var en trevlig eftermiddag som började med att vår ordförande Jan-Erik Åhman hälsade oss välkomna därefter sjöng kören några sånger, jag är ingen sångexpert men jag tycker att dom är rätt så bra nuförtiden.

Sedan fick vi kasta oss över risgrynsgröten, inte bokstavligen men vi fick gå fram till grötgrytorna och hämta gröt, skinksmörgåsar fanns på borden liksom mjölk till gröten. Allt var väldigt gott och rikligt tilltaget så dom som inte blev mätta fick nog skylla sig själva.

Efter gröten blev det underhållning av Uno Lindström, en man som spelade dragspel och sjöng så det började spritta lite smått i benen, det hade varit kul med dans till dom bitarna men om det blivit så hade man förmodligen dansat ihjäl sig eftersom kvinnoöverskottet på pro-mötena är väldigt stort. Det har ju en naturlig förklaring eftersom kvinnor lever längre än män, vad det sedan beror på vet jag inte men har en teori om, jag tror att det beror på att dom flesta män dör av att dom arbetat så hårt medan kvinnorna bara gått hemma och skrotat, men vad vet jag.

Sedan Uno (jag blev Uno med honom eftersom vi satt skuldra vid skuldra under grötätandet, dessutom är han gift med en kvinna från Smedsbyn som är min födelseort) spelat färdigt blev det kaffe med julstjärna och efter det lotteridragning (vi hade köpt lotter när vi kom dit.) Jag vann en dvd-film som jag ska se vid lämpligt tillfälle, Inga vann inget men hon blev väl inte allt för ledsen för det. Så gick vi hem.

Hans, nöjd och mätt.








onsdag 2 december 2009

Klappar på gång.

En början.

Vi har tagit ett litet ryck med julklapparna, känns lite tidigt än men bättre det än i sista sekunden. Vi har gjort en överenskommelse med våra vuxna barn att inte kosta på så mycket i julklappar till varandra, vi ville inte sluta helt så någon liten billig klapp skulle det bli, beslutet var gemensamt så nu är det bara att hålla sig till det. Deras barn alltså våra barnbarn är undantagna där får vi slå på stort om vi vill.

Det är nästan svårare när man ska hålla igen så vi har planerat noggrant, det finns ju inget Resia Varuhus i Luleå nu för tiden annars skulle det ha varit ett självklart val eftersom i alla fall förr i tiden, var dom kända för att vara Sveriges billigaste. Jag vet inte om det var så och har beslutat mig för att inte fundera allt för länge på den frågan, dom finns ju inte.

Men det är nu det börjar bli svårt, finns det överhuvudtaget några billiga affärer nu för tiden? Vi har Willys i närheten men det känns konstigt att köpa julklappar där, vilken glad överraskning, "jag har fått en påse skorpor, tjohoo". Nu har vi beslutat oss för Tiimari, den ligger också nära (inga transportkostnader) men den är inte allt för billig, vitsen är att dom har mycket småkrafs och det är billigt, inte i förhållande till vad det egentligen är värt men om man ser på slutsumman så är det bra.

Jag förstår om det här låter gnetigt men jag sa ju att det är svårare at tänka på kostnader än att i stället köpa vad man vill, nu finns det en grej med det man vill också, det är inte säkert att det man vill köpa är vad den som får det vill ha men så har det ju alltid varit så det är både jag och dom vana med.

För att göra en lång historia kort så gnetar jag på och tänker att det är ju tanken som räknas så det så.

Hans, det är svårt att lära gamla hundar sitta.