Skyltsöndag.

Juligt stånd.

I går var vi på julskyltning i centrala Luleå, det var minus sex grader vilket kändes skönt till att börja med men med en fart på trehundra meter i timmen blev det snart kyligt. Vårt mål var Museét, men vi kollade allt som var det minsta sevärt på vägen dit.

Inga handlar.

När vi närmade oss entré till Museét var det stånd på båda sidor om vägen men vi skyndade oss förbi och in i värmen för att värma våra rödfrusna näsor. Där var en hel del försäljning på entréplanet bland annat en dam som sålde väldigt vackra av garn och silvertråd stickade muddar, jag provade en men fick den inte över handen och när hon såg det avslöjade hon att det var nog unga damer som dom var avsedda för. Det tycker jag hon kunde sagt tidigare så jag sluppit göra bort mig.

Högre upp i Museét var det intressanta utställningar, en om hur det var i gamla tider, till och med äldre tider än när jag föddes så nog var det gamla tider minsann. Inte var det bättre förr!

Slobbgräddare.

Ute var det ätbara grejer på gång, vi smakade en bit slobba som några gubbar gräddade i röken från en öppen eld. Slobban var god och gubbarna såg ut som om dom rymt från utställningen "gamla tider".

Falukorvgrillning.

Nordchark bjöd på grillade korvskivor, jättegott, jag fick en skiva när jag kom in från vänster, sedan provade jag hur den smakade om jag kom in från höger men när jag tänkte prova rakt frammifrån spände "servitören" blicken i mig så då gick vi vidare.

Tomten antecknar.

I ett stort tält satt tomten och skrev upp barnens önskemål, jag försökte tränga mig fram genom barnaskaran men barn har ingen respekt för äldre nu för tiden så jag blev inte framsläppt. Jag gav upp och vi beslöt att gå tillbaka mot centrum, med tiden kom vi till Kulturens Hus, där var det knökfullt med en hel del juligheter. Min fru bjöd på fika i kafeét, kaffe och en nybakad Amerikansk muffins med hallonsylt, mäktig men god. Sedan gick vi hem, på vägen hem köpte vi lite matbröd av några skolelever som höll på frysa fingrarna av sig.

Hans, mätt av muffins.

Adventförberedelser.

Lampor på altanen.

I dag har jag skruvat upp 180 lampor i altantaket, sedan har jag kopplat in alla så nu lyser dom. Nä jag driver med er det är naturligtvis ett ljusnät med 180 lampor som jag hänger upp på fyra krokar, en i varje hörn, krokar som jag nu använt för samma ändamål ett antal år, jag vet inte hur länge.

Men första året jag använde arrangemanget och tänt belysningen gick jag ut för att beundra det hela från utsidan, då kom det förbi en man som stannade och beundrade det hela med mig, han tyckte det var fantastiskt tjusigt men mest beundrade han mig för att jag lagt ned så mycket arbete på det hela därför att han trodde på fullt allvar att jag verkligen gjort som jag i början försökte slå i er, han kunde förstå att jag skruvat fast 180 lampor i taket men koppla in alla.... vilket jobb tyckte han och jag höll med.

Det har inte regnat i dag! Kors i taket. Stefan och jag tog en promenad runt Gültzaudden, det var skönt väder och rätt så fridfullt förutom att Stefan surrar rätt så mycket men om man inte lyssnar går det bra. Vi fotograferade flitigt båda två och fick till några fina bilder, som jag inte visar idag.

En fridfull dag som inte varit allt för arbetsbetungande, sedan vi kommit hem gick vi och badade bastu, skönt. Senare har min fru plockat fram adventstakar och placerat ut dom på lämpliga platser så nu är det bara att tända dom. Vad jag förstår återstår det bara lite TV och sedan natti, natti. I morgon är det julskyltning, tiden rusar mot jul vilket jag tycker är bra för då kommer Tomten!

Hans, i väntans tider.

Döden, döden.

Mitt skrivbord.

Enligt min hustru så har det varit läge att städa det ett par år men jag har inte kommit mig för än, det finns säkert saker att slänga men då blir det svårare, tänk om man slänger något som man behöver dagen efter.

För cirka ett år sedan var vi och lyssnade på en föreläsning, förmodligen arrangerat av PRO eftersom jag minns att det kryllade av gamla stofiler där, så jag platsade. Det hela gick ut på att man skule få goda råd om hur man skulle förvalta sin förmögenhet på bästa sätt, det var ingen förmögenhetsdeklaration vid dörren så jag fick också komma in.

I alla fall började föreläsaren med att fråga oss om vi börjat döstäda än, jag fattade som vanligt ingenting innan han berättade vad det var som han menade, att döstäda är när man gör sig av med så mycket som möjligt innan man dör! Enligt honom så är våra barn inte intresserade av saker som vi lämnar efter oss, i alla fall det mesta, så när dom tagit reda på det dom vill ha är det bara en massa jobb med att bli av med resten och det tyckte han inte vi skulle plåga dom med.

När vi kom hem var vi överens om att nu jäklar skulle vi börja städa, det har väl gott så där, jag tror ingen som inte gjort en noggrann förteckning över våra inventarier skulle upptäcka vår insats. Vi har väl burit ett par påsar till Röda Korset men det var knapp så mycket att dom märkt det antar jag, i alla fall har vi inte fått några tackkort, min fru säger att det får man inte men hon vet väl inte hur allt fungerar. Vi skulle också sälja en massa för oss och då också för våra barn onödiga saker på Blocket för att få lite färska pengar att rajta upp, det blev inga pengar, jag är ingen affärsman, dessutom måste vi bestämma oss vad vi kan göra oss av med.

Summan av det hela blev nog att det är inte dax för döstädning än, han tänkte nog på dom som är äldre än vi. Men när är det dags? Det finns inga upplysningar om det ens på Googles.

Hans, som planerar dåligt.

Strip 16.

Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Öl-nöjd.

Bilden symboliserar att jag varit ut på lokal!

Ja det stämmer, i går afton var jag och tre andra gentlemän på Bischop Arms och drack öl i fyra timmar! Om nu någon som inte är van vid öldrickande tycker att det låter länge vill jag bara upplysa om att det är precis lagom, om det eventuellt ska ändras på tiden för konsumerandet är det kanske något längre tid som behövs för att hinna njuta av varje klunk.

Det är före detta arbetskamrater som ställde upp som sällskap när jag skulle dricka öl, jag tror inte att dom på något sätt var ovilliga eller kände sig tvingade att vara med, om jag ska vara ärlig så var det nog jag som hängde på dom. Vi löste absolut inga världsproblem under kvällen men mycket prat blev det, för övrigt blev det mycket öl också.

En trevlig kväll var det men det är tur att lokalen är utrustad med toalett. Det var rätt så mycket andra män där och några enstaka kvinnor men dom störde inte oss och vi inte dem så jag vet inte om dessa människor hade någon betydelse för kvällen.

Hans, som inte känner något sug efter en öl i kväll.

Tråkig plats.

Frusen Stormhatt.

Jag tog en sväng ut till kolonilotten, där är inte så kul nu som det är på sommaren, vi har inte rensat bort växterna som frusit eller vissnat ned, det är jag som alltid hävdat att det ska man inte göra med några flummiga argument som att det är bra för fåglarn, att växterna ska fröa av sig på plats vilket inte min fru trott ett dugg på, med all rätt (jag är lat på hösten), hon vill rensa rent så det ser snyggt ut i trädgårdsland och blombänkar. Men i höstas såg vi ett trädgårdsprogram i TV där man sa att "rensa inte bort vissna växter på hösten det är mycket bättre att göra det på våren", halleluja jag har rätt, har alltid haft rätt och kommer i fortsättningen att ha rätt även om det var olika argument hos mig och i TV.

När jag nu kom dit och klev ur bilen möttes jag av en bedövande tystnad, det fanns inte en människa där, vädret var grått och disigt så inte en fågel var i farten, med andra ord rätt så dött. När man sedan tittade sig omkring så såg man bara vissna växter. Det är positivare komma dit i juli så det blir inte att vi åker dit för ro skull den här årstiden däremot vill vi kolla någon gång då och då att allt är okej.

Jag såg lite spår efter råddjur, dom har käkat upp en del av jordgubbsplantorna men vårt största äppelträd som jag är mest rädd om hade dom bara trampat runt om, kanske beroende att jag sprutat det med råddjursskrämmningsmedel som verkar fungera.

I dag fyller Stefan år, han leve: Hurra, hurra, hurra, hurra. I kväll ska vi hem till honom och gratulera, det blir att käka tårta det vet jag eftersom vi har med en sådan.

Hans, som gillar tårta.

En vanlig dag.

Väderbild från köksfönstret.

Bilden får illustrera hur vanlig dagen är, den lilla snö som kommit har nu börjat visa tendenser att tina bort men det är inte dramatiskt det heller, det blir nog ingen fart på tinandet med 0,5 plusgrad.

Jag har egentligen inget att skriva om men känner pressen eftersom det står att det är tre dagar sedan jag skrev senast, var i hela friden har dom dagarna tagit vägen? Är det någon mer än jag som tycker att tiden går mycket fortare nu än tidigare? Jag har funderat på om det kan vara så att jorden har börjat snurra fortare, liksom i smyg, nåt är det. Som jag känner är det måndag och hips vips lördag utan att man har en aning om hur det gick till.

Nu är lördag inte så dumt då har vi sovmorgon! Naturligtvis säger någon nu "ni är pensionärer ni har alltid sovmorgon", så är det inte, vi vill ha ordning och reda på tillvaron vilket kanske förvånar en del som känner mig men jag stiger upp halv sju varenda dag utom lördag och söndag då vi sover så länge vi kan, annars skulle det ju inte vara någon skillnad på dagarna, eller hur.

En annan vana som vi har är att jag väcker min fru med morgonfika både lördag och söndag. I begynnelsen på att vi började dela säng och säte var det inte populärt, hon ville sitta vid köksbordet och fika men jag är envis så även om jag nästan fick binda henne i sängen och en del dagar när hon lyckades smita upp bar tillbaka henne så började hon gilla det, och nu tror jag att hon tar det för självklart att så ska det vara på helgerna. Jag har det i generna eftersom vi som barn alltid gjorde så på söndag att vi som var äldst kokade kaffe och serverade våra föräldrar på sängen, där satt vi i samma säng två föräldrar och sex barn i olika åldrar och fikade och spillde.

Nu är det lugnare, men det tar rätt så länge att morronfika så det blir inga tidiga morgnar på helgerna. Men det är skönt, jag rekommenderar det varmt. Tänk bara att få ha sin fru bredvid sig i sänghalmen extra länge bara för att det är helg! Det är för övrigt där fruar passar bäst.

Nu är vi i alla fall uppe och påklädda och kommer så sakta igång med saker som behöver göras för att livet ska fungera.

Hans, nöjd med starten i dag.