söndag 29 november 2009

Skyltsöndag.



Juligt stånd.

I går var vi på julskyltning i centrala Luleå, det var minus sex grader vilket kändes skönt till att börja med men med en fart på trehundra meter i timmen blev det snart kyligt. Vårt mål var Museét, men vi kollade allt som var det minsta sevärt på vägen dit.

Inga handlar.

När vi närmade oss entré till Museét var det stånd på båda sidor om vägen men vi skyndade oss förbi och in i värmen för att värma våra rödfrusna näsor. Där var en hel del försäljning på entréplanet bland annat en dam som sålde väldigt vackra av garn och silvertråd stickade muddar, jag provade en men fick den inte över handen och när hon såg det avslöjade hon att det var nog unga damer som dom var avsedda för. Det tycker jag hon kunde sagt tidigare så jag sluppit göra bort mig.

Högre upp i Museét var det intressanta utställningar, en om hur det var i gamla tider, till och med äldre tider än när jag föddes så nog var det gamla tider minsann. Inte var det bättre förr!

Slobbgräddare.

Ute var det ätbara grejer på gång, vi smakade en bit slobba som några gubbar gräddade i röken från en öppen eld. Slobban var god och gubbarna såg ut som om dom rymt från utställningen "gamla tider".

Falukorvgrillning.

Nordchark bjöd på grillade korvskivor, jättegott, jag fick en skiva när jag kom in från vänster, sedan provade jag hur den smakade om jag kom in från höger men när jag tänkte prova rakt frammifrån spände "servitören" blicken i mig så då gick vi vidare.


Tomten antecknar.

I ett stort tält satt tomten och skrev upp barnens önskemål, jag försökte tränga mig fram genom barnaskaran men barn har ingen respekt för äldre nu för tiden så jag blev inte framsläppt. Jag gav upp och vi beslöt att gå tillbaka mot centrum, med tiden kom vi till Kulturens Hus, där var det knökfullt med en hel del juligheter. Min fru bjöd på fika i kafeét, kaffe och en nybakad Amerikansk muffins med hallonsylt, mäktig men god. Sedan gick vi hem, på vägen hem köpte vi lite matbröd av några skolelever som höll på frysa fingrarna av sig.

Hans, mätt av muffins.


















2 kommentarer:

Elisabeth sa...

Jag och Max sitter ihop framför datorn och jag läser högt ditt inlägg. Max fnissar åt sin tokiga morfar... :)
Kram E.

Hansinga sa...

Tack så mycket, det är uppfriskande att höra att ens barnbarn tycker man är tokig.
Kram pappa.