Snö och kyla.

Snöhög.

Nu snöar det igen! Det har det i och för sig gjort varje dag dom senaste veckorna, ni som läser detta kanske tycker det är tjatigt att jag skriver om snö och kyla men eftersom vi så att säga gått i ide nu för tiden så upplever jag inga stora händelser som är värt att skriva om. Tänk själva, i en lägenhet mitt i stan som normalt sett inte har alltför vidlyftig utsikt som nuförtiden förkortas avsevärt på grund av ymnigt snöfall och där snöhögarna tornar upp sig och kryper allt närmare fönstren, då blir utsikten på insidan.

Händer det då inte något i ert lilla hem kanske någon undrar? Ja det gör det naturligtvis, men inte mycket, i alla fall inte mycket som intresserar andra om jag inte nu skulle gå in på intimiteter, vilket jag naturligtvis inte gör även om jag med min livserfarenhet vet att i så fall skulle den här bloggen få många, många fler läsare. Nu menar jag inte att det skulle vara så märkvärdigt och intressant, men jag tror att bara misstanken om att det kanske händer nåt snaskigt hemma hos oss skulle öka läsarantalet.

I alla fall dristade vi oss ut på fredagkväll och såg Sherlock Holmes på bio, den var rätt så bra, även om eller kanske just för att den var så annorlunda än tidigare filmer om Sherlock. Eftersom jag i min gröna ungdom läst Sherlock Holmes så hade jag en viss uppfattning om hur han var vilket inte stämde här, och det dristar jag mig till att säga även om jag läst att regissören till filmen sagt att han gjort den här filmen på det här sättet för att det enligt honom är på det sätt som Sherlock Holmes ska uppfattas enligt författaren till böckerna.

Bra var den i alla fall. Trots att vi bara har cirka hundra meter från bion och till vår ytterdörr så frös vi i motvinden som nakenhundar innan vi var hemma, och då var vi inte nakna utan förhållandevis välklädda.

Hans, som kom tillbaka till att skriva om vädret trots Sherlock.

Snöstorm.

Dålig sikt.

Jag skrev i går om att vädervarningen som vi fick från väderlekstjänsten inte skulle tas alltför allvarligt, i dag klockan sju när jag tittade ut sa jag "vad var det jag sa inte är det så dåligt väder". Det var lite förhastat, klockan nio började det på allvar, det har vräkt ned snö hela dagen och håller på fortfarande, det finns bara en positiv sak (enligt mig) med det här vädret, man har anledning att vara inne. Vi har visserligen bara femtio meter till ICA men så länge maten vi har hemma räcker så inte ska jag gå dit. Tar den slut så skickar jag min fru att handla.

Hans, som är rädd om sig.

Ät inte gul snö.

Gul snö.

Jag har tagit en promenad i dag, som så många gånger tidigare gick jag "Hälsans Stig", ja den heter faktiskt så även om jag tycker att ett bättre namn skulle vara "Hundtoaletternas Stig". Det är faktiskt lite äckligt, det räcker inte att hundarna pissar och skiter på kanterna, en del tycker att det är skönare att utföra sina behov mitt på stigen! Det är lätt att i ett ögonblick av ouppmärksamhet trampa mitt i en hög, nu har det inte hänt mig på sistone, kanske mest beroende att dom flesta högar redan är uttrampade av någon annan. Jag är inte arg på hundarna dom gör ju sitt när dom blir nödig men dom flesta har husse eller matte med sig, kan inte dom fösa av hunden från stigen när den ska till?

Annars var det bra, skönt väder och bra underlag och dessutom mötte jag min fru på halva vägen. Vi går Hälsans Stig från var sitt håll när vi motionerar, inte för att vi är osams utan för att tidigare när vi följdes åt höll jag på att frysa ihjäl på grund av den som jag tyckte låga farten medan min fru höll på att springa ihjäl sig på grund av den som hon tyckte höga farten. OBS detta var lite överdrivet men eftersom vi bland annat har olika benlängd så har vi lite olika hastighet på promenaden så dagens ordning funkar bättre. Sedan blir man glad varje gång man möter sin fru, vi brukar stanna och nojsa lite innan vi fortsätter.

I morron blir det troligen ingen promenad, enlig väderleksrapporten är det katastrofvarning två i norra Norrland på grund av snöstorm. Av erfarenhet tror jag att det inte blir så farligt som det låter men det blir nog inget promenadväder. Vilka långa ord det blev i det här stycket! Det blir svårt med layoten eftersom där man skriver texten och där den publiseras har olika bredd så hur man än broderar blir det fel.

Hans, som är rädd att ramla på Hälsans Stig.

En orre i Stadsparken.

Orrtupp.

För att sätta stopp för alla missförstånd så har jag inte fått en örfil vid ett besök i Stadsparken utan det är årets isdjur som kommit på plats, som synes är det i år en orrtupp.

Välbesökt rutschkana.

 Årets isdjur är det tjugofemte i ordningen och väger drygt sexton ton och är det högsta hitintills. Det är parkförvaltningen som modellerat fram alla tjugofem, isdjuren består ju som alla vet av snö och is. Från orrens rygg och ner till plan mark går en rutschkana som är mycket populär bland barnen.

Orren är en stor hönsfågel som känns igen på sin kluvna stjärt. Tuppen är glänsande blåsvart och har stora röda "ögonbryn". Hönan är spräckligt gråbrun och därför inte lika stilig som tuppen, en företeelse som man även kan finna i de flesta fall bland människor. Orren är en stannfågel som trivs på öppna skogsmarker som myrar, hedar och hyggen. De äter bland annat bär, knoppar, frön och skott. Orren finns i nästan hela landet men har minskat kraftigt i de södra delarna, vilket jag kan förstå, om man har möjlighet att bo i Norrland så visst gör man det.

Vid en timmes promenad runt i Luleå  kom vi förbi orren och jag tog tillfället i akt och fotograferade mästerverket, tyvärr snöade det i natt så det fanns snö på orrens rygg, det finns det ju inte på levande fåglar men jag förstod ändå att det inte var en riktig orre bland annat beroende på storleken. Man får inte vara dum.

Om någon vill se alla isdjur som stått i Luleå Stadspark under årens lopp så kolla på:  http://www.lulea.se/forinvanare/parkernaturochskog/snodjuristadsparken/2010orre.4.33591c5612589eb423a800016422.html

                                                                                                                                            

Hans, som beundrar skulptörerna.

Ut i vida världen.

Bodens Galleria.

I går var vi ute på äventyr! Förvänta er inte allt för spännade upplevelser, numera har vi liksom gått i ide och börjar bli lite försoffade så det behövs inte mycket för att det ska bli spännande nu för tiden. Det började med att vi behövde en grej som oftast säljs i möbelaffärer, då fick jag en av mina lysande ideer, jag har många sådana men dom flesta stannar vid ideer, det blir inte så mycket mer, oftast beroende på att jag själv tycker när ideerna kommer ut i dagsljus så är dom inte så fantastiska som jag uppfattade dom när dom levde ett eget liv i min hjärna.

Men den här tålde dagsljuset, jag föreslog att för att komma ut lite så åker vi till Möbellind i Boden och kollar, samtidigt kan vi gå och titta på Bodens nya galleria som vi bara läst om i tidningarna. Sagt och gjort, jag gick ner till garaget och kollade om bilen rostat ihop vilket inte var fallet så det var bara att dra mot Boden. Vi förundrade oss över landskapets växlingar dom cirka tre milen till Möbellind, inte f-n hade dom det vi var ute efter.

Vi fortsatte dom få kilometer som återstod till centrala Boden, det var lätt att hitta till gallerian, dom har ju bara en, vi har tre i Luleå och håller på att rita på den fjärde, men det är klart vi är en storstad jämfört med Boden. En sak måste jag säga, Bodensarna har hittat på ett fyndigt namn på sin galleria, den heter Enter och det namnet ligger i tiden tycker jag.

Gallerian Enter var trevlig, allt var nytt och nästan oanvänt, det enda är att alla gallerior har samma innehåll, det är mest affärer som tillhör kedjor som finns överallt i Sverige men min fru hittade en affär som vi inte hört namnet på förut så där lät jag i min outgrundliga nåd henne att köpa en tröja. Efter den upplevelsen var vi hungriga och slog oss ned i ett kafé där man för en normal penning fick äta buffé, det gjorde vi och blev mycket mätta.

Sedan åkte vi hem, det var inte lika spännande, vi hade ju nyss sett landskapet som vi passerade, det blir inte mycket annorlunda för att man ser det baklänges så att säga.

På kvällen var vi på bostadsrättsföreningens årsmöte men eftersom vi var lite blasé på äventyr så var inte det alltför upphetsande. Det enda man blinkade till lite för var att det blir hyreshöjning i år men det ska nog gå bra det också om vi bara äter varannan dag.

Hans, som längtar till nästa äventyr.

Dackefejden.

 Nils Dacke.

Jag har just läst ut boken "Dackefejden Det Stora Upproret". Bilden är en teckning som någon okänd gjort på en plankvägg där Nils Dacke bott ett tag och lär ska föreställa Nils själv i egen hög persson, nu är dessa uppgifter enligt författaren till boken högst osäkra, ingen vet med säkerhet om det är Nils, dessutom vet man naturligtvis inte hur duktig tecknaren är så med andra ord har man ingen aning om hur Nils Dacke såg ut.

Jag har ju som dom flesta andra hört om Dackefejden men har nu upptäckt att jag vetat mycket lite om den, detta naturligtvis under förutsättnig att författaren är så seriös som han ger sken av och för att det ska vara någon vits att ha läst boken så har jag bestämt mig för att allt han skriver är riktigt.

Det som har gjort den största skillnaden är hur min uppfattning om Gustav Vasa förändrats (det var ju honom Nils Dacke slogs mot). Jag har alltid trott att Gustav Vasa var en rejäl karl men nu tycker jag mest att han verkar varit en skitstövel. I och för sig räddade han Sverige från danskarna men sedan blev han mycket värre mot folk än vad Kristian II varit. Han började med att tömma kyrkor och kloster på allt av värde och det har jag inte så svårt att aceptera men sedan började han lägga pålagor på vanligt folk så att dom efter ett tag höll på svälta ihjäl.

Det fanns alltså anledning att göra uppror och det är där torparen Nils Dacke kom in i bilden, han tyckte det inte ledde någonstans att små grupper sprang omkring och slog ihjäl en fogde här och där så han samlade skarorna och blev deras ledare så nu blev det lite ordning på dräpandet. Han hade inte så stora önskningar egentligen han ville bara att allt skulle återgå till som han sa "gammalt och fornt", med andra ord som det var innan Gustav Vasa började styra och ställa.

Naturligtvis kunde inte Gustav låta dom hållas på detta viset utan det blev krig. Till att börja med vann Nils men Gustav var listig och erbjöd vapenvila och det tyckte Nils var sjyst så han gick med på det vilket Gustav skrattade i smyg åt, och med tiden hade han byggt upp sin armé och då bröt han vapenvilan och gick till anfall och vann, inte på en gång men efter ett tag och då var det inte roligt att ha varit Dackeanhängare.

Nu började den stora slakten, alla som hade varit med i upproret som man fick tag i halshöggs, hängdes, steglades eller bara slogs ihjäl, sedan fortsatte man med deras föräldrar, fruar, kusiner och andra släktingar och till och med deras barn. Dacke försökte hålla sig undan men till sist fick han en pil från ett armborst i ryggen från några som var så att säga hack i häl på honom, man sköt inte så långt med armborst men han dog i alla fall, troligen inte direkt men nog fick dom ihjäl honom.

Så var Dackefejden över men Gustav Vasa fortsatte att behandla dom som bott i trakten (Småland) på ett vedervärdigt sätt.Först på sin dödsbädd ångrade han sig lite och lär ha sagt: "Jag bekänner mig inte så regerat som mig borde. Herre Jesus, misskunda dig över mig, syndare". Det fanns fog för ånger men jag tror att det kanske var lika mycket att han ville helgardera innan han trädde in i himlen. Så dog han.

Hans, kanske inte historisk korrekt, men nästan.

Tulpanens dag.

      Min frus tulpaner.

I dag är det tulpanens dag! Uppriktigt sagt så vet jag inte riktigt vad det innebär, är det som när jag fyller år? Då är det ju liksom min dag (även om den dagen har minskat i betydelse med tilltagande ålder) men inte kan ju tulpaner fylla år, dom lever inte så länge att dom ens får uppleva ettårsdagen.

Jag tror att tulpanens dag är till för att dom som odlar och säljer tulpaner ska få det lite lättare och sälja mer, och det har vi gått på! Jag också, jag köpte en bukett i dag till min lilla fru, hon blev väl glad, men inte så där översvallande som man väntar sig när man överraskar med blommor, det blev inga kyssar och smek liksom. Jag tror att hon hört i radio eller tv att det var tulpanens dag i dag och då tog hon för givet att jag skulle gå på det och köpa en bukett, därav frånvaron av uppspärrade förvånade ögon.

Men tulpaner är vackra så jag ångrar inte inköpet. Om en stund ska vi gå och bada bastu, jag brukar bada med en del andra gaggiga gubbar annars men i kväll blir det med frun. Hon är inte lika ful som gubbarna så för mig blir det angenämare och hon har inte provat nåt annat som hon minns i alla fall så hon kanske tycker att utsikten i bastun är bra.

Hans, snart nybadad.