Födelsedag.

Sven 84.

Ingas storebror heter Sven, han har fyllt 84 år på söndag, vi åkte dit lördag för att uppvakta födelsebarnet, med oss i bilen till Kalix där Sven bor hade vi Eskil och Birgitta (Stockholmare) och Astrid (Porsöbo) alla i bilen förutom jag och Birgitta är syskon till Sven.

Framme i Kalix var redan tre andra syskon och en massa annat löst folk så det blev så att säga rätt så folkrikt i deras lägenhet, men som man brukar säga finns det hjärterum så finns det stjärterum, så allt gick bra. Vi stoppade i oss smörgåstårta och vanlig tårta så magen var överfull när vi åkte hem igen.

Sven verkade nöjd med att syskonen hälsade på, men eftersom han numera inte är riktigt frisk så blev han nog trött innan vi åkte iväg så han kanske blev lite glad att det blev lugnt i huset.

Hans, som hade trevligt trots bara ingift släktskap.

Istid.

Läge för broddar.

Vi tog vår nästan dagliga promenad i går, det är en förrädisk tid vi lever i just nu, ömsom barmark ömsom is. Barmarken är bara till för att man ska känna sig trygg så man travar på med samma fart när det blir is, sedan innan man hinner vara med så ligger man i Sunderbyn med gipsat ben. Nu har det inte gått så för mig, jag har nämligen broddar!

Utan broddar är det ju med lårbenshalsarna som insats man går på promenad i dessa istider, eller också stannar man hemma! Nu är ju det ändå farligare, enligt statistiken så är det dom flesta gamla käringar och gubbar som bryter benen, bryter dom hemma när dom snavar över en mattkant.

Jag vet inte är det inte dags att gå i ide om man inte orkar lyfta foten över en mattkant? Men det är ju självfungerande, dom som inte klarar av att lyfta benen hamnar ju i ryggläge för ett bra tag framöver.

Nu är jag medveten om att jag med den här bloggen har bäddat för att om jag skulle råka bryta ett ben så är det säkert ingen som läst det här som kan hålla sig för skratt. Men ett gott skratt förlänger livet sägs det så lite gott har man gjort för någon.

Hans, som inte vågar gå ut innan det blir barmark.

Ynklig.

Utskolning av plantor.

Nu skolar min fru ut första plantorna för den här våren, eller plantan kanske man ska säga eftersom hon bara hunnit med en än. Vi sätter en hel del frön som sedermera ska ge oss en del blommor på kolonilotten, man kan knappt tro att det ska bli nåt av dom plantorna så smala och ynkliga som dom är, men dom brukar växa till sig, det som behövs för att dom ska bli kraftiga är ljus, utan ljus blir det bara så kallade vattenskott, långa gängliga bleka.

Det finns människor som jag brukar kalla vattenskott, framför allt unga flickor som inte vågar äta för att dom är rädd att dom blir för tjocka, Långa gängliga bleka, vattenskott. Detta var en parentes i odlingsmödorna.

Eftersom plantor som ska skolas ut ser ut som dom gör så är det min frus jobb, hon har liksom bättre finmotorik i fingrarna än vad jag har, dessutom har hon bättre minne så hon kommer ihåg att vattna dom också vilken är en viktig del i deras överlevnad.

Jag får rycka in lite senare när blombänkar och trädgårdsland ska grävas, dessutom har plantorna växt till sig då så dom tål även min behandling så då får jag plantera.

Hans, som ser fram mot vårbruket på kolonilotten.

Sol.

Snöstorm?

Klockan sju i morse hörde jag väderleksrapporten, enligt den skulle vi ha snöstorm med drivis. Det måste jag kolla upp, det verkar spännande tänkte jag, på med kläderna och ut i naturen.

När jag kom ut möttes jag av en sol som strålade som om den vunnit högsta vinsten på lotto, det fanns inte tillstymmelse till snöstorm, några plusgrader, vindstilla och sol som sagt var. Jag gick en sväng och hånade väderlekstjänsten, inte verbalt utan inne i huvudet alldeles för mig själv, men jag var inte nådig, var köper dom sina prognoser ifrån! Det finns ju inte det minsta tecken på snö över huvud taget, inte ens några moln, bara sol.

Jag fortsatte min promenad, efter en halvtimme upptäckte jag att solen var lite svagare och när jag tittade upp såg jag att den tidigare klarblå himmlen nu började fyllas av så kallade slöjmoln, efter en halv timma till var det helmulet.

Nu är jag hemma och det ser ut som om det aldrig mer ska bli en blå himmel, få se om det inte snart börjar snöa. Man får verkligen säga att väderlekstjänsten vet vad dom pratar om, dom är verkligen duktiga, om folk bara lärde sig att lita på dom så skulle livet bli betydligt lättare.

Hans, som vänder kappan efter vinden.

Frej.

Frej Lindqvist.

Torsdag vid lunchtid var vi lämpligt nog till Kulturens Hus och åt ärtsoppa samtidigt som vi såg och lyssnade på Frej Lindqvist.

Att vi skulle äta just ärtsoppa var väl rätt så naturligt eftersom det var torsdag, men att vi överhuvudtaget skulle äta samtidigt som Frej uppträdde var något som arrangörerna hittat på. Jag vet inte om det var för att dom tyckte det var för tunt med bara Frej eller lite med bara ärtsoppa.

Så nu blev det både och, det var inte så dumt, ärtsoppan var god och Frej var intressant att lyssna på, han verkar räkna Luleå som sitt andra hem eftersom han är född i Helsingfors men växt upp i Luleå. Nu uppträder han både i Helsingfors och Luleå, inte samtidigt förståss, men det verkar vara friskt byte mellan städer och språk.

Det var ett lite annat sätt att äta lunch, men roligt med omväxling, vi delade bord tretton med fam. Norman och trots det olycksaliga numret på bordet fick vi i oss ärtsoppan utan att någon ärta satte sig på tvären.

Hans, redan hungrig igen. 

Politik.

Ett paprikapaket.

Jag läste en sak som jag först tyckte var väldigt roligt i måndagens tidning, det var Norrbottens Kurirens som jag har förstått politiska redaktör som skriver ledaren i tidningen som var rolig, bara en sån sak. Han verkar inte så rolig minsann, men nu skrev han om den rödgröngula oppositionen eller som han kallade det "paprikapaketet".

I mina blå ögon var det riktigt roligt till dess att jag tänkte till, vadå rödgröngula? Vilket parti är gult? Jag är inte så otroligt politiskt utbildad men ett gult parti borde man ha hört talas om, när jag tänkte till så blev det ju bara ett misslyckat högerpolitiskt skämt som inte hade någon förankring i verkligheten.

Nu har utrycket "paprikapaketet" verkat fastna hos Norrbottens Kurirens ledarskribent, så vad jag förstår så måste vi döpa något parti till det gula partiet. Jag personligen tycker att det vore okul (lulemål) om det inte går att fortsätta använda ett så roligt ord bara för att det inte finns något gult parti. Kan inte kommunisterna börja kalla sig det gula partiet, att vara röd är ju så utnött.

Nu har jag för första gången i denna blogg skrivit om politik, det kommer nog att bli länge till nästa gång, så klipp gärna ut detta inlägg och spara det under huvudkudden.

Hans, politskt mycket korkad.

Äntligen !!!!

Vinstlotten.

Nu har det hänt, jag har vunnit pengar! Döm om min otroliga glädje när jag skrapade min tia-lott och fick se att jag hade tre lika! Sedan dom första glädjeyttringarna ebbat ut så upptäckte jag nästa sak som nästan blev för mycket, vinsten var dessutom dubbelt upp, visst är det otroligt jag vann tjugo kronor!

Det är klart man är glad, men säg den glädje som bara är glädje, jag kom på, "vad i hela friden ska jag göra med pengarna". Jag har inte haft några problem tidigare med penningplacering eftersom det inte funnits något att placera, men nu finns det! Frågan är ska jag återinvestera i en ny lott eller ska jag helt enkelt rajta upp pengarna? Nu är det lätt kom jag på, jag vann ju dubbelt upp! Så nu är det bestämt, en ny lott och för resten blir det lite rajta upp.

Hans, som har penningbekymmer eller kanske "vad ska jag skriva om bekymmer".