På lördag var vi till Måttsund och blev bjudna på surströmming, det var hög tid att ha premiär, vanligt folk käkade den i slutet på augusti men bättre sent än aldrig. Det var gott som vanligt, jag har alltid så bråttom att börja äta den när jag kommer till bords så jag har inte tid att sitta och pilla med tunnbröd för att göra mackor, först när man har tillfredställt sitt första begär efter dom läckra strömmingarna kan jag kosta på mig att lägga ut strömming, mandelpotatis och lök på en bit tunnbröd och smaska i mig på ett brukligt sätt.
Hur det kan finnas människor som inte tycker om surströmming är helt ofattbart, den enda ursäkten som finns är väl i så fall att dom aldrig smakat för har man gjort det så är man fast. Jag kan förstå att dom som för första gången känner lukten blir lite chockade, men lite mod måste man ha annars missar man många läckerheter.
Det är en del som kallar surströmming för rutten fisk men sånt ska man inte bry sig om av den anledningen att om man säger så har man bevisat att man pratar utan att ha en aning om vad man säger.
Tack för senast Ingeborg.
Hur det kan finnas människor som inte tycker om surströmming är helt ofattbart, den enda ursäkten som finns är väl i så fall att dom aldrig smakat för har man gjort det så är man fast. Jag kan förstå att dom som för första gången känner lukten blir lite chockade, men lite mod måste man ha annars missar man många läckerheter.
Det är en del som kallar surströmming för rutten fisk men sånt ska man inte bry sig om av den anledningen att om man säger så har man bevisat att man pratar utan att ha en aning om vad man säger.
Tack för senast Ingeborg.
Hans, fortfarande mätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar