torsdag 30 augusti 2012

Kraftmätning.

 
Smärtlindring!
 
Vi satt och fikade utomhus på kolonilotten när en geting började knapra på en sockerkaksskiva på vårt brödfat, det unnade jag den inte så jag viftade bort den. Nu var det en envis geting så den gjorde bara en u-sväng och kom tillbaka till brödfatet, detta upprepades ett antal gånger så jag tappade humöret och nästa gång den landade på bordet och började sin promenad mot brödfatet sopade jag till den med flugsmällan.
 
Det blev ingen ren träff, getingen låg på rygg och viftade lite med benen, dödsryckningar tänkte jag, petade upp den på flugsmällan och bar iväg den till altanräcket där jag kastade ut den på gräsmattan, jag tyckte redan då att den tittade ilsket på mig men jag brydde mig inte, det var ju jag som hade övertaget just då.
 
Min fru och jag kände oss tillfreds med att vi inte behövde dela sockerkakan med någon och fortsatte fikastunden i som vi upplevde det lugn och ro. Vi satt i hammocken och efter fikat föreslog jag att vi skulle lägga oss och "vila" en stund, det tyckte inte min fru, hammocken är så smal att om man ska ligga två i den så måste dom två staplas på höjden vilket jag tror var en av anledningarna till min frus motvilja till förslaget, det var ju trots allt mitt på ljusa dan och vi har grannar.
 
Jag bestämde mig att jag i stället skulle gå och rensa ogräs, det är ju nästan lika kul. Nu hör det till saken att jag alltid går barfota på kolonilotten, det är för mig ett sätt att få fötterna att trivas. Efter ett par meter ut på gräsmattan kände jag ett stick under vänster fot.... getingen tänkte jag direkt, och det var det. Den dog sedan med ett elakt leende i sitt lilla getingansikte.
 
Därav bilden där jag står och försöker lindra smärtan genom att hålla foten i iskallt vatten. Ett getingstick gör ont, jag känner fortfarand av det lite grand efter ett par dagar. Jag har tänkt efteråt på hur våldet eskalerar, från den första viftningen till dess att getingen låg nedtrampad i vår gräsmatta, död och begravd på samma gång. Inte är det så konstigt att det blir krig!
 
Hans, segraren?
 


Inga kommentarer: