Snön ligger vit på alla tak.

Nu är det dan före dopparedan, spänningen stiger, hur blir det? Har jag varit snäll i år? Hittar tomten igen mig och i så fall har han med sig några klappar till mig? Nä nu får jag lägga band på mig, det kommer säkert att gå bra.

Det är i alla fall perfekt julväder med nysnö som gör allt vitt och vackert, i går var det ändå vackrare, då fanns det rimfrost och snö på alla träd, när jag gick min promenad var det så vackert så det inte går att beskriva och jag hade glömt kameran hemma, det är som en fotograf som jag känner sagt: "ha alltid kameran med ett motiv kan försvinna på någon minut," innan jag hunnit hem började det blåsa, nu är rimfrosten på marken och där är den svår att urskilja bland snöflingorna. Nåja det är fint ändå, minus 6 grader så vi får nog ha snö över jul.

Julafton blir nog lite annorlunda i år därför att en del barn och barnbarn inte kommer hem till jul, men dom kommer till nyår så det blir nog bra.

Hans, i väntans tider (jag är inte med barn)

Förklaringen.

Nu vet jag varför det var tomtebrist på skyltsöndag. Enligt DN.

Julesnö?

Nu har vi fått snö, i går förmiddag när vi gick våran motionsrunda så snöade det så man knappt såg var man gick, det var ingen snöstorm men snöflingorna var stora och föll väldigt nära varandra så det drog bra. Hoppas bara det ligger kvar över jul och nyår, sedan får den gärna försvinna.
Jag gick och lyssnade på "Från doktor Klimkes horisont" av Håkan Nesser, den har hängt med några gånger så den tog slut innan jag var hemma. Den var rätt så bra men det var fem noveller och jag lyssnar nog hellre på en hel roman, ett plus är att Håkan Nesser läser själv och jag tycker att han är jättebra att lyssna på.
Nu har jag laddat MP3-spelaren med "Tyskungen" av Camilla Läckberg och idag var första dagen jag lyssnade på den, det tar bara femtio minuter att gå runt så jag har inte kommit in i den riktigt än, det tar ju lite tid innan man blir bekant med alla som är med.
Inga lyssnar på "Tänd ett litet ljus" av Maeve Binchy och hur den är vet jag inte därför att jag inte frågat. Däremot vet jag att den tar tjugosju timmar att lyssna igenom så hon är vältränad när den är slut.
Det är i alla fall bra att lyssna på talböcker när man går ut och motionerar, tiden går fortare när man lyssnar på en bra bok, men det är enda tillfället som det funkar för mig, hemma kommer det in störningar så jag kommer av mig och måste spola tillbaka och på kvällen somnar jag.
Hans, motionär.

I bagarstugan.

I dag har vi bakat i tre-fyra timmar, det var kul. Det är Lena och Börje som brukar baka i bagarstugan på Hertsön och nu har dom bjudit med oss, man kan väl säga att vi deltog som lärlingar.

Börje gjorde upp eld i bakugnen men sedan var han tvungen åka i väg på andra uppdrag så därför fick jag en snabbkurs i gräddandes viktiga värv, vi har vinter nu så jag var lite frusen när vi kom dit, därför tyckte jag att det var skönt framför bakugnen till att börja med men det är klart efter ett tag var det lite "överskönt" men jag klagar inte jag slapp gnälla över att jag frös.

I alla fall, det var roligt att grädda mjukkakor, jag fick nagga dom också, vad jag förstår var det bland det viktigaste i hela processen. En stund in i bakandet och i mitt fall gräddandet tog vi kaffepaus med macka på nygräddad mjukkaka, det var gott.

Vi blev klara med baket förvånansvärt snabbt, det är väl som man brukar säga "när man har roligt går tiden fort".

Det blev en del att knapra i sig också, nog räcker det här över julafton skulle jag tro.

Tack Lena och Börje för att vi fick komma med!

Hans, brödgräddare.

PS. Snuvan gick över på två och enhalv dag så det var inget att gnälla över, men det har jag ju redan gjort.DS.

Rinnsnuva.

Torsdag den 4/12 åt vi årets första julbord, det var PRO Centrala Luleå som ordnat julfest i IOGT-lokalen på Köpmangatan, alltså på krypavstånd från oss, nu var det inget som vi behövde utnyttja eftersom man inte får servera olämpliga drycker drycker i IOGTs lokal, tror jag i alla fall, jag har inte frågat.

I alla fall var det en trevlig tillställning som vi fick uppleva tillsammans med ett hundratal andra gamla gaggiga gubbar och gummor. Nu skriver jag för snabbt igen, det var inte sant, för det första var många yngre än vad jag är och jag är inte gammal, sedan att vara gaggig, det var mer ett skämt, dumt kanske någon tycker men jag säger dumma saker.

Avslutningsvis var det god mat, trevlig underhållning, och lotterier som jag och min fru vann så många vinster i så det nästan var pinsamt att gå fram och hämta dom sista, till vårt försvar kan jag säga att vi inte mutat någon, det var ren tur som tyvärr redan övergivit oss vilket jag upptäckte när vi skrapade triss på lördag.

Om jag ska klaga på något i den träffen så är det att jag förmodligen fick överta någon bacill eftersom jag vaknade på lördagsmorgon av att jag nös tre gånger och sedan dess har det runnit från näsa och ögon så jag numera ser ut som Rudolf med röda mulen, om han nu var rödögd också, det vet jag inte.

Jag ska inte klaga, det är minst ett år sen sist. jo jag ska klaga det är dötrist att gå runt att snora hela tiden.

Hans, rödnäst, rödögd och kletig.

Strip 2

Jag kanske blir tjatig, men så är det. Vi är ju typ 146 år tillsammans.

Skyltsöndag.

Okänd art bland tomtar, troll, änglar m.m.

Nu har vi upplevt årets skyltsöndag, med nära nollgradigt och ett ymnigt snöfall var eftermiddagen perfekt för att komma in i den rätta julstämmningen....till att börja med men efter en timma när man såg ut som en snögubbe och dessutom inte såg nåt på grund av igensnöade glasögon kändes julstämmningen lite påträngande.

När jag var liten och bodde i Smedsbyn fanns det tre affärer, men det var bara en som lade ned lite intresse på julskyltning och dessutom hade en tomte som kom ut med ojämna mellanrum och delade ut godis. Det var en höjdare.

Efter det har jag väl varit på skyltsöndag vart och vart annat år med mer eller mindre intresse, mer när vi hade småbarn, mindre när dom blev för stora och inte ville följa med, sedan mer igen när vi fick barnbarn, och fick låna dom, även om nu vårt första barnbarn var så rädd tomten så det var en pina för honom, men dom ska härdas.

Nu var vi bara vuxna och det värsta var att tomtarna har avtagit så man fick leta efter dom, det är nog ingen som har tid eller ids att klä ut sig till tomte nu för tiden, jag har slutat tro på tomten men det var ju rött och juligt med dom i vimlet.

Nu har jag tänkt till, det kanske var på grund av dom igensnöade glasögonen det verkade tomtetorka.

Hans, tomtediggare.