Långhöst.

Sommarrudbeckia.



Visst verkar den blomvillig? Vi har en i varje grindstolpe på kolonilotten, vi har däremot ingen grind men dom får heta grindstolpe i alla fall därför att vi går in till kolonilotten mellan stolparna och om vi hade en grind skulle den kanske sitta där. 

Dom har blommat hela sommaren och i år verkar det inte bli några minusgrader så ännu har dom inte frysit bort. Vi ser ju ut att gå mot varmare vintrar och i samband med det längre höstar, snart har vi nog senhöst på julafton.

Det är skönt om det inte är så kallt på vintern men nog har jag hellre kallt än slask så vi får hoppas att dom som spår att vi snart inte har någon vinter utan bara en lång höst har fel.

Det regnar fortfarande så man behöver inte åka ut till kolonilotten för att vattna i alla fall.

Hans, som upplever vädret från insidan i dag.

Syndafloden?

Regnvåt trottoar.

Ja nu är den nog här, syndafloden alltså, regnet har vräkt ned sedan i natt någon gång och gör så fortfarande. Frågan är bara, varför?

Det har ju regnat en hel del i södra Sverige, det förstår man ju, men här? Vi har väl inte gjort nåt, söderut är dom mycket syndfullare än vi, man behöver bara se på tv eller läsa en kvällstidning så upptäcker man att det händer mycket mer elände där nere, hur kan det komma sig att inte vår herre upptäckt det?

Jag har grubblat mycket på det och eventuellt kommit på nåt, från oss och söderut är det ju nedförsbacke hela vägen, vattnet kommer naturligtvis att rinna dit, nu har han liksom slagit två flugor på en gång. Han har gett oss en varning hur det kan bli om vi inte fortsätter med vårt rättrådiga liv, och efter några dagar så dränks dom syndiga söderut boende människorna av vårt regnvatten.

Naturligtvis kommer någon näsvis människa att säga att inte lutar det bara nedåt, jag bara frågar har du aldrig sett en sverigekarta som hänger på en vägg.

Nog om detta, det finns fördelar med vädret också, om det inte regnat idag skulle jag stått på kolonilotten och grävt i trädgårdslandet, nu sitter jag inne och leker med datorn, vilket tror ni är skönare?

Hans, som tar paraply om jag går ut.

Stockholm!

Strandvägen från Djurgårdsbron.

Ja nu har min fru och jag "gjort" Stockholm några dagar, Det var ett hastigt påkommet beslut som började med att jag sa "ska vi åka till Stockholm några dagar", "ja det gör vi sa min fru". hon är så lätt att övertala. Detta måste förtydligas lite, jag menar när det gäller att resa bort, annars är hon minsann inte så lätt att övertala.

I alla fall, datorn är bra, jag satte mig vid den och beställde flyg, hotell, saker som vi skulle roa oss med och glädjeflickor till mig! Det sista var ljug, dom ser inte alltid så glada ut så det skippade jag.

Vi åkte dit på onsdag, på kvällen var vi på Dramaten och såg "Den girige" med Johan Rabeus, mycket bra. Han var så sniken efter pengar så man trodde inte det fanns sådana, men när man tänker efter så nog finns det, jag tror till och med att jag känner någon. Rabeus var ju naturligtvis inte ensam, men han hade huvudrollen och befann sig på scenen hela tiden, rekommenderas.

Torsdag var det lite spring på stan, bland annat var vi på Vasamuseet, tänk att vi aldrig varit där tidigare! Men nu har vi det. Det tog nästan hela dagen, men det var det värt, mycket intressant! Det man kan fundera på är att en sådan flopp nu beses av en massa människor från hela världen, för man kan ju inte komma ifrån att det var det mest misslyckade skeppsbygge som gjorts. Tänk själv, det största och farligaste skepp som byggts till då, bland annat Danskarna fasade inför den dag dom skulle möta Vasa, sedan sjösattes hon och seglade några hundra meter, kantrade och sjönk!

PÅ torsdags kväll var vi på Oskars (ett par hundra meter från vårt hotell) och såg Spamalot. Den var också bra, där fick man skratta, bland annat var Johan Glans med, han behöver bara visa sig så får han applåder och skratt, han hör och har alltid hört till mina favoriter bland Sveriges komiker så jag klappade med. Det hela handlade om kung Artur och hans gelikar så man fick i sig lite historia också, o.b.s lite.

På fredag var vi bland annat på Fotografiska Museet, där blev man helt övertygad om att man är en amatörfotograf, vilket man kanske anat men aldrig riktigt förstått. Jag blev övertygad om en sak till men det ska jag inte gå in på här, det tar för lång tid.

I dag lördag åkte vi hem, landade på Kallax Airport klockan tio och femtifem. Skönt att vara hemma.

Hans, borta bra men hemma bäst.

Massaker.

Avskalad Finsk Pil.

Av olika anledningar har vi inte besökt kolonilotten på ett par dagar, men i går var det dags, döm om vår förvåning när vi kom dit och upptäckte att våra närmaste grannar tydligen i någon höstskördemani kapat sin enormt vackra Finska Pil en meter över gräsmattan.

Inte ett grönt blad finns kvar! Vid stod bara och gapade, faktiskt så länge att om det varit vår i stället för höst skulle säkert Flugsnapparen hunnit bygga bo på tungan. Nu blev det inte så, vi vande oss vid den nya spretiga utsikten efter ett tag och stängde munnen.

Innan vi åkte hem började vi liksom acceptera vår nya utsikt, det kanske inte är så dumt med spretiga grenar i stället för ett lummigt grönskimrande lövverk. Vi får se hur pilen ser ut till våren, massakern kanske inte är ett hjärnsläpp utan en plan för att få ett ändå vackrare träd.

Vi har också en Finsk Pil, så nu väntar vi med spänning på nästa sommar och ser på grannarnas kapning som att dom frivilligt ställt upp som försökskaniner, det kanske beroende på deras resultat blir en Finsk Pil till som blir utsatt för samma hårda behandling.

Hans, som tycker att grannar i allmänhet och våra i synnerhet är bra att ha.

Sysslolös.

Jag sitter och läser.

Nu är hösten ett faktum, visserligen har vi hyfsat varmt fortfarande men faktum är att nog är det höst, det har småregnat hela dagen och just nu hör jag hur regnet landar på fönsterblecket så nu är det slut på småregnandet, nu spöregnar det.

Jag har nu de sista två dagarna känt mig sysslolös, vi har inte varit ut på kolonilotten på den tiden, här hemma har jag ju inte nåt jobb. Det beror nog på att det inte finns några karljobb i en lägenhet, min fru går ju an som en skållad råtta hela dagen, men det är ju bara kvinnojobb, ingenting för en karl.

I dag kom jag på att jag skulle slå ihjäl en halvtimme genom att gå till systemet, det är karlajobb, det måste vara en karl för att välja bland alla flaskor som man möts av när man kommer in på systemet. Jag fastnade efter lång och mogen botanisering bland flaskorna för en sjuttis renat, det var nu inte för att hinka i sig i kväll utan för att vi plockat cirka tre liter Aroniabär på kolonilotten och började fundera på vad vi skulle göra med dem.

Nu kan man ju Googla, det kom recept på allt möjligt men det vi fastnade för var Aronialikör. Jag har gjort likör av allt möjligt tidgare så jag vet hur det går till, det här receptet var enligt mitt synsätt en fusklikör. Man skulle blanda bär och renat! Trots att jag lärt mig betydligt mer invecklade sätt at göra likör på så fastnade vi för det här receptet, man blir latare med ålderns rätt.

Det är en förklaringen till varför jag besökte systemet just idag, nu behöver man inte ha sådana ursäkter för ett besök i denna trevliga butik, det är ett nöje att botanisera bland alla buteljer och boxar.

Jag vet att många förfasas över att folk handlar sprit och dessutom dricker upp den, men jag vet inte, om man inte dricker sig så full så man snavar på trottoarkanten och slår pannbenet i en gatsten så är det väl inte så skadligt?

Efter detta ihjälslagande av en halvtimme fortsatte dagen med läsande och slöande mellan måltiderna, jag är rädd att jag måste rycka upp mig och hitta någon betydelsefull sysselsättnig. Jag har funderat på björnjakt men har sålt geväret för några år sedan och känner inte för att strypa dom, det verkar rått.

Hans, som klurar på vad han ska göra i vinter.

Änglatrumpet.

Änglatrumpet.

Nu blommar vår änglatrumpet, vad är det med det då? Ja den är ju fantastisk vacker, den har fjorton knoppar till! Om dom slår ut återkommer jag med ny bild.

Änglatrumpeten eller Brugmansia suaveolens som den heter på latin är ursprungligen från västra Brasilen, Peru eller Bolivia, där har vi inte hämtat den, jag minns inte var vi fått tag i den vi har nu, vi har nämligen haft och har fler. Det är inte så märkvärdigt att få tag i en planta, det finns rätt så gott om dom.

Vi har ställt ut den som blommar  på innergården, den får stå vid staketet och titta ut över Stationsgatan. Det är bra att den står vid staketet för då syns den bara högst upp där blommorna finns, den är nämligen anskrämligt ful under blmmorna, alla blad har ramlat av så det är bara en lång stam med blommor högst upp.

En änglatrumpet kan bli 3-5 meter hög, det är inte vår, men kanske 2,5 meter sedan i våras, det är väl växtkraft som man

 kan imponeras av.

Hans. som gillar blommor.

Lingontjat.

Lingon.

I går var vi i lingonskogen igen, egentligen är det nu lingonen är som bäst, vi plockade ca. 13 liter, stora, röda, härliga lingon.Det vi plockat tidigare i år har varit lite halvmogna så det är kanske nu man ska börja plocka. Så blir det inte, vi har plockat nog, (nästan 40 liter) och även om vi äter mycket sylt så tror jag att 40 liter på två personer är helt tillräckligt till nästa plockningssäsong. 

Jag tycker att det var en fantastisk dag att plocka lingon på, lagomt varmt, lite blåst, ingen sol som gassade på ryggen, med andra ord ett perfekt väder, lägger man sedan till att det inte fanns några björnar som försökte äta upp oss just då så får jag säga att förhållandena var perfekta.

Jag hade tänkt att fortsätta ett tag till med plockningen men min fru satte stopp för det med orden: nu räcker det, vi äter inte upp mer än så här. Jag försökte föreslå att vi skulle plocka och sälja men då sa hon att då får du göra det ensam jag slutar, eftersom jag tidigare blivit upplyst om att jag inte får gå ensam i skogen, ( gamla gubbar kan få hjärtifarkt, järnsläpp och allt möjligt annat så därför är det bra om någon är med och berättar var dom ligger sedan det hänt) så alla förstår att det var en omöjlig ekvation. Eftersom jag inte får gå ensam och hon inte vill plocka mer så är det slut för i år.

Hans, ärligt talat, ryggen tyckte det var skönt.