Höstfoton.

Hösten är färgrik.

Stefan och jag var på fotopromenad i går, det är en återkommande företeelser vår och höst, i ärlighatens namn så är det inte jag som kommer på det, kanske första gången för några år sedan men sedan är det Stefan som påminner om det varje år och i går var det dags. För honom var det en liten extra sporre nu eftersom jag talade om att det var en tidning som utlyst en tävling om vem som tog bästa höstbilden och om vi lyckades bra med fotograferingen så skulle vi skicka in var sitt foto, om inte annat kunde vi ha en inbördes tävling bara han och jag och eftersom han är mycket tävlingsinriktad så tände det honom till hundra procent.

Det blev en promenad på ett par timmar, förbi Norra Hamn, runt Gultzaudden, förbi landshövdingens lilla stuga, under Bergnäsbron, till Södra Hamn och hem. Under den tiden tog vi så där en sjuttio kort var sedan var det in i datorn och kolla fram och tillbaka några gånger till dess att vi enats om vad vi skulle skicka in till tävlingen (det blev inget av dom jag visar här) så nu är det bara att vänta på priset, i ärlighetens namn har jag inte så stora förväntningar, det brukar vara tusentals foton på alla fototävlingar i tidningar men vi fick ju en hälsosam promenad och hade rätt så kul förmiddag.

På kvällen tog vi med min fru och gick på bio, vi såg "Flickan som lekte med elden" och den tyckte jag var bra, jag har läst böckerna så det är ju inte lika spännande men å andra sidan så är det lättare att hänga med i handlingen som är rätt så komprimerad jämfört med boken, men det slår mig just att det hade man inte en aning om utifall man inte läst boken. En bra dag tyckte i alla fall jag och Stefan, men jag tror Inga var rätt så nöjd också.

Vinjetten till bloggen blev jag inspirerad att byta av min dotter, inte för att hon har påverkat mig annat än genom att själv smälla in en ny som jag tyckte var så bra. Nu har inte jag samma underlag till fotoobjekt så jag kan inte tävla med henne men det är inte heller min ambition.

Hans, i väntan på prissumman.

Strip 14.

Jag har gått ett steg längre och även klippt tånaglarna!

Ormberget.

Utsikten från Ormbergets restaurang.

Vi blev bjudna på lunch i går, det var Doris, Bo och Ingeborg som stod för fiolerna, egentligen var det Inga som fick ut en innestående födelsedagspresent men av någon outgrundlig anledning fick jag också följa med. Det hela löpte av stapelsen på Ormbergets restaurang vilket var ett trevligt val, förutom den vackra utsikten som har börjat målas i höstens färger som gjort den ändå vackrare så fick vi mycket god mat och det kanske är det viktigaste när man äter på lokal.

Tyvärr namnet till trots, inte såg jag någon orm! Det var en besvikelse men samtidigt gav det mig en idé som jag ska vidarebefodra till restaurangägarna. För två år sedan var vi på restaurang i Kina och där stod en kines vid utgången med en två meter lång gul orm som alla fick klappa liksom i förbifarten, det verkade alla uppskatta förutom möjligen ormen men han hade nog ingen talan.

Jag stod över klappandet, inte för att jag är rädd för ormar, i alla fall inte ormar som en liten späd kines har liggande över axlarna utan att bli varken uppäten eller strypt, utan för att jag har klappat en svart en på skansen i Stockholm och jag tänkte att det kan ju inte vara så stor skillnad att klappa en gul orm om man har testat en svart, med andra ord jag var lite blasé. Det kändes däremot bra att den här ormen hade man i alla fall sluppit äta upp, annars vet man inte alltid vad man åt. Men det vet man ju inte heller även om det står Scan på förpackningen.

Nu till idén, det vore väl nåt för Ormbergets restaurang! Nog borde det väl gå att leta upp en hyfsat stor huggorm även om det är glest med sådana i Luleå, den är fridlyst men om man är snäll med den så ska det inte bli nåt liv om det. Sedan blir det bara lättare, att få tag i en kines, det kryllar ju av kineser, om inte här så i Kina, det har jag sett med mina egna klarblå ögon. Varför vi måste skaffa en kines är för att jag har svårt att tro att någon svensk tonåring hur arbetslös han än är skulle ha tålamod att stå dag ut och dag in med en huggorm över axlarna för att proppmätta matgäster ska komma och klappa den.

Tack för en trevlig och god lunch.

Hans, som som inte snålar med bra idéer.

Blå grodorna.

Peter Karlsson.

När vi röstade i kyrkovalet var det förmiddag, nästan morgon eftersom vi sov så länge, det var direkt från sängen och in i röstbåset. På eftermiddagen närmare bestämt 15,00 gick vi tillsammans med herrskapet Norman till Kulturens Hus för att titta på Peter Karlsson och blå grodorna. Det var inga dåliga grejer, dom var bra! Kommer dom i närheten så gå och titta, det är värt vartenda öre, bra musik och häftiga låtar och sedan var dom ju så roliga, nu var det Peter Karlsson som stod för det roliga, han pratade hela tiden mellan, före och efter låtarna, det var många bra historier dom flesta från trakten av Leksand.

Nu kommer jag inte ihåg alla annars skulle jag återberättat någon, jag minns en som handlade om en get som hette Greta men den lämpar sig inte för denna blogg eftersom bloggen är seriös, Sedan hade han en om en gubbe som lärde sig engelska med hjälp av en kurs på linguafone men den kan jag inte heller ta eftersom den måste berättas, inte skrivas, man måste härma gubben.

Sedan var det en sann historia som handlade om när han var med i ett band som fått en spelning på Gröna Lund där alla kompisarna blev så fulla innan dom kom fram så han som bara var sexton, aldrig kört bil och aldrig varit i Stockholm var tvungen köra vilket var rätt så krångligt. Men den är väldigt lång så den ryms inte här men alla både historier och låtar är värda att höra så köp biljetter om dom kommer till era trakter och lyssna på föreställningen. Han sa också att de bästa recensioner dom fått var här i Luleå när en recensent (Rolf Nilsén) skrev: "Har ni inte fått tag i biljetter så smit in".

Förutom Peter Karlsson så var det tre män och en kvinna, var dom blå grodorna var vet jag inte.

Hans, nöjd med söndagen.

Kyrkovalet.

Luleå Domkyrka.

På söndag var det kyrkoval, vi var och röstade, till att börja med ansåg jag inte att det var något som jag prioriterade och det är det väl inte nu heller men jag kom på två argument för att rösta så då blev det så.

Det ena var att vi läste att om det blev för lågt röstdeltagande så skulle vi få in Sverigedemokraterna församlingen och det unnar jag dom inte, det gick för övrigt bra, dom ligger under 0,5% i Norrbotten och det lär dom inte komma in på, däremot i riket som helhet har dom ökat 2% sedan förra valet men jag är inte uppdaterad över vad det innebär för kyrkovalet men man kan ju fundera på vad det bor för folk söder om Norrbotten.

Det andra som gjorde att jag gick och röstade var att det finns krafter i Sverige som anser att det inte ska sitta politiker i kyrkoförsamlingar utan kyrkan ska skötas av kyrkans folk! Hur mycket historia behöver man läsa för att inse att det vore det sämsta som skulle hända. Nu är detta en högst personlig uppfattning eftersom jag inte har så höga tankar om religiösa och religioner, därmed inte sagt att det inte finns bra människor bland dom också, men det finns det ju hos alla. Ofta är det nog så som en man som varit lite av en värsting sa sedan han gift sig med en religiös kvinna och själv börjat gå till Missionshuset: "Det är inte så dumt att vara religiös, folk tror att man är en bättre människa."

Hans, oreligiös.

Laponia.

Först vill jag tala om att bilden ovan inte har ett dugg att göra med det jag ska blogga om, jag tyckte bara den var bra. Jag har fotat från Kulturens hus mot Norra Hamn och en solglimt råkade lysa upp Laponia. (Laponia är en båt.)

Natten mot i går var det frost på kolonilottoområdet, inte så mycket men den tog resten av dahliorna och alla tagetes så nu ligger dom i komposten, dahliarötterna har vi sparat till nästa vår.

Jag läste en sak i tidningen som gjorde att jag började fundera på om inte en del människor har för lite att göra. Det stod att man gjort ingående studier på vilken kaka till kaffet som är farligast! Nu är studien från Storbritannien så det är inga svenskar som ödslar värdefull eller i vissa fall ovärdefull tid på sånt, i alla fall vet man nu att 25 miljoner vuxna britter skadats i kakrelaterade olyckor under fikarasten, och minst 500 av dem har tvingats uppsöka sjukhus. Somliga av dom har skållats när dom doppat kakan i heta drycker andra har ramlat av stolen när dom sträckts sig efter nästa kaka! Men farligast av alla är dubbelkexet med vaniljkräm eftersom förutom alla saker som man drabbats av med andra kakor så har det tillkommit en grej till, en massa fikare har råkat peta sig i ögat när dom skulle stoppa in kexet i munnen?

Visst är det fruktansvärt, och dessutom utomordentligt viktigt att studien publiseras så att vi vanliga människor som brukar träffa munnen med kex och annan mat ändå visar en viss försiktighet så vi inte petar ut ögat. Jag skulle inte berätta för någon om det råkat hända mig, det är för skämmit. Nu är ju jag lite känslig för sånt, jag har sagt till min fru att om jag dör i svininfluensa får hon inte säga det utan dra till med nåt häftigare, kanske att jag ramlet ned från taket när jag klättrat upp för att rädda någon som höll på att ramla eller nåt annat lika heroiskt, bara inte blanda in svin så sitter jag nöjd i min himmel.

Hans, osmittad av svininfluensa än.

Bondbönor.

Bönorna ligger väl skyddade.



Man kan tro att dom ligger i skumgummi.

Visst är dom vackra? Vi har skördat alla bondbönor i dag, inte för att vi behövde dom just nu utan för att jag tror att det snart kommer en frostnatt och jag skulle gräma ihjäl mig om det i mitt tycke godaste vi driver upp skulle frysa bort innan man hann plocka dom. Trots att dom ligger i "skumgummi" så klarar dom inte frost enligt tidigare erfarenhet.

Bondbönan är nog den grönsak som det är mest svinn på när man ska ta reda på den, först så går ju inte skidan att äta så man plockar ur bönorna och slänger skidan, där har åtti procent gått i komposten, sedan ska bönorna förvällas och skalas, skalen går samma väg som skidorna, då är det tio procent kvar att käka upp. Men det är desto godare och det är rätt så mycket kvar av den anledningen att varje planta är smockfull med skidor och dom är mellan tjugo och trettio centimeter långa så många bönor blir det.

Pysslet med att få ut det där sista som man äter är rena terapin.

Hans, bondbönediggare.