Reservdelar.

Reservdelslagret.



Jag berättade i gårdagens inlägg att för att reparera mina kranskärl så tog man ådror från mitt högra ben som alltså helt plötsligt inte bara var ett ben som jag gått på hela mitt liv utan numera också ett reservdelslager för att få fart på hjärtat.

Man får lära sig mycket när man irrar omkring på områden som man aldrigt funderat allt för mycket på tidigare, jag frågade var blodet som runnit i ådern som dom hittat ett annat användningsområde till nu skulle ta vägen, så här är det, om man stänger av en bäck i skogen så söker sig vattnet en annan väg, så är det med blodet som runnit i min gamla åder också.

En annan sak, jag har rätt så långa ben, ådern borde varit cirka sjuttiofem centimeter lång, jag kan inte tänka mig att man behövt mer än tjugofem-trettio cm för att tråckla förbigångarna i mina krankärl! Var har resten tagit vägen? Kan man misstänka organhandel? Jag har inget emot det men borde inte jag fått en slant också?

För att inte verka ogin och misstänksam har jag bestämt mig för att ådror räknas inte till organ och dessutom kanske mina ådror på grund av hög ålder och lång användning inte var så perfekta, så jag släpper det.

Bara jag känner mig piggare så ska jag försöka blogga lite roligare.

Hans, det går sakta fram.

I en sal på lasarettet.

Här ligger jag och mår.

Nu kommer en förklaring på varför jag inte bloggat på ett tag.

Måndag den åttonde nov. gick jag till Vårdcentralen för att kolla  varför jag haft ont i bröstet på sistone i samband med promenader eller andra ansträngningar.

Efter undersökning sa läkaren att " du måste åka till Sunderby Sjukhus och kolla upp det här", jag undrade när jag skulle få tid på sjukhuset, nu sa läkaren!

Jag blev väldigt förvånad, kunde jag bli sjuk? Tydligen, sedan var det bara att hänga med, ambulans till sjukhuset, nya undersökningar och sedan besked att på tisdag den nionde skulle jag få mina kranskärl röntgade.

På röntgen såg man att alla tre var igensatta till minst 75% men det skulle dom fixa, tyvärr det gick inte, annars hade jag varit hemma nästa dag.

Nu började det dra iväg, jag skulle få tid i Umeå, det fick jag, välkommen hit den femtonde sa dom, till dess var det bara att ligga kvar.

På måndag fick jag åka ambulans för andra gången i mitt liv, men nästan trettio mil så det blev rejält, och sedan låg jag på Universitetssjukhuset i Umeå. Det blev nya undersökningar, jag tror inte olika sjukvårdsinrättningar litar på varandra, dom gör alltid nya undersökningar. Nå resultatet av den här var att jag skulle opereras på tisdag den sextonde, nästa dag alltså, nu började jag ana, f-n jag är nog sjuk. Fortfarande kände jag mig frisk vilket visade sig bero på att jag låg still, jag gjorde nämligen ett eget test, i ett obevakat ögonblick gick jag en snabbpromenad genom några korridorer, mycket dumt, efter det beslöt jag mig för att foga mig och lyssna på sakkunsakpen.

För att göra en för mig lång historia kort så opererades jag, man sydde fast lite nya ådror i alla tre kranskärl, en så kallad Byepassoperation, ådrorna fick jag hålla själv, dom togs från mitt högra ben.

Allt har gått bra, måndag den tjugoandra skickades jag på en ny lång ambulansfärd, till Sunderby Sjukhus, och den tjugofjärde fick jag åka hem till mitt lilla hem men nu var det inte tal om ambulans även om jag skulle ha uppskattat det.

Det är skönt vara hemma och om tre månader ska jag om allt går bra vara tillbaka till mitt tidigare osjuka liv.

Hans, som upplevt onödigt mycket nytt på tre veckor.

Vinter?

Isbrytare.

 På morgonen när jag tittade ut genom köksfönstret så var allt vitt så vitt jag kunde se, det var det första tecknet på att vintern är på gång. Det var fyra minusgrader så långkalsongerna fick ligga kvar i garderoben, jag är av den sorten som inte gillar långkalsonger så det ska nog vara trettio grader till innan jag stör dom i garderobsvilan, dom har vilat där ett bra tag nu, jag minns inte när jag sist störde dom.

Lite snö finns det och det gör ju att vi får en ljusare tillvaro, det är otroligt hur mycket ljusare det blir med en centimeter snö jämfört med barmark. Stefan och jag tog en promenad och såg att dom fyra minusgraderna inte gjort något åt vattnet så isbrytarna låg lugnt kvar och och slöade vid kajen.

Nu tror inte jag att denna snö kommer att ligga kvar så länge så vi har nog barmark om någon dag, om nu någon trodde det så är jag inte ledsen för att den försvinner, för mig får det vara barmark hela året utom eventuellt på julafton. Anledningen till att jag vill ha snö på julafton är att jag är rädd att inte tomten tar sig fram med släden om det är barmark och en jul utan tomte vore katastrof.

Se det här blogginlägget som en väderleksrapport så är det någon nytta med det.

Hans, ingen vinterdiggare. 

PRO-möte med mera.

Ola Jönsson i talarstolen.

I går var vi på PRO-möte, bilden är tagen innan alla kommit på plats, det var betydligt fler mötesdeltagare än det verkar, vi är numera i andra lokaler än vad vi var tidigare vilket har gjort att vi fått cirka tvåhundra meter längre gångväg än vi tidigare haft. Dom som har bestämt att vi skulle vara där har nog inte tagit hänsyn till oss, men å andra sidan var det förmodligen en del som fick kortare promenad till mötet.

Våran ordinarie ordförande hade förhinder så det var vice ordförande den kände fotografen Ola Jönsson som ledde mötet, vilket han gjorde utan problem.

Först i programmet var det demensvårdsutvecklare Dagny Vikström, Luleå Kommun, som föreläste i ämnet "När minnet sviktar". Jag vet inte om det var rätt ställe att föreläsa i det ämnet, det är väl så att bland åhörarna är det väl svikt lite här och där, ett något yngre kliental borde ha fått lyssna eftersom det gick ut på hur man ska bete sig mot en dement person.

 Det var nog en hel del nyttiga saker man fick lära sig, som man aldrig tänkt på och det är väl bra om man inte är den av dom som lyssnade som först blir dement, då behöver man inte bry sig. Man kommer nog inte ihåg så mycket av föreläsningen då så man ens kan tillrättavisa dem som beter sig fel mot en.

Sedan blev det kaffe och macka. Efter fikat kom en doktorand, Cecilia Björklund, från Luleå Tekniska Universitet som föreläste om äldre personers aktivitetsmönster, ett forskningsprojekt. Det tyckte inte jag var så väldigt intressant, kanske beroende på att jag inte har några problem med aktiviteterna åt ena eller andra hållet. Så var det inte mycket mer, så vi gick hem.

I dag har vi varit till Arcushallen på hantverksmässa och där blir man som vanligt imponerad av att det finns så många kreativa människor. Det fanns drygt åttahundra utställare! Så det finns en hel del att titta på. Vi gick en stund och tittade, sedan blev vi hungriga så vi åt en kebab, det var inte världens lättaste att få i sig den  från en pappersstrut, när vi var klara borde vi egentligen ha tvättat kläderna och duschat men det hade vi inte tid med så vi hasade runt ett tag till varefter vi åkte hem med en del nyinköpta onödiga prylar och lite ätbart.

En av anledningarna till att vi åkte hem (utom att vi tyckte vi sett nog) var att jag skulle bada bastu med grabbarna, det glömde jag bort till dess att det var försent om jag inte ville bada ensam förståss.

Hans, som bevisligen är på minnesförlustens brant, det går bara utför.

Kalas.

En hackspett bland grenar.

I dag har jag varit till Måttsund på födelsedagskalas, det var trevligt, födelsedagsbarnet var trevligt, övriga gäster var väluppfostrade och trevliga, till och med jag gjorde mitt bästa för att inte avvika från de övrigas trevlighetsmönster.

Eftersom den som fyllde år var en kvinna så kan jag inte avslöja hur mycket hon fyllde, hon tycker inte om att bli fotograferad så därför gick jag ut och fotograferade en hackspett som satt i ett träd. Den gjorde inget för att hindra mig vid fototillfället men eftersom trädet var högt så blev det ingen närbild, men ändå ett minne från festen.

Hans, mätt av tårta.

Sex.

Partypingla.

Det bör vara förbjudet att ha sex med någon som inte gett sin tillåtelse, föreslår regeringens utredare. Har det inte alltid varit så undrar jag?

Men nu är det något som heter Sexualbrottsutredningen som har utrett saken och föreslår flera förändringar i lagstiftningen, bland annat ska det finnas fler saker inom sexuellt utnyttjande som ska leda till att man kan dömas för våldtäkt. Det låter ju vettigt men när man läser vidare blir det lite svårare, kravet på samtycke eller tillåtelse som det heter i utredningen kan vara svårt att bevisa.

Det verkar inte riktigt anpassat till verkligheten, på vilket sätt ska man bevisa att man har fått samtycke till en sexuell akt om motparten efteråt påstår att hon inte var med på noterna. Det kan väl inte vara så att man ska kunna visa upp ett skriftligt avtal och i så fall, ska det vara bevittnat av två vittnen? Det är ju inte så att detta bara rör folk som raggat upp någon på krogen och fått följa med hem, nä så enkelt är det inte, även din fru kan anmäla dig för våldtäkt om hon tycker att hon inte riktigt gett sitt tillstånd.

Nu börjar det bli lite jobbigt, det känns som om det är lika bra att lägga av, vid min ålder är inte det ett alltför svårt beslut, man blir liksom mindre intresserad med tiden. Ni kanske har sett en sketch i tv som illustrerar detta: det var Karl-Gustav Lindstedt som var pappa till två söner som skulle köpa kondomer till helgens fröjder, den en köpte en, den andra två, Carl-Gustav köpte fyra, grabbarna blev imponerade, "det verkar vara krut i gubben" sa dom men när dom frågade om han verkligen trodde att han behövde så många så svarade han: "jag tycker det är lika bra köpa för hela året på en gång".

Nu ska ingen tro att jag tycker att det på något sätt är fel att kvinnor skyddas så mycket det går, nej tvärt om, men när man läser sexualbrottsutredningens förslag till nya lagar så är man glad för att man för herrans många år sedan slutat jaga på den öppna marknaden.

Hans, knappast i risksonen numera.

Modeblogg.

Inlindad.

Jag har lagt märke till det nya halsduksmodet på stan vilket jag skulle vilja kommentera på äkta nederluledialekt med "det är dit det å bär" vilket jag översätter till: nog har väl halsdukslindandet svämmat över alla gränser nu för tiden.

Jag läste i tidningen att det påstås att romarna var först med att använda halsduk, men det var inte för att hålla värmen utan för att ha någonting till hands när man behövde torka halsen och ansiktet. På den tiden hette halsduk "sudarim" vilket lär betyda svettplagg. Det är klart , dagens halsdukar skulle ju vara en rejäl handduk men jag tror inte den används på det sättet nu även om det kanske blir lite svettigt när man lindar den sexton varv runt halsen.

På mitten av artonhundratalet blev halsduken en trend, det blev en symbol i klassamhället och man kunde genom halsduken visa om man tillhörde över,medel eller underklassen. Det skulle vara kul att veta var dagens flera meters halsdukar skulle hört hemma, förmodligen klar överklass och med samma logik skulle jag med min halsduk som jag haft så länge jag kan minnas och som har en längd på cirka sjuttio cm och en bredd på tio cm hamna ett par snäpp under den nuvarande underklassen.

Jag tror i alla fall att för mig är det ingen idé att hänga på dagens mode med en nyinvestering eftersom trenden troligen är över när jag kommit till skott.

En sak som är lite rolig är att jag tror att i januari - februari när en varm halsduk verkligen skulle sitta bra så är det nog ute att linda in sig i tremeters halsdukar.

Hans, som tar upp kampen med Blondinbella i modebloggandet.