torsdag 28 februari 2013

Smörknivar.



I dag ska jag ondgöra mig över ett fenomen som uppstått på sista åren nämligen plastsmörknivar. När dom första dök upp i vårt hushåll protesterade jag, vi hade tidigare använt rostfria smörknivar, plötsligt poppade det upp plastknivar för smörhanteringen. Jag påtalade att jag inte tyckte om dom, men trots detta blev dom kvar, jag tyckte och tycker att det är ett grymt sätt att köra över familjens överhuvud i en viktig fråga.

Jag har bevisat med bland annat fotot ovan att plastsmörknivar äter man med tiden upp, dom nöts ju och dom delar som nöts bort hamnar naturligtvis på smörgåsen för vidare transport ned i magen. Kan det vara nyttigt? Hur många plastsmörknivar äter man upp under ett liv? Jag kommer naturligtvis att ha ett lågt intag av plastknivar på grund av min höga ålder och att plastknivarna är en senare uppfinning som inte fanns när jag var ung, men dagens ungar blir ju matade med smörgåsar som smörats med plastkniv, hur många hinner inte dom få i sig under sitt liv?

Tror någon att en rostfri kniv nöts av att bre smör, skulle inte tro det. Jag fattar inte vitsen med att överhuvud taget börja tillverka plastsmörknivar annat än att det ökar fösäljningen, åter en produkt som är helt onödig men eftersom man lyckas lura folk till att köpa den kan man tjäna pengar. En rostfri kniv nöter man aldrig opp, i alla fall inte med att bre på smör så om man inte slarvar bort den så kan man klara sig med en hela livet.

Nu har jag fått spy min galla över plastsmörknivar som jag skulle vilja bojkotta men själv har börjat använda för att den alltid finns till hands, där är problemet, fanns dom inte skulle ingen använda dom. Ett litet plus för plastkniven, rostfria görs inte i färg!

Hans som är på bättre humör efter att ha skällt ut alla plastknivar.

Inga kommentarer: