Dackefejden.

 Nils Dacke.

Jag har just läst ut boken "Dackefejden Det Stora Upproret". Bilden är en teckning som någon okänd gjort på en plankvägg där Nils Dacke bott ett tag och lär ska föreställa Nils själv i egen hög persson, nu är dessa uppgifter enligt författaren till boken högst osäkra, ingen vet med säkerhet om det är Nils, dessutom vet man naturligtvis inte hur duktig tecknaren är så med andra ord har man ingen aning om hur Nils Dacke såg ut.

Jag har ju som dom flesta andra hört om Dackefejden men har nu upptäckt att jag vetat mycket lite om den, detta naturligtvis under förutsättnig att författaren är så seriös som han ger sken av och för att det ska vara någon vits att ha läst boken så har jag bestämt mig för att allt han skriver är riktigt.

Det som har gjort den största skillnaden är hur min uppfattning om Gustav Vasa förändrats (det var ju honom Nils Dacke slogs mot). Jag har alltid trott att Gustav Vasa var en rejäl karl men nu tycker jag mest att han verkar varit en skitstövel. I och för sig räddade han Sverige från danskarna men sedan blev han mycket värre mot folk än vad Kristian II varit. Han började med att tömma kyrkor och kloster på allt av värde och det har jag inte så svårt att aceptera men sedan började han lägga pålagor på vanligt folk så att dom efter ett tag höll på svälta ihjäl.

Det fanns alltså anledning att göra uppror och det är där torparen Nils Dacke kom in i bilden, han tyckte det inte ledde någonstans att små grupper sprang omkring och slog ihjäl en fogde här och där så han samlade skarorna och blev deras ledare så nu blev det lite ordning på dräpandet. Han hade inte så stora önskningar egentligen han ville bara att allt skulle återgå till som han sa "gammalt och fornt", med andra ord som det var innan Gustav Vasa började styra och ställa.

Naturligtvis kunde inte Gustav låta dom hållas på detta viset utan det blev krig. Till att börja med vann Nils men Gustav var listig och erbjöd vapenvila och det tyckte Nils var sjyst så han gick med på det vilket Gustav skrattade i smyg åt, och med tiden hade han byggt upp sin armé och då bröt han vapenvilan och gick till anfall och vann, inte på en gång men efter ett tag och då var det inte roligt att ha varit Dackeanhängare.

Nu började den stora slakten, alla som hade varit med i upproret som man fick tag i halshöggs, hängdes, steglades eller bara slogs ihjäl, sedan fortsatte man med deras föräldrar, fruar, kusiner och andra släktingar och till och med deras barn. Dacke försökte hålla sig undan men till sist fick han en pil från ett armborst i ryggen från några som var så att säga hack i häl på honom, man sköt inte så långt med armborst men han dog i alla fall, troligen inte direkt men nog fick dom ihjäl honom.

Så var Dackefejden över men Gustav Vasa fortsatte att behandla dom som bott i trakten (Småland) på ett vedervärdigt sätt.Först på sin dödsbädd ångrade han sig lite och lär ha sagt: "Jag bekänner mig inte så regerat som mig borde. Herre Jesus, misskunda dig över mig, syndare". Det fanns fog för ånger men jag tror att det kanske var lika mycket att han ville helgardera innan han trädde in i himlen. Så dog han.

Hans, kanske inte historisk korrekt, men nästan.

Tulpanens dag.

      Min frus tulpaner.

I dag är det tulpanens dag! Uppriktigt sagt så vet jag inte riktigt vad det innebär, är det som när jag fyller år? Då är det ju liksom min dag (även om den dagen har minskat i betydelse med tilltagande ålder) men inte kan ju tulpaner fylla år, dom lever inte så länge att dom ens får uppleva ettårsdagen.

Jag tror att tulpanens dag är till för att dom som odlar och säljer tulpaner ska få det lite lättare och sälja mer, och det har vi gått på! Jag också, jag köpte en bukett i dag till min lilla fru, hon blev väl glad, men inte så där översvallande som man väntar sig när man överraskar med blommor, det blev inga kyssar och smek liksom. Jag tror att hon hört i radio eller tv att det var tulpanens dag i dag och då tog hon för givet att jag skulle gå på det och köpa en bukett, därav frånvaron av uppspärrade förvånade ögon.

Men tulpaner är vackra så jag ångrar inte inköpet. Om en stund ska vi gå och bada bastu, jag brukar bada med en del andra gaggiga gubbar annars men i kväll blir det med frun. Hon är inte lika ful som gubbarna så för mig blir det angenämare och hon har inte provat nåt annat som hon minns i alla fall så hon kanske tycker att utsikten i bastun är bra.

Hans, snart nybadad.

Takskottning.

Här skottas det.

Oskottat.

Nu skottas det tak överallt, det kanske inte är så konstigt efter raset från ett tak på Skomakargatan som krossade tre bilar, då blev fastighetsägarna rädda, tänk om det funnits människor under när raset kom, och tänk om det händer näst gång i deras hus.

Jag fick en affärsidé och sa det till min fru, "jag ska ta jobb som snöskottare och börja skotta tak, det är säkert lätt att få jobb i den branschen det finns brist på arbetskraft enligt tidningarna" vad jag förstod av rektionen så var det en otroligt dum idé, det var nog det dummast hon hört på den här sidan om milleniumskiftet.

Jag har funderat mycket på anledningen till hennes reaktion, trodde hon att det skulle bli långtråkigt hemma om jag började  jobba, nä det tror jag inte, det är ju bara ett säsongarbete och knappt det. Jag tror att jag har löst gåtan, hon tycker att jag med min enormt höga pension inte ska korpa åt mig arbete som ungdomar och för all del även äldre arbetslösa behöver bättre för att överleva. Hon har rätt, jag skippar tanken, men lite svider det jag har sett grabbarna som håller på, dom skottar ju bara nedåt, det måste vara lätt, och vilken utsikt...

Hans, utan extraknäck.

Lavskrikan.

 Lavskrika.

Jag råkade läsa om Lavskrikan i en tidning och eftersom den är Norrbottens landskapsfågel så tycker jag att det är lite läge att sprida min nyupptäckta kunskap om denna tuffa kråkfågel.

Det latinska namnet är perisonerus infaustus. (tur det inte är en talblogg) Namnet kan översättas till olycksbringande pratmakare. Gammalt tillbaka sades det att om man sköt en Lavskrika så skulle vapnet bli obrukbart, om en jägare möter fågeln så kommer han inte att få skjuta något vilt den dagen, då var det bara att gå hem. I Sveriges nordligaste delar kallas Lavskrikan för "fläskolle" detta för att den ofta kom fram till skogarbetare när dom hade matrast och tiggde mat, fick den då fläsk så blev den lycklig. Personligen tror jag mer på det som sägs om mattiggeriet än om hur olycksbådande den är.

På pitemål kallas den för röoll ("rödolle") men det sprids väl knappast utanför Piteå så det är inget att bry sig om.

Jag har personligen inte med säkerhet sett en Lavskrika vilket troligen beror på att den trots att den lever i hela övre norrland så saknas den i ett 20-50 km. brett bälte längst norrlandskusten och att jag trots att jag varit mycket i skogen när jag var yngre knappast travat iväg  drygt två mil, och även om jag gjort det så har det inte varit någon garanti att jag sett någon. Däremot är den mycket orädd och kommer fram och bekantar sig med människor om dom möts.

Lavskrikan trivs i gammal granskog som är rik på trädlavar, den häckar i månadsskiftet mars - april, boet byggs av båda könen. En kul grej är att dom plockar upp fjädrar som dom hittar från andra fåglar och som man fäster i barkspringor i närheten av boet för att sedan använda i sista hand för att få ligga mjukt och skönt, inte är dom så dumma. Honan lägger 3-5 ägg och ruvar dom i cirka tjugo dagar.Sedan matar båda könen ungarnai runt 20-24 dygn och sen får dom klara sig själva.

Lavskrikan är allätare men äter mest bär, blåbär är populärast men dom äter också insekter, fågelungar och svamp. Sedan kommer det otroligaste, i juli börjar dom samla mat till vintern som dom gömmer på olika ställen och alla äter från sina egna förråd, man har gjort undersökningar som visar att dom hittar och äter upp c:a 90 procent av maten dom sparat. Detta visar att dom har en otrolig minneskapacitet Jag vill väl påstå att om jag hade dom matvanorna skulle jag svälta ihjäl till jul.

Hans, som är glad över att maten finns i affärer.

Jag bakar.

Av mig egenhändigt bakat bröd.

I går bakade jag matbröd, vad är det med det då jo det ska jag säga, jag har levt i snart hundra år och aldrig bakat, jag är rätt så duktig på matlagning men att baka har varit ett främmande sätt att skaffa sig något att stoppa i munnen, för mig alltså.Mitt bakande är ett myrsteg för mänskligheten men för mig ett jättekliv.

Det började med att jag läste en tidning där det stod att det största felet när man gjorde misslyckade bak inte berodde på ingredienser utan på hur man bar sig åt följt av en noggrann beskrivning på hur man ska lyckas med att få gott matbröd. Sedan jag läst artikeln tänkte jag att detta är min chans att lära mig baka. Sagt och gjort, jag gick och köpte ingredienser (det fanns några recept med också) och satte igång. Det var lätt som en plätt, inga problem, jag frågade min fru om en del saker som var vissa verktyg fanns och sånt, i övrigt läste jag innantill och bakade så mjölet yrde.

Efter ett par timmar var det gräddat och klart och sedan bröden kallnat var det dags att smaka, det var spännande, gick det att äta? Jag hade sagt att blev det inte gott så var det första och sista gången jag bakade, det smakade underbart! Jag jag vet inte vad brödet heter men det var inte limpa. I morse gjorde vi mogonmackor av brödet, det var inte lika gott som när det var lite varmt men nästan. Tänk att det fanns saker kvar att lära sig för en gammal man, men nu tror jag att jag kan allt.

Hans, stolt bagare.

Snölandskap.

Översnöad rastplats.

Vintern håller oss i ett järngepp men det gäller hela landet så vi har ingen anledning att gnälla mer än vad resten av befolkningen i vårt avlånga land har, så jag ska inte gnälla, i dag har vi bara minus tjugoett så det börjar snart droppa från taken. Medan man väntar på takdroppet kan man glädjas åt att det är vackert i träden.

På trettondagen var min fru, jag och Stefan till Kulturens Hus och tittade på "Euskefeurat", jag behöver inte förklara nämare vem det är, dom som inte vet det är insnöade. I alla fall var det nästan två och en halv timme bra underhållning. Jag tycker Ronny Eriksson är bäst, hans prat mellan låtarna är roligt och träffsäkert när han häcklar politiker och beslutsfattare. En av hans historier fastnade i min hjärna mitt emellan två minnesluckor och jag kan inte låta bli att berätta den. Den handlar om Hjalmar som blev drygt hundra år och som varit socialdemokrat i hela sitt liv men när han fyllde hundra blev han plötslig folkpartist! Alla undrade om det snurrat om för gubben men han förklarade det med att: "jag har nu fyllt hundra och är inte dummare än att jag begriper att jag snart dör och då är det väl bättre att det dör en folkpartist än en socialdemokrat." Så sant som det är sagt.

Hans, som inte går ut i onödan.

Helgdagarna avtar.

Vackert snödekorerad bro till utedasset på kolonilotten.

Jag hoppas att vår herre nu fått tyst på alla dom som gnällde före jul om att vi får ingen snö i vinter, nu går snart snön upp till öronen om man färdas i oplogad terräng. Snön är väldigt lätt och fjunig så första bästa blida så är det lågskoföre igen.

I dag är nästan alla helger över för den här gången, bara vi klarar trettondagshelgen så har vi överlevt den här julen också och det är bra, nu måste jag erkänna att jag pratar i egen sak, jag har ingen aning om hur dom flesta andra överlevt och vad dom tycker om det. Jag tycker det är lite tråkigt med så här mycket helger i en hög så att säga, det vore bättre om dom spreds ut lite.

Nu kan man väl undra hur jag märker någon skillnad på helg och vardag, jag är ju alltid ledig, men det gör jag, min vardag är det mer ordning på, jag stiger upp samma tid varje mogon (rätt så tidigt tycker jag) och lägger mig ungefär samma tid på kvällen men när det blir helg då ska man av hävd sova längre och bara det är svårt, men jag brukar faktiskt somna om efter att ha vaknat på "vardagstid", följden av det sovandet är att man inte är så trött på kvällen och då kommer man sig inte i säng, så om helgerna fortsatte skulle man nog vänt på dygnet så det är skönt att det snart är vardag igen.

I helgen har jag och en annan gammal gaggig gubbe läst av bostadsrättsföreningens alla femtioen elmätare, en inte allt för tung uppgift som vi nu innehaft i några år. Jag vet inte hur jag fick det jobbet men det kanske beror på mitt yrke som garanterar att jag vet hur en elmätare ser ut.

Hans, som tittar mot himlen och säger "orkar du snöa så nog orkar jag skotta". Kanske beroende på att skottandet i en lägenhet inte är alltför omfattande.