Frusen.

Gatubild.

Jag kände att nu skulle det vara skönt med lite frisk luft så jag tog en promenad, nog var det friskt alltid, jag hann inte långt så frös jag, och som vanligt var det näsan som var mest utsatt.

Jag beslöt att gå in på Strands Galleria och tina upp näsan. När jag gick in där såg jag att det stod "välkommen in på Strand" på deras dörrmatta, jag måste säga att det tyckte jag var vänligt att önska mig välkommen fast jag bara skulle värma näsan.

Det tog inte länge så var jag varm och gick ut igen, det förvånade mig att det var så många människor ute i kylan, har dom inget hem? Det kryllade av folk på stan och dom flesta verkade irra omkring utan mål, jag kunde då i alla fall inte komma på vart dom var på väg. Jag beslöt att inte lägga mig i och drog mig hemåt, storögt stirrande på dessa frusna människor som inte gjorde någon nytta utan bara gick åt olika håll.

Efter en kort promenad var jag hemma utan att ha en aning om varför jag egentligen gått ut.

Hans, borta bra men......

Hjälm på.

Se upp!

Den här årstiden är det inte läge att gå med blicken ner i snömodden, där finns inget farligt. Nej nu kommer döden ljudlöst uppifrån, man kan använda det nästan utnötta uttrycket "som en blixt från en klar himmel" men i det här fallet stämmer det, en istapp som lossnar och ramlar ned hör man inte ett ljud från innan den landar och råkar det då vara i ditt eller mitt huvud kan det vara försent.

Jag tänkte ge några goda råd hur man överlever, titta hela tiden upp mot alla tak som du råkar gå i närheten av, det är inget bra råd, du kommer att glömma var du ska titta efter en stund, eller också dyker det upp nåt intressantare att titta på. Nästa grej att klara livhanken på är att gå mitt i gatan, men då blir du kanske överkörd, enda skillnaden då är att du hör att det kommer en bil så du vet vad som väntar. Nästa tips är att ha hjälm, alla människor har väl en hjälm hemma, har du ingen cykelhjälm så kanske du är med i hemvärnet, då har du hjälm.

Det var väl vad jag kan komma på för att överleva vintern, det säkraste är dock att stanna inne till dess att alla istappar tinat bort, det är inte så häftigt att vara ute den här årstiden så du missar inget.

Som kanske alla förstår har jag för lite att göra och då blir det att fundera på en massa ovesäntligheter, så jag är glad att jag i dag använde min hjärna till viktiga saker, för ingen vill väl ha en istapp i skallen.

Hans, i mänsklighetens tjänst!

Peter Mattei.

Peter Mattei i kulturens hus i Luleå.

Ja nu har vi varit på Matteifestival igen, det är bara andra gången som vi bevistad denna fantastiska festival. Om det nu mot förmodan skulle vara så att det är någon som inte vet vem Peter Mattei är så kan jag tala om att han är en världsberömd sångare som har växt upp i Gammelstad och kallar Luleå för "mitt Luleå". Han har lovat en gång i tiden att han ska försöka ordna en festival i Luleå vartannat år och i år är det andra gången vi fått äran att njuta av denna begivenhet.

För två år sedan såg vi don Giovanni och vad jag minns tyckte jag om den. I år började festivalen på torsdag den sjätte januari med Figaros bröllop i Kulturens Hus, fredag var det kyrkokonsert i Luleå Domkyrka, lördag vårkonsert i Kulturens Hus med Lunds Studentsångare och Peter Mattei, på söndag Figaros Bröllop i Kulturens Hus och där satt jag bland publiken.

Alla som känner mig plus jag själv vet kanske att jag inte är speciellt musikalisk, ändå njöt jag av föreställningen i fulla drag. Det är en rätt så lång opera(kanske inte jämförd med andra operor) jag är ingen expert på sådana aktiviteter, men inte blev jag less, jag tyckte det var bra vilket kanske inte säger så mycket på grund av min begränsade muskalitet, men för mig kändes det bra.

Min fru och jag hade sällskap av Stefan, Birgitta och Karl-Henrik och ingen av dom gick i alla fall hem i förtid så jag antar att dom också gillade det hela. Lokalen var smockfull så jag tror det är ett uppskattat nöje i Luleå, vi får bara hoppas att Mattei orkar fortsätta några år till, jag tror att det är rätt så jobbigt att få det hela att funka. Det är ju tack vare honom som vi får se andra världsstjärnor här i Luleå.

Hans, som ligger i startgroparna för att fixa biljetter 2013.

Tandborsten.

Min f.d nyaste tandborste.

Efter att jag en kväll borstat tänderna i två timmar utan resultat tittade jag på tandborsten och såg att jag kunde räkna stråna på borsten på ena handens fingrar, direkt förstod jag, nu är det nyinvestering som gäller. Jag försökte tänka efter hur länge jag haft borsten men det poppade inte upp något datum, inte ens något år, jag minns att jag fick en tandborste när jag började skolan, men det kan väl inte vara den?

Nå man ska inte tänka tillbaka utan framåt, så jag gick till apoteket och köpte en ny, visst är den snygg? (Se bild) Jag blev väldigt "den vill jag ha", så jag köpte den direkt, den var så vacker, och tuff, och välformad och jag bara längtade till att jag skulle få borsta tänderna, men jag ville dra ut på känslan ett tag så jag lade den nya borsten i sin plastförpackning på tvättstället och borstade tänderna ett dygn till med den gamla utan stråiga borsten.

Sedan kom det stora ögonblicket, det uppstod direkt en del smärre problem med min nya strömlinjeformade borste. Det första var att den är så stor att jag fick vissa besvär att få in den i munnen, sedan visade sig att borsta med den där inne var ändå svårare, den stötte i överallt, borsten är så hård så jag blev rädd att jag skulle borsta bort alla plomber ur tänderna och insåg att det då skulle bli rätt så tomt där inne.

Med andra ord var den hemsk att borsta tänderna med trots sin skönhet, jag insåg snabbt att jag förmodligen gjort ett felköp men eftersom jag redan berättat för alla jag känner vilken vacker borste jag köpt kunde jag inte bara kasta bort den, dessutom hade jag redan slängt den gamla borstlösa borsten så då skulle jag vara helt utan, jag tänkte att har man tagit f-n i båtan så får man ro honom i land.

Jag har därför under stor vånda och mycket lidande borstat med den nya vackra borsten och försökt hålla rent bland tänderna ända sedan Nyårsdagen, jag har misslyckats! I går gick jag till ett annat apotek ( det finns numera fler apotek i central Luleå än mataffärer) och köpte en ny helt vanlig tandborste, inte så vacker men ändamålsenlig. Jag tycker faktiskt att jag sovit bättre i natt bara för att tänderna varit välborstade. Så trots söndertrasat tandkött är jag lycklig.

I fortsättningen ska jag inte köpa tandborste efter utseende, synd bar att man inte får provborsta innan man köper.

Hans, nyborstad.

Solen gassar.

Solen, en meter över horisonten.

Några solstrålar letade sig in genom köksfönstre så jag förstod att det skulle bli en solig dag. Det kändes bara att nu måste jag ut, tänk en promenad i årets första sol, man kanske till och med kunde tänka sig att sitta ned på någon pollare i Södra Hamn och få lite solbränna i sitt vinterbleka ansikte.

Jag visste att det var bråttom, den här årstiden är nog solen bara någon enstaka timme över horisonten. Kollade på termometern, bara fjorton minus, det är väl inget för en infödd norrbottning, klädde snabbt på mig, slopade långkalsongerna eftersom det nästan var plusgrader men bestämde mig för att ta på en mössa utifall det blåste.

Det gjorde det, blåste alltså, rätt så mycket, det fanns en del flaggor nere vid hamnen, dom fladdrade så det hördes på långt håll men framförallt kändes det, kylan hade i ett nafs fördubblats, nu kändes det plötsligt som tjugoåtta minus, speciallt i motvinden. Jag svängde tvärt till höger nere vi Tutti Fruttihusen och fick vinden i ryggen, skönt.

Solen var någon meter över horisonten och såg kall ut, man brukar ju säga att solens strålar år varma, inte i dag, dom kylde. Jag bestämde mig för att gå hem, det var inte många människor ute och promenerade vilket bevisar att alla är inte korkade. Jag fick motvind sista biten och då passade jag på att fotografera mig själv vilket jag inte brukar men jag ville bara visa hur frisk och rödblommig jag ser ut.

Det som eventuellt ser ut som snor i näsan, är det.

 

Efter detta omtumlande äventyr på trettondagen gick jag hem i den fasta övertygelsen att jag ska stanna hemma i mitt lilla hem resten av dagen.

Hans, nysnuten och varm.

Början på 2011.

Julgranen på Storgatan.

För att försvara Luleå stads julgransuppsättare så lutar inte julgranen, det är jag som inte lyckats hålla kameran rakt. Bilden tog jag i förmiddags när Stefan och jag tog en promenad på stan, jag måste ju börja röra på mig innan min kropp helt stelnar till. Det var bara elva minusgrader men drog lite snålt runt tvärgatorna på Storgatan där vi promenerade.

Inte så mycket folk på stan men vi träffade i alla fall två bekanta, Rolf och Ann-Mari var också ut och rörde på sig, dom såg piggare ut än jag, men dom är väl yngre. Vi gick upp till Stadshuset men då tyckte jag att jag var nog snorig så vi vände och gick hem. Än så länge är jag i dålig form efter min operation så det är myrsteg som gäller, så fort jag försöker gå i vanlig takt så blir jag andfådd så för att slippa flåsa så drar jag ned på hastigheten. Men jag ska träna mer, det är då bara f-n att det ska vara så kallt just när jag behöver träna.

Vi kom hem i alla fall om än snoret hängde ned till knävecken, det är skönt att komma hem i värmen, ta av sig ytterkläderna och snyta sig, sedan är man som en vanlig människa igen.

Resten av dagen har jag suttit och läst en julklappsbok, "Den döende detektiven" av Leif GW Persson. Den börjar bra men jag ska recensera den här i bloggen sedan jag läst ut den.

Nu har vi käkat middag och jag är onödigt mätt, jag tror jag skulle må bättre om jag slutade äta, ett tag i alla fall, men det ska jag bestämma mig om lite senare, inte i dag.

Slut för i dag tack för i dag, Hans.

Gott Nytt År.

Champagne och Chips.

Ja så har Champagnen flödat när min fru och jag skålat in det nya året, det var ingen stor fest, det brukar inte bli det när man bara är två på festen. Därmed inte sagt att det var otrivsamt, nä vi tyckte nog båda två att det var lugnt och skönt och en flaska Champagne räcker ju längre till två personer än till tio.

Jag vet inte om jag blir så upphetsad över att det blir nytt år, man har ju upplevt det rätt så många gånger, det är väl inte mer upphetsande än att man går till ICA och köper potatis. Åren är ju rätt så lika, i alla fall vet man ju inte i förväg vad som ska hända så det är ingen idé att planera allt för noggrant, jag hade i och för sig en from önskan för vår del när vi skålade in det nya året, det var att det skulle bli bättre än slutet på tjugohundratio.

Nu är det nyårsdagen tjugohundraelva, minus fjorton grader och om nu solen orkat masa sig upp en bit på himlen skulle vi nog haft solsken också, men det har vi inte.

Nu slutar jag för i dag, jag är hungrig vilket måste åtgärdas, man kan inte börja ett nytt år med att svälta.

God fortsättning, Hans.