Julgranar.

Julgran på Nytorget.

Nu börjar julgranarna växa upp som svampar ur jorden, eller rättare sagt ur asfalten. Dom växer fort, ena dagen inte en gran så långt ögat ser, nästa dag en jättegran mitt på Nytorget. En mycket stor och välformad gran som säkert blir fin när belysningen tänds. Det finns även en på Köpmantorget, den är också välformad, men jag tycker den lutar lite mot söder, men vadå, vad säger att en julgran inte får luta.

Det är väl den tiden nu när man säger att det lackar mot jul, jag vet inte precis vad det betyder men jag vet att det betyder att julen närmar sig. Men lackar....?

Inom närmaste kvarten ska  min fru och jag ut och slå runt, vi ska på PRO-möte! Det blir trevligt att få träffa folk, dessutom kanske man får höra nåt nytt. Dom flesta på våra möten är ju trevliga människor, men väldigt gamla, en del är till och med äldre än vad vi är och det vill inte säga lite.

Hans. som ska ut och umgås.







Proteus.

Proteus.

Ja nu är farsdag avklarad, blomman på bilden som jag fått av min fru heter Proteus och en sådan har jag förövrigt aldrig tidigare sett, nu menar jag inte specifikt just den här, det är klart att jag inte sett den eftersom jag precis fått den, nej jag menar att denna sort av blommor har jag över huvud taget inte vetat att dom existerar och självklart då inte sett den heller.

Nu kanske någon "vän av ordning" undrar varför jag får en blomma av min fru på farsdag, jag är ju inte hennes far! Jag vet faktiskt inte, jag tror inte att hon ser mig som någon fadersgestalt för henne, kan hända hon tycker att jag behöver en uppmuntran för mitt strävsamma liv som familjens överhuvud.

Tidigt i morse när jag tittade ut trodde jag att nu har vår herre tappat tålamodet, nu har han skickat syndafloden över oss, men det var bara ett skrämskott, det har lugnat ner sig med regnandet och är riktigt fint väder, inte nu så man går ut med bar överkropp, men man kan gå ut.

Bar överkropp förresten, det är inte läge att gå ut så även om det är tropisk värme, man har ju blivit så ful, det är inget muskelknippe man visar upp nu för tiden utan lätt vibrerande valkar, för att inte tala om brösten, jag tycker att det är grymt att man ska få hängbröst på gamla dar, nu pratar jag för egen del, det är ju nog knäppt att man som man får bröst men om dom vore lite spänstiga, men det är dom inte. Jag har en sak på gång som kanske hjälper mig, jag tror att jag kanske kan få överta någon av min frus avlagda behåar.

Nu måste jag skärpa mig, kan det vara vädret som gör att jag får så deprimerande tankar, och just nu när jag skriver. Om jag inte skrivit ner detta så vore det redan glömt, mitt minne är kort som en flugas liv när man sprutat radar på den.

Nu tror jag att jag ska gå ut i friska luften ett tag, det är som kläder som man hänger ut på vädring dom känns fräschare när dom kommer in.

Hans, snart nyvädrad.

I dimma dold.

Hamnkranen.

I går traskade jag ut i den dimmigaste dagen i höst här i Luleå, hamnkranen på bilden som för två och ett halvt år sedan var utrotningshotad, står som ett monster från yttre rymden med konturerna usuddade av dimman. Vad bra att vi demonstrerade mot rivningen! Ja ni läser helt riktigt, vi demonstrerade, det är faktiskt enda gången i mitt liv som jag varit med och demonstrerat för någonting.

Tack vare detta bland annat, togs rivningsbeslutet på kranen bort, den får leva kvar i alla fall tills vidare. Det var enligt mig ett helt riktigt beslut, den är ju ett ovanligt stiligt minne från den tid som varit när Luleå var en hamnstad med fartyg från hela världen liggande vid kajerna. Ni kanske förstår att jag känner mig delaktig i att den står där i dimman.

Nu har det skrivits om att hamnplanen som faktiskt ser för eländig ut just nu, ska rustas upp och i och med det ska också kranen snyggas till med bland annat lite målarfärg, eller lite , det går nog några burkar innan den är målad. Enligt vad jag förstår är det ett miljonprojekt, eller kanske det är för lite med ett i sammanhanget, men bara det blir bra så får dom gärna ta från mina skattepengar för att få det gjort, men det måste nog till mer än mina pengar, dom skulle nog bara räcka till något enstaka stag i kranen.

Nog om kranen. I dag är det farsdag (det står för far inte fars), tyvärr är mitt enda barn etthundratrettiofem mil härifrån så henne lär man inte få se, men hon har ringt. Som tur är så har jag ju några så kallade bonusbarn även om dom nu snart är lika gamla som jag, så har dom aviserat sin ankomst hit till vårt lilla hem, så därför ökar jag nu skrivtakten för att bli klar till dess dom kommer.

Nu är jag klar.

Hans, som ska fira fars dag.

Tillbakablickar.

Isbrytarna.

Nu har jag fotat isbrytarna igen, förra gången det hände var den sjätte nov. 2010.

Är jag tjatig med isbrytarfoton? Det tycker jag inte själv, ett år och två dagar mellan fotograferingarna är väl inte ofta?

Om ni går tillbaka i bloggen till sjätte nov. 2010 så är det lite skillnad på fotona, då 2010 var det is över hela stadsfjärden, nu finns det inte tillstymmelse till is över huvud taget. Ni kan också läsa att 2010 var det en centimeter jämt snötäcke över hela stan,nu finns det lika lite snö som det finns is. Nu tycker inte jag att en centimeter snö är något att skryta över, när det börjar röra sig om två meter .... då kan man skryta om snö.

En annan sak, då 2010 var isbrytarna mycket större på bilden, det beror inte på att dom i år har krymt, dom tål vatten. Anledningen att dom är större är att jag var närmare när jag fotade isbrytarna än vad jag var idag.

Nu kommer säkert nästa undran, varför fotade jag på längre avstånd i dag? Det har jag skrivit, var lite uppmärksam, det är ju ingen is i dag! Nu försökte jag ljuga, om jag tagit ett steg ut på isen i fjol skulle det nog varit plums i Stadsvikens kyliga vatten. Så det var inte anledningen till att avståndet ökat.

Möjligen kan det vara som jag nu skriver, man lär sig av misstagen, i fjol när jag kom hem hade jag ont i bröstet ( för lång promenad för att komma närmare fotoobjektet) det slutade med att jag tio dagar senare låg i Umeå med nyopererat hjärta. Det ville jag inte vara med om i år, så det blev långt avstånd till isbrytarna, lite zoom på kameran för att dom överhuvudtaget skulle synas och helt befriad från ont i bröstet. Man blir klokare av misstag.

Nu ska jag inte klaga över hjärtoperationen, den gick bara bra, men en gång till, nä tack. För övrigt var det bra att jag tog den där långa promenaden, det var den som gjorde att jag fick reda på att jag hade igenslammade kranskärl, det hade jag ingen aning om. Då trodde jag att jag var frisk och jag hade ingen tanke på att jag överhuvud taget kunde bli sjuk. Nu har den oskulden åkt också.

Hans, som är lite erfarnare och frisk igen.





Kalla fötter.

                                                   Iskallt.

Promenerade en dag förbi en av fågeldammarna som finns i stan, nog är det märkligt att änderna inte fryser ändan av sig, eller benen, ni har väl sett så smala, magra ben dom har, man tycker att efter ett par minuter i nollgradigt vatten skulle dom gå av vid minsta rörelse. Men det gör dom inte, änderna simmar omkring på ett sätt så det ser ut som om dom har det mysigt.

Den som ligger längst fram utav dom som jag fotat verkar hänga lite snor så han (det är en han) kanske i alla fall blivit förkyld vilket inte är så märkligt, jag för min del skulle fryst ihjäl om jag badat i det vattnet. Nu är ju jag så långt ifrån en and som jag kan komma så jag kanske inte kan förstå hur dom känner när dom badar i höstkallt vatten.

I går var vi på hantverksmarknad i Arcushallen, den är ju årligen återkommande och man blir alltid lika imponerad över hur duktiga människor det finns. Nu är väl inte allt som säljs där tillverkat hemma i köket men tillverkat någonstans och av någon är det i alla fall. Jag köpte en långbent mystisk figur som jag ska ge till Nelly när jag träffar henne. (Låt inte hon läsa detta, det ska bli en överraskning)

Hans, som föredrar varm dusch mot kallbad.

Alla Helgons dag.

Kyrkogården i Gammelstad.

I dag, Alla Helgons Dag har jag varit och hälsat på mina föräldrar på kyrkogården. Jag tände ett ljus och småpratade lite med dom, jag sa bland annat att i dag ligger ni bättre där än att vara i farten, då tänkte jag närmast på vädret, i dag har vi enligt vad jag nyligen lärt mig en relativ fuktighet på ett hundra procent, några procent till så börjar det regna, ytterligen några procent till får man börja simma.

Det där med simma var bara för att dramatisera lite, det krävs mycket vatten för en simtur.

I alla fall har dom det lite festligt på kyrkogården en sån här dag, det är otroligt mycke tända ljus över hela kyrkogården, det är vackert och ändå vackrare blir det när det blir helt mörkt. Det kändes faktiskt som att mina föräldrar var rätt så nöjda.

Nu har jag inte tid att skriva mer, det är snart lunchdags och då ska jag stilla min hunger. Vi får lunchgäster i dag så jag måste kamma mig innan dom kommer, det ska jag nog hinna, jag har så kort hår just nu så det behövs bara ett par drag med kammens tätaste sida, den med dom smala pinnarna ni vet.

Hans, som kommer att möta gästerna med nykammade hårtestar.

Luleå.

Stadshuset i Luleå.

Ja detta är maktens boning i Luleå, här sitter de kvinnor och män som styr vår tillvaro, med Karl Petersen i spetsen bestämmer dom allt! Till exempel vad vi ska betala i skatt, vad dom själva ska ha i lön, om våra gator ska sopas och vintertid snöröjas, vilka blommor som ska planteras i Stadsparken, om vi ska ha någon Stadspark över huvud taget, ja deras makt är stor.

Men dom måste skynda sig, dom har bara fyra år på sig, sedan blir det val och då åker dom ut om dom inte skött sig. En del har suttit i flera fyraårsperioder så dom har tydligen skött sig i våra, det vill säg gräsrötternas ögon.Visst har vi makt? Om dom som väljs in skulle väljas styckevis så att säja vore det nog en del som nu var arbetslösa, men dom väljs ju klumpvis så en del kommer med liksom på köpet.

Missförstå mig inte, jag är inte missnöjd, egentligen vet vi ju vilka som kommer att få någonting att säga till om när vi röstar på ett parti, och att Kalle P. skulle bli vårt överhuvud förstod väl alla, och varför inte, han är enligt min mening bra för oss.

Nu sitter han högst upp i stadshuset, tror jag i alla fall, jag har ingen aning, kanske är det så att chefen sitter längst ned, eller i mitten, vad vet jag. Jag tror bara, det naturliga vore ju att den som har mest att säga till om sitter högst upp, om det inte är så borde man möblera om, jag ska kolla upp det.

Snart kanske ni får läsa i tidningen att " Kalle P". bars under vilda protester upp till översta våningen på grund av en kommuninnevånares begäran, det var jag! Jag tycker att det är fel att högsta hönset ska bo längst ned så att kleti och pleti kan springa in och gnälla i förbifarten. Nä stäng av hissen och om han inte är högst upp så flytta upp vårt kommunalråd dit så han får lite arbetsro.

Hans, som känner sig nöjd efter att ha möblerat om i Stadshuset.