Vakna.

Tomten sover!

 

 

Dags att vakna nu tomten, du har mycket jobb som väntar. Tomtegumman har vaknat och sitter och gäspar medan tomten verkar sova djupt.

 

Jag måste berätta om det här paret, för kanske tjugo år sedan köpte jag tomtegumman i Stockholm. Efter ytterligare något år övertalade jag vår dotter som är duktig med händerna och konstnärlig att modellera en gubbe till gumman. Den gubben ser ut enligt bilden. Jag hade lite svårt med placeringen men eftersom dom är spritt nakna så kom jag på att jag skulle snickra en säng till paret, min fru har sytt sängkläderna.

 

Efter det har dom firat jul med oss, gubben sover hela tiden och hans fru  gäspar, därför är det en lämplig placering som dom nu visas upp i. Gumman kan naturligtvis ligga i sängen och gäspa men att gubben skulle stå upp i all sin nakna prakt går ju inte, jag vill inte att bloggen ska bli barnförbjuden, dessutom skulle det väcka ett visst mått av avundsjuka hos dom herrar som eventuellt läser bloggen eftersom gubben är rätt så välutrustad, i förhållande till storleken vill säga.

 

Hans, som tycker att sängen blev rejäl.

 



Födelsedagsfesten.

Maurits.

 

Den artonde december var vi på födelsedagskalas i Råneå, det var Ulfs svärfar som fyllde 80 år. Enligt bilden är han en man i sina bästa år men skenet bedrar, eftersom jag snart är i samma höga ålder vet jag att nog var dom bästa åren för några år sedan men man försöker ju hålla skenet uppe, det tycker jag att Maurits lyckats med. Bilden är tagen på kvällen efter en hel dags firande och ändå bär han sin ålder med heder.

 

I alla fall åkte vi dom dryga tre milen till Råneå för att träffa jubilaren, när vi kom dit kryllade det av någon anledning av Rånebor där, eller det kanske inte var så konstigt eftersom dom flesta var grannar.

 

När vi gick runt och hälsade på dom övriga gästerna visade det sig att det fanns för mig helt okända människor som påstod att dom visste vem jag var! Eller för att vara korrekt vem min far var, vilket var mindre konstigt eftersom han föddes i Råneå, inte i samhället men i kommunen. Det var till och med en som berättade att min far som liksom jag jobbat som elektriker, installerat deras villa när dom byggde den för ett antal år sedan. Han sade att han minns min far men inte kom ihåg vad han hette i förnamn så jag berättade att hans namn var Harald, vilket han påstod att det inte var!

Eftersom jag trots mitt numera dåliga minne är helt säker på vad min far hette så undrar jag om han spikat några elledningar i den villan.

 

I alla fall var det en trevlig fest, som vi trots det såsmåningon  lämnade med magarna fulla av tårtor av alla slag och åkte hem till vårt lilla hem i Luleå.

 

Hans, själv oroväckande nära åttio.

(Foto Pia Larsson.)

 

 

Norrbottens museum

Nu har vi varit kulturella....igen, det är inte klokt vad vi insuper kultureliteter, kulturen löper som en röd tråd genom våra liv, den här gången var insupningen på Norrbottens museum som vi besökte för några dagar sedan.

Anledningen till att vi trotsade decemberkölden och promenerade iväg till museet var att jag läst att det kommit ut en ny fotobok om Luleå och att den kunde beundras och eventuellt inköpas på museet.

Det blev inga affärer, jag gillade inte boken, inte priset på den heller, jag tog beslutet att för dom pengarna kan jag istället köpa en julklapp till min fru, det har hon minsann gjort sig förtjänt av. Min fru höll med om att det var ett vettigt beslut och jag såg på hennes tindrande ögon att hon med spänning såg fram emot julklappen.

Nu har jag inte tid att blogga mer, vi ska till Storheden och handla julmat och annat som vi behöver. Slut för idag.

Hans, som har många järn i elden. (Vilken eld?)

Tomtebekymrad.

Tomtar i Stadsparken.

 

Inte är det roligt vara tomte i Stadsparken i år, dom är ju snart översnöade! Man kan undra över att dom står ut, men det är väl en sak man får finna sig i om man är gjord av plast. Se bara på tomtefar, hur tror ni det går att läsa på paketen när glasögonen är igenmurade av snö, jag känner för dom, nästa gång som jag går ut på stan ska jag ta med en piassavakvast och borsta av stackarna, nä nu får jag skärpa mig, det är väl nog att jag tror på den riktiga tomten, men plasttomtar! Där går gränsen.

 

För övrigt är det inte bara tomtarna som börjar bli översnöade, det gäller hela stan, det har vräkt ned snö hela sista dygnet, så allt är vitt, vitt, vitt.

Jag har inte tänkt gå ut i dag, det verkar inte inbjudande att börja plumsa omkring i snömodden när man kan gå omkring i strumlästen inomhus. Jag kanske måste gå ut med soporna men då går jag på loftgången, om den är skottad, annars får jag skicka min fru, hon behöver få lite insyn i mitt strävsamma liv.

 

Eller kanske inte, jag är ju lite rädd om henne så jag går nog själv, det är rätt så skönt när jag kommer in igen och märker hur imponerad hon är över att jag gått ut med soporna i denna snöstorm, hon såg ju inte när jag stod i dörröppningen och kastade soppåsen ut på gatan just när plogbilen kom. Man har sina knep.

 

Nu har ni fått lite insyn i mitt strävsamma liv, en del av er kanske är känsliga och mår dåligt av att få veta hur jag har det, gör inte det, jag är tåligare än jag ser ut.

 

Hans, som mår bra när jag känner sympatierna strömma emot mig.

Väderleksrapport.

Så blir vädret.

 

 

I dag snöar det, vad är det med det då, det är ju naturligt för årstiden men faktum är att vi inte fått något rejält snöfall i år. Det har ju gnällts mycket över all snö som vräkt ned över södra delarna av landet medan vi gnällt över att vi inte fått någon snö över huvud taget, men nu kommer den, i dag vräker snön ned.

 

Jag drog ut på stan för någon timme sedan, på vissa oplogade ställen gick snön ända upp till öronen! Men int gnäll vi för det, det är klart vi ska ha snö till jul, hur ska annars tomten ta sig fram, jag tror inte dom börjat med fyrhjulingar i Tomteland än, dom är lite efter sin tid skulle jag vilja säga, se bara på kläderna, inte är det många moderna människor som går omkring med röda kläder med en röd ful mössa längst upp på skallen.

 

Nä för dom är det kälkföre som gäller, och det verkar dom få med råge i södra Sverige redan i morgon så då ska väl tomtarna bli nöjda och glada. Vi har redan nu fått så det räcker fast det bara snöat en dag, det ser inte ut som på kartan, nog får man gräva ett bra tag om man ska hitta ett grönt strå. Nu ska vi inte vara säkra varken här eller i södra delarna av landet, det är faktiskt en dryg vecka till jul så än kan det bli barmark både här och där, men jag håller tummarna att tomten ska ta sig fram till dom flesta.

 

Hans, som just tittar ut och ser att det slutat snöa, det blir en spännande vecka.

 

 

 



Det snöar.

Kolonilottostugbesök.

 

Vi har dristat oss till att göra ett besök på kolonilotten, det har varit mysigare. Vi har inte fått någon snö tidigare men just när vi åkte dit för att kolla läget snöade det rätt så mycket, vi släpade oss fram till stugan i fyra centimeter nysnö, skottade fram altangolvet som också låg begravt under tre-fyra centimeter snö, det var jobbigt.

 

När vi skulle in i stugan visade sig att att altangolvet "frysit" upp så dörren gick bara upp till hälften. Tur att glädjeämnena dröser över oss, dagens glädjeämne bestod av att vi inte ätit lunch så vi kunde tränga oss in i stugan.

 

Inne i stugan har vi fullt med övervintrande blommor som försöker överleva i åtta  plusgrader, det gör dom på ett övertygande sätt än så länge. Vi pysslade om blommorna och vattnade dom lite, lite grand, dom dricker inte mycket den här tiden på året och med åtta grader kvar till fryspunkten. Men dom lever! Än så länge är det bäst att säga, det är långt till sommaren, när dom nästa gång får frisk luft.

 

Det är trångt i stugan och även om det känns bra att trängas med sin fru (man kan ju tafsa lite i förbifarten) så beslutade vi oss för att åka hem. Nästa gång vi åker dit kanske det är mer snö men nu har vi ju trampat upp ett spår så lite nytta har vi gjort.

 

Hans, som tycker att man måste se om sitt fastighetsbestånd.

Foldern.

 

 

Översvämning.

 

För några dagar sedan fick vi en informationsfolder från Luleå kommun som tillsammans med Länstyrelsen och Vattenfall tagits fram av kommunen, foldern handlar om vad som händer om Suorvadammen brister. Man kan ta det lugnt, det tar tjugofyra timmar innan vattnet når Luleå, teoretiskt!

 

Eftersom det bara är teoretiskt kanske man ska jäkta lite grand, det kan gå fortare, dammen har ju aldrig pajat förr. Det är lite sent att säga att "med facit i hand skulle jag nog skyndat mig" när man har fullt upp med att simma mot närmaste land. Man tror att alla broar som finns i Luleälven följer med strömmen ut i havet, vilken röra!

 

Man ska få löpande information via radion, jag vet inte om vi har någon radio som fungerar om jag tar den med mig och springer iväg mot Alvik, det är dit vi ska när det händer, ja vi ska inte stanna i Alvik utan fortsätta till Skellefteå, sedan kan man stanna och vila en stund. Man behöver inte springa hela vägen, Luleå lokaltrafik ska vända alla bussar söderut.

 

Enligt foldern ska man ta med sig madrasser och sovsäck, det struntar jag i, jag har en bror i Umeå som hälsat på oss i veckan, det besöket kommer jag att återgällda när dammen brister, jag kanske åker någon gång innan också för att kolla läget.

 

Dom som skrivit foldern har också koll på hur mycket vattnet kommer att stiga i Luleå, fem sex meter säger dom, eftersom jag bor i bottenvåningen är det nog läga att hålla sams med grannarna ovanför om det blir bråttom så vi inte hinner till Skellefteå.

 

Nåja det är väl läge med det gamla uttrycket "den dagen den sorgen". Jag sover gott på nätterna, men inte mer än tjugo timmar i sträck så har man fyra timmar på sig att sticka.

 

Hans, som försöker helgardera.