Marknad.

Kolonilotten i dag.

I går var det marknad på Kolonilottoområdet, årets marknad var ändrad på det sättet att det var inte föreningen som sålde produkter där utan kolonilottoägarna som fick hyra bord och sälja egna produkter, det gick säkert bra eftersom det var mycket folk där, man kanske skullet önska att där funnits mer grönsaker och mindre loppisgrejer eftersom vi är där för att odla. Vi sålde inget av den enkla anledningen att vi äter upp det vi odlar och inte unnar det åt någon annan även om vi får betalt för det. Det är klart loppisgrejer har vi överflöd av och dom är vi inte rädda om men jag personligen tycker att om man ska ha marknad på ett kolonilottoområde så ska man sälja plantor och grönsaker, plus lite fika till besökarna.

Vi var där och kollade i alla fall men eftersom vi kom lite sent så var en del grejer slutsålda, bland annat köttsoppa, våfflor och kaffebröd ( det tycker jag man ska sälja). Jag köpte lite kaffebröd av en privat säljare och Inga köpte några rovor! Dom åt vi till tv-godis senare på kvällen. När vi var på väg till stugan efter marknadsbesöket träffade vi Ejlert och Eivor som följde med oss dit, efter ett tag kom Lena och Börje och hälsade på, efter några minuter dök Stefan upp så där gick mitt nyköpta kaffebröd med, men det var tur vi hade det annars skulle det blivit en slät kaffe.

Vädret var bra( på lördag regnade det hela dagen) och det är bra i dag också och här sitter jag och bloggar, nä slut för i dag och ut i naturen.

Hans, tillfälligt vid datorn.

Släktingar.

Fyra syskon Sandsten.

I går hade vi en mindre släktträff, det var några syskon till min fru som kom på besök, härovan syns min fru, storebror Sven, Astrid och Lilly. Det finns tre syskon till i livet men två bor i Stockholm och en var lite krasslig.

Vi tyckte det var en trevlig sammankomst och gästerna var också trevliga, kanske lite dåliga på att äta, vi får äta rester nästa vecka. Nu var det inte bara dom fyra som jag räknat upp som deltog, alla hade sina respektive med sig dessutom var Ulf med fam. minus Tobias som är i Uppsala, Stefan var med och Svens äldsta son Håkan som bor i Stocholm men var på tillfälligt besök hos sina föräldrar, så vi blev några stycken. Mycke prat blev det även om jag inte minns mycket av vad vi pratade om, men jag minns att vi träffades.

Hans, som nästan nyss vaknat.

Fjärils vinga....

syns på en kärleksört.

Den här fjärilen fotade jag när den promenerade omkring på en Kärleksört och hinkade i sig massor av nektar. Jag är ingen fjärilskännare men anser att det är en Nässelfjäril (rätta mig om jag har fel) det är rätt så bra odds att gissa på Nässelfjäril eftersom den nog är Sveriges vanligaste fjäril ( rätta mig...).

Jag blev imponerad att av att den har så lång "snabel" och hur den rullade upp den i viloläge så att säga, den såg ut som en rullad lakritsrem, och sedan ut som en raket ner i blomman.

Jag är medveten om att jag är ute på hal is i det här avsnittet eftersom jag vet så lite om fjärilar men om någon rättar mig så får jag veta mer och det skadar ju inte.

Hans, fjärilsnovis.

Skansen.

Lemur.

I dag för en vecka sedan var vi på skansen där vi bland annat passerade lemurerna, det är lustiga djur men dom verkar glada och snälla. Jag har läst att dom härstammar från Madagaskar där dom lever i flockar på upp till trettio medlemmar och eftersom dom inte byter område i onödan utan bor på samma plats hela livet så är dom ytterst lämpliga att ha i djurparker.

En Lemur kan bli upp till etthundratjugo cm lång men då är ju svansen drygt hälften av den längden. Jag blev lite farcinerad av dom så jag kollade noga och döm om min förvåning när jag fick se att dom rackarna har naglar på tårna utom på andra tån på båda fötterna, räknat från mitten, där har dom en klo! Varför har dom det då? Ja fråga inte mig, jag har ingen aning.

En av dom gäspade lite uttråkat och då räknade jag tänderna, dom har trettiosex tänder och det är väl lagomt. Vad jag blev imponerad av är hur långt dom hoppar, jag räknade ut att om jag vore lika spänstig så skulle jag med min storlek hoppa sådär en åtta - tio meter, nytt världsrekord.

Det var lite annat på Skansen också men det var Lemurerna som jag fastnade för.

På lördag åt vi surströmming för första gången i höst, och det var lika gott som vanligt. Det var kolonilottoföreningen som anordnat festen och den förflöt så där lagomt festligt troligen mest beroende på surströmmingarna.

Hans, som gillar sursrömming.

Muntra fruar.

Kungliga Dramatiska Teatern.

Ja så har man varit kulturell igen! Onsdagen den nittonde augusti besökte jag Dramaten tillsammans med min fru, Ulf, Pia och Stefan för att titta på "De Muntra Fruarna I Windsor" som är en pjäs av William Shakespeare, men det kanske alla visste.

I huvudrollen som "Sir John Falstaff" var Börje Ahlstedt, dessutom i andra roller: Rolf Skoglund, Jonas Bergström, Per Mattsson, Ingvar Kjellson, Björn Granat, Sofia Pekkari och Stina Ekblad dessutom ett helt gäng andra skådespelare som jag inte ids nämna, inte för att dom var dåliga utan för att jag skriver så sakta så det tar hela dagen att räkna upp dom.

I alla fall, det var lättsamt och småroligt hela tiden men kanske inte det bästa vi sett på Dramatens scen. Men det dög till att roa bort en kväll, dessutom är ju Dramaten i sig en lokal som man måste ha sett innan man lägger upp suddarna = dör.

Om någon är intresserad så grundades teatern 1788 av Gustav lll (teaterkungen) och fick i uppdrag att spela svensk dramatik på svenska, och vad jag förstår gör man fortfarande det, jag förstod i alla fall vad dom sa och då får det inte vara allt för utrikiskt.

Både exteriör och interiör är väldigt påkostad och vacker och dessutom kunde man om man ville köpa en pilsner i pausen och det är väl också kultur.

Hans, kulturellare.

Arbetarhistoria.

Hjalmar Branting.

Eftersom att när vi var till Stockholm bodde på Norra Bantorget ja inte på själva torget men på ett hotell i kanten på torget så gick jag ut en runda runt torget och kollade på LO-borgen bland annat och kom såsmåningom till monumentet över Hjalmar Branting. Det restes tydligen av Socialdemokratiska Partiet 1952 och är tillverkat av Carl Eldh.

Jag funderar lite över om det inte vore tid att skaka liv i Hjalmar igen, på monumentet står det att: "Han väckte slumrande krafter hos folket och ledde deras kamp för frihet och rättvisa." Det skulle nog inte skada med en väckning till, nu. Friheten är det väl inte så mycket att gnälla om, en annan sak är ju hur den används. Men rättvisan kanske han skulle kunna göra något åt för den är väl inte alltid så rättvis.

Hans, som inte skriver i egen sak.

Ögonkontakt.

Hej Mormor!

Äntligen! Vi har träffat Nelly live så att säga, denna för oss historiska händelse inträffade den sjuttonde augusti tjugohundranio.

Vi tar det från början, på grund av att min fru fyllde år den artonde beslutade vi (mest jag) att tillbringa födelsedagen i Stockholm. Vad Inga inte hade en aning om men däremot jag visste var att våra barn skulle överraska henne. Det började med att vi sedan vi anlänt till Stockholm gjorde vad vi alltid gör när vi kommer till vår kungliga huvudstad alltså gick direkt till Vetekatten för att fika, när Inga gick för att hämta kaffe ringde jag till vår dotter och sa "nu är vi här" och eftersom dom just då var alldeles i närheten hann vi bara ta första tuggan från ostfrallan innan dom stod där, Elisabeth med hela sin familj.Det blev lite känslor, men vad jag förstår på ett väldigt positivt sätt.

Nästa dag var det födelsedag, då kom först Ingas bror och syster med fam. sedan Elisabeth med fam. och så var det tid för nästa överraskning: Ulf, Pia och Stefan kom in på vårt hotellrum, jag tror inte min lilla fru trodde det var sant men det var det. Det blev lite trångt på rummet men stämningen var god så jag har uppfattat att hon tyckte det var en bra födelsedag.

Tillbaka till bilden ovan, det måste finnas genetiska vibbar mellan mormor och barnbarn eftersom ögonkontakten höll i sig ett bra tag, annars tycker jag att Nellys ögon irrar omkring rätt så mycket än, men hon fyllde ju en månad den tjugonde så man ska förstå att det är mycket hon inte sett än. Ingas blick däremot var stadigt placerad i hennes ansikte vilket jag förstår, hon är sötare i verkligheten än på bild. Nog är dom underverk.

Hans, tillbaka i vardagen.