Midsommaraftonen forts.

Statsparken i Luleå.

Så har då Midsommarhelgen passerat  med full fart, jag lovade ju att jag skulle komma tillbaka och avslöja vad som hände senare på midsommaraftonen, det är fort gjort, det hände ingenting.

Nu låter det kanske som om vi hade en otroligt händelselös och kanske till och med tråkig midsommarafton, så var det inte men det hände ingenting spektakulärt som ger stora rubriker, ingen dansade på borden, kanske beroende på att vi när vi kommit till den timmen då dans eventuellt kunde förekommit så satt vi vid ett glasbord, väger man då som jag åttioåtta kilo så verkar bordsdans äventyrligt.

Vi hade däremot en trevlig kväll i som man brukar säga "i goda vänners sällskap", vi åt gott(säger jag även om jag var lite inblandad i matlagningen), drack lagomt, i alla fall var det ingen som drack för mycket, så kvällen förflöt lugnt.

Midsommardagen var vi på promenad i det vackra vädret och kollade på blommor och blad i bland annat Stadsparken, det är en fin park som inte blivit sämre av att Systemet som låg i närheten flyttat en bra bit bort och med det a-lagarna som tidigare hade sina fester i Stadsparken. Nu har dom i och för sig aldrig stört mig men det är bara eländigt att se dom.

På söndag cyklade vi iväg till till Bryggargatan 3 där vi satt i lä i ett hörn av tomten och åt silltårta med kaffe. Lä i ett hörn kommer sig av att det har blåst kraftigt och kallt hela helgen, så även på söndag, i övrigt har vi haft soligt och fint.

Hans, som förmodligen snart åker till kolonilotten trots att den kyliga vinden fortsätter, men det är ju sol.

Midsommarafon.

Vid Skurholmsfjärden.

Nu är jag hemma efter en cykeltur tur och retur till kolonilotten, vi var där i går för att göra allt klart så vi inte behövde åka dit under midsommar, på hemväg sa jag till min fru,"vet du vad vi glömde", hon hade ingen aning så jag avslöjade att vi inte vattnat en droppe i trädgårdslandet där det mesta just nu kommit upp, en del av dom nyuppkomna är väl så där en par millimeter höga, med andra ord väldigt känsliga för torka.

Det var anledningen till att jag tog cykeln dit i morse, så nu är det vattnat. Cykelfärden var för övrigt gudomligt skön, nästan ingen vind strålande sol och en vacker natur. Jag tog det lugnt, stannade och fotograferade vackra vyer, (se bl.a ovan) och led inte speciellt mycket av dom nära en och enhalv milen (tur och retur).

På hemvägen mötte jag en ung kurvig (inte blondin snarare råttfärgad) kvinna, som gick mycket fort, stavarna gick som trumpinnar, där var det minnsann inte bara i fötterna det var gung. Angående hårfärgen kan jag ha fel, det var inte i huvudsak på håret mina ögon stannade längst.

Vi lagar mat just nu, vi får gäster i kväll, Inte så många, vi blir fyra med Doris och Bosse. Men nu blev vi fem, Stefan ringde och sa att han kommer också, annars skulle han enligt egen uppgift tillbringa kvällen med sin kompis Lena och några andra men i morse ringde Lena och sa att hon fått ont i maggen så det skulle inte bli av.

Eftersom vi förstår att vi är sista reserv vid helger(förutom jul, då kommer vi i första hand.) så får vi väl vara tacksamma att vi kom i fråga så vi sa att vi blev glada och att han var välkommen. Lite förberedda var vi, egna äventyr för honom vid större helger brukar skita sig.

Nu blir det inga problem för oss eftersom vi inte planerat några partnerbyten eller annat oanständigt beteende.

Halva dagen har nu gått så det här blir ingen blogg om midsommarafton utan mera om midsommaraftonens förmiddag, därför lovar jag att komma tillbaka och rapporterar om aftonen, vem vet det kanske blir dans på borden och sånt kul. Själv har jag slutat med bordsdans eftersom jag inte längre är så snabb i benen och kompenserar detta med längre steg, detta lämpar sig inte på bord, man kan ramla av.

Hans, nöjd med dagen än så länge. PS. klicka på bilden så blir den större och vackrare.DS.

Amerikanska blåbär.

Amerikanska blåbärsblommor.

I dag upptäckte jag att vår amerikanska blåbärsbuske på kolonilotten blommade så jag var tvungen att kolla lite om dom. Enligt Googles ska buskarna bli en meter hög, våran är en halv meter, men den är rätt så ung. Botaniskt sett är blåbär egentligen ett dvärgträd, bären är söta och goda ungefär som våra vilda blåbär men dom odlade är närmare till eftersom vi odlar dom på tomten.

Det finns andra fördelar med dom odlade, dom är ju blå utvändigt men färgar inte av sig som dom vilda, man kan alltså tjyväta hur mycket som helst utan att bli avslöjad när man räcker ut tungan. Enligt vad jag läst så är dom inte härdiga mer än till zon lll, ta er i häcken, våra växer i zon Vl! Dom är som människor och måste vara två som kan para sig för att det ska bli bär, men.. det finns några som är självfertila, det vill säga dom parar sig med sig själva och en sådan buske har vi, så hos oss blir det inget snusk, dom som gör det med sig själva är väldigt diskreta, det känns bra.

Nu tror jag inte att vi får snaska i oss så väldigt mycket bär eftersom vi bara har en buske och dom flesta däggdjur också gillar bären, till och med hundar äter dom med förtjusning och det är rätt så hundtätt runt vår kolonilott så om man ska hinna med får man nog bo under busken och käka upp bären eftersom dom mognar.

Nu vet både ni och jag allt vi behöver veta om amerikanska blåbär och det känns bra. För övrigt har vi haft ett somrigt väder på sistone med varmaste dagen i dag, tidigare har en del gnällt om att det blåst så kallt men i dag var det skönt med lite kallblåst så då slapp man det gnället.

Hans, som inte bor under blåbärsbuskar, jag unnar bären till andra.

Bröllopsyra.

Nu är det för sent att ångra sig.

Ja så har vi gift bort Viktoria, det var inte så lätt, för mig. Det är så att jag har en fru som gillar kungligheter av den anledningen har hon suttit framför tvskärmen hela dagen, hon sitter faktiskt kvar än! Hon är helt eomottaglig för mina försök till konversation, Hon hör mig inte! Ibland hör hon att jag låter då säger hon sch, jag har en känsla av att jag inte existerar i hennes värld just nu.

Jag har också tittat på sammanvigningen, men inte mycket mer eftersom jag inte är så hemskt mycket för dom kungliga, inte för att jag har något emot dom rent personligen men jag förstår inte systemet, dom är ju inte ens kungliga. Jag har läst att den första kungen av Bernadotterna var en helt vanlig från början fattig fransos som gick ut i krig som han överlevde och blev general, han kanske var bra på att kriga eller också kanske han var den enda som blev kvar när kriget tog slut, vad vet jag.

Farsan till honom var en sorts enklare advokat som hjälpte folk med skrivelser som dom inte klarade själva, han hade säkert fullt upp eftersom vad jag förstår så fanns det rätt många på den tiden som varken kunde läsa eller skriva. Efter det har den släkten varit kungar i Sverige, från början var det noga att dom gifte sig med andra kungliga så det blev väl lite kungablod i deras ådror med tiden, men nu gifter dom sig med hött och mött så inte är det mycket kungligt blod kvar.

Nu tror någon kanske att jag tycker det är viktigt med kungligt blod, vad fånigt, dom har väl inget annat blod än vi. Vad jag menar är att dom som är för kungligheter menar ju att kungligt blod är viktigt, men herre gud nu är det ju så utblandat så det kan ju inte ha någon betydelse. En bra sak med utblandningen, om vi nu ska fortsätta med kungar, är att det blir mindre risk för inavel och en del dåliga gener utvecklas inte.

Jag har gjort en snabbkoll hos min numera rödögda fru, hon tittar fortfarande. Nu kanske någon undrar varför det varit en tung dag för mig, men ni måste fatta, allt kan inte stå still en hel dag, det är jag som får sköta markservicen, det vill säga: laga mat, mata min fru,( när hon inte ser på kungabröllop i tv äter hon själv) diska, torka, gå och handla och städa lägenheten. Där gick jag på en nit, städningen brukar utföras på fredagar men av någon anledning var det framskjutet till lördag när jag råkade var den ende tjänsgörande.

För övrigt regnar det just nu, det är bra för potatisen.

Hans, som såg en ljusglimt i allt elände.

Retro.

Elvis på Ruter Retro Kafe i Boden.

Det finns en plats på jorden
Där solen aldrig ler
Den platsen heter Boden
Dit vill jag aldrig mer.

Dom orden stämmer inte nu! Denna rimmade klagan härstammar från den tid när halva Sveriges befolkning gjort sin värnplikt i Boden. Nu är Boden en trevlig stad, det kanske den var förr i världen också, eller kanske inte, då var det väldigt grått på gatorna, ingen rekryt fick gå ut på stan utan att ha uniformen på sig, det kryllade av rekryter, därav det gråa intrycket av staden.

I dag har vi i alla fall varit till Boden tillsammans med Karl-Henrik och Birgitta bara för ro skull. Vi började med ett besök på Ruter Retro Kafé, det är ett kafé som jag kan rekommendera er att besöka, man kan roa bort sig ett bra tag bara med att gå omkring och titta på alla flera hundra prylar som ligger, står och hänger överallt, dom flesta grejerna är från femtio och sextiotalet och är utspridda utan någon som helst ordning, jag fattar inte hur man fått ihop allt.

Efter rundvandringen bjöd Birgitta på mat som trots oordningen var väldigt gott, med andra ord ett besök som var lite roande, lite nostalgiskt och med ett gott avslut.

Sedan drog vi vidare på nya äventyr, nu mot Havremagasinet,

en byggnad som användes för länge sedan när man skulle torka havre till militärens på den tiden enligt uppgift drygt femhundra hästar. Havremagasinet lär ska vara Bodens till ytan största byggnad, vilket jag efter att ha gått runt i faktiskt tror på.

Numera är magasinet konsthall, vi åkte hiss upp till sjätte våningen och snurrade runt från våning till våning och studerade konstverken. Det var nya konstnärer i varje våning, i en del delade ett par konstnärer på utrymmet, kulturella som vi är njöt vi väl så där lagomt av tavlor och statyer. Jag tycker att största konstverket är byggnaden, den är imponerande, byggd i trä med synliga takbjälkar av otroliga dimensioner, jag tycker faktiskt att den är vacker.

Man kan nog säga att Hamnmagasinet är mer kultur än Retro kafé men vad som är intressantare beror väl på ens eget tycke och smak. Vi sög i alla fall i oss all kultur vi orkade vilket kanske behövdes, man är väl inte alltför fullproppad med sånt.

Efter detta drog vi hemmåt. Sist men inte minst vill jag dementera en del som stod i raderna jag började med, solen sken hela dagen och jag vill gärna tillbaka till Boden någon annan gång.

Hans, helnöjd med dagen.

Döden, döden.

Luleå Landstingshus, entrén.

I dag har jag varit till Landstingshuset, det var länge sedan det hände men på grund av att min fru skulle till en sjukgymnast med sin onda arm och denna sjukgymnast håller till i vårdcentralen som är ihopbyggd med Landstingshuset och jag dessutom bestämt mig för att följa med henne dit som någon slags bodygard så hamnade jag i landstingshuset. Det var en lång mening, jag blev lite andfådd av att skriva det.


Eftersom frun beräknade att vara hos sjukgymnasten en timme och jag bestämt mig för att vänta på henne så hon även hem skulle känna sig trygg från alla samhällets faror så fick jag lite tid över. Till att börja med gick jag in genom landstingets nya imponerande entré, på insidan var det däremot sig likt sedan jag sist var där vilket är cirka tio år sedan, av denna anledning blev besöket kort och eftersom jag inte använt så mycket av min överskottstid så drog jag ut på nya äventyr.


Tvärs över gatan ligger Luleås centralaste kyrkogård, där har jag aldrig varit kom jag på så det är klart att jag gick dit. Det var ett trevligt ställa att spatsera omkring på, dom som tillbringar sin tillvaro där stör ju inte någon och jag tror inte att dom tyckte att jag störde dom heller.


Jag fotograferade blommor, dels dom officiella stora krukor som finns där och även en del vackra arrangemang av lite mer privat karaktär. Många planteringar är vackra även om blomvalet inte är så varierat, det består till stor del av penséer, men för all del det finns rätt så många olika färger på penséer.


Jag tyckte det var lugnt och skönt där, jag hoppas att få komma dit när jag dör, jag tror att jag skulle trivas där och eftersom man troligen ska ligga där rätt så länge så är ju det viktigt, tänk själv om det är otrivsamt och inte ha någon större chans att komma därifrån. Det var inte bara det att det var lugnt eftersom det är trafik runt om så är det ändå liksom lite liv trots allt och det kanske är trevligt när man själv hamnat i ett döläge.


Efter dessa äventyr gick jag tillbaka till vårdcentralen och hämtade min fru som var nöjd med besöket och fått förhållningsorder om att hålla axeln varm vilket jag nu tar som min livsuppgift att hjälpa till med, det är ju trevligare med en fru som kan vifta med båda armarna än en som haltar på vänster arm.


Hans, som haft en livaktig dag.

Bio.

Här kommer Robin.

I gårkväll var var vi på bio och såg Robin Hood, tack vare det tycker jag att vi blivit så bekanta så jag kallar honom bara för Robin. Robin var ju en stor man så det hade kanske varit vanvördigt att bara kalla honom vid förnamn men efter att ha umgåtts med honom i två och en halv timme tycker jag att jag kan ta mig vissa friheter.

Varför vi blev lite nyfikna på filmen var att vi läst eller hört att det var en ovanlig Robin Hood film, det var det eftersom den handlade om den tiden när Robin hette Robin Longstride och alltså inte hunnit bli Robin Hood. Filmen slutade med att Robin och hans polare blev stråtrövare i Sherwoodskogen vid staden Nottingham, alla andra berättelser och filmer brukar ju börja där den här slutade.

En kul grej med det upplägget var att alla var så gamla när dom blev rövare, Robin (i filmen Russel Crowe) såg ut att vara närmare femtio år, i tidigare filmer som jag sett har han varit i tjugofemårsåldern. För att inte tala om Marion (Cate Blanchett) i det verkliga livet borde hon haft barn i tjugofemårsåldern men det hade hon inte, vad man kunde läsa mellan raderna så var hon nog oskuld och ändå hade hon varit gift men brudgummen hade så bråttom ut i krig så dom hade inte ens haft tid med bröllopsnatten, sen dog han i kriget, eller egentligen inte, han dog på vägen hem.

Det var ju lägligt att Robin dök upp, han hade också varit ut i krig men klarat livhanken och upptäckte att Marion var rätt så lättplockad, vilket man förstår. Så dom fick så att säga ihop det, man har ju aldrig hört talas om några barn till Robin och det har ju i och med den här filmen fått sin förklaring.

Nu handlade inte filmen så mycket om det jag skrivit om här utan mer om en ond kung John som var den egentliga anledningen till att Robin blev fredlös och rövare, innan det blev röveri (av ädel art) (ta av dom rika och ge till dom fattiga) hade det varit två timmar och en kvart av mycket fäktnig och bågskytte, och då med kung John och Robin sida vid sida men sedan sket det sig mellen dom.

Om någon funderar över att jag inte blev du och John med kung John så vill jag bar påpeka att man blev inte du med en kung på elvahundratalet, och det verkar hålla i sig, längre än så har vi inte hunnit i utvecklingen.

Tack Lena och Börje.

Hans, som tyckte filmen var rätt så bra.