Elvis på Ruter Retro Kafe i Boden.
Där solen aldrig ler
Den platsen heter Boden
Dit vill jag aldrig mer.
Dom orden stämmer inte nu! Denna rimmade klagan härstammar från den tid när halva Sveriges befolkning gjort sin värnplikt i Boden. Nu är Boden en trevlig stad, det kanske den var förr i världen också, eller kanske inte, då var det väldigt grått på gatorna, ingen rekryt fick gå ut på stan utan att ha uniformen på sig, det kryllade av rekryter, därav det gråa intrycket av staden.
I dag har vi i alla fall varit till Boden tillsammans med Karl-Henrik och Birgitta bara för ro skull. Vi började med ett besök på Ruter Retro Kafé, det är ett kafé som jag kan rekommendera er att besöka, man kan roa bort sig ett bra tag bara med att gå omkring och titta på alla flera hundra prylar som ligger, står och hänger överallt, dom flesta grejerna är från femtio och sextiotalet och är utspridda utan någon som helst ordning, jag fattar inte hur man fått ihop allt.
Efter rundvandringen bjöd Birgitta på mat som trots oordningen var väldigt gott, med andra ord ett besök som var lite roande, lite nostalgiskt och med ett gott avslut.
Sedan drog vi vidare på nya äventyr, nu mot Havremagasinet,
en byggnad som användes för länge sedan när man skulle torka havre till militärens på den tiden enligt uppgift drygt femhundra hästar. Havremagasinet lär ska vara Bodens till ytan största byggnad, vilket jag efter att ha gått runt i faktiskt tror på.
Numera är magasinet konsthall, vi åkte hiss upp till sjätte våningen och snurrade runt från våning till våning och studerade konstverken. Det var nya konstnärer i varje våning, i en del delade ett par konstnärer på utrymmet, kulturella som vi är njöt vi väl så där lagomt av tavlor och statyer. Jag tycker att största konstverket är byggnaden, den är imponerande, byggd i trä med synliga takbjälkar av otroliga dimensioner, jag tycker faktiskt att den är vacker.
Man kan nog säga att Hamnmagasinet är mer kultur än Retro kafé men vad som är intressantare beror väl på ens eget tycke och smak. Vi sög i alla fall i oss all kultur vi orkade vilket kanske behövdes, man är väl inte alltför fullproppad med sånt.
Efter detta drog vi hemmåt. Sist men inte minst vill jag dementera en del som stod i raderna jag började med, solen sken hela dagen och jag vill gärna tillbaka till Boden någon annan gång.
Hans, helnöjd med dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar