lördag 31 oktober 2009

Tiden går.

Denna välartade yngling heter Hans.

Eftersom min far var väldigt mycket för fotografering finns det en del bilder från min barndom, på den tiden var det inte färg som gällde men trots detta har jag här en färgförstoring sedan jag var i fem till sjuårsåldern. Det låter som ett trolleri men så här gick det till, det kom en gube hem till oss och ville göra en förstoring i färg på något svart-vitt foto som man gärna ville spara för eftervärlden och naturligtvis blev det ett foto av mig när jag leker häst med en uppstoppad and.

Hur det gjordes har jag ingen susning om, men på något sätt har människan lyckats få färg på fotot, han hade ingen aning om vilka färger som var dom rätta så det har han gissat, därav min otroligt svenskgula hårfärg, jag antar att jag på den tiden hade vanlig råttfärg på håret, numera är det silverfärgat så allt blir inte fulare när man blir äldre. Gräset och träden var ju lättgissat men i övrigt så stämde det dåligt, men ska man vara ärlig så nog var det bra gjort ändå med dom resurser som fanns för nästan sjuttio år sedan.

Hans, som kastat en blick tillbaka.


1 kommentar:

Elisabeth sa...

Så söt liten lintott! Vem kunde tro att han skulle bli så svarthårig en dag! :)