Rosenbalsamin.

Ett knippe rosenbalsaminer.

Nu ska jag berätta rosenbalsamins historia, inte hela världens rosenbalsaminers historia utan våra rosenbalsaminers.

Det började för tjugo-trettio år sedan när min fru stal några frön från en blomma i ett av byggnaderna på Hägnan, ett friluftsmuseum i Gammelstad.
Nu kanske någon tycker varför hänger han ut sin fru på detta sätt, men jag tror inte hon får några obehag av detta sedan jag fått förklara. 

För det första, stölden som sådan är preskiberad, dessutom var det bara några ynka frön som i alla fall ramlat  av och hamnat i dammsugarpåsen vid nästa städning, dom fröar av sig rätt så mycket så det räckte säkert till i alla fall och för att sätta stopp på alla gliringar och glåpord såsom tjyvräfsa och liknande uttryck mot min fru så är det så att det räknas inte som stöld när man tar blomfrön.

I alla fall härstammar årets Rosenbalsaminer i vårt köksfönster från dessa första frön, vi har alla år sedan den dagen varje vår planterat frön från förra årets och drivit upp nya blommor. Visst är det fantastiskt! År efter år i drygt tjugo år!

Årets blommor satte min fru den tjugotredje januari och nu är dom största drygt femtiofem centimeter höga. Av ett frö som är cirka en millmeter stort. Naturen är fantastisk, dessutom finns det nu nya frön att skörda om man vill, för att använda nästa år. Snart ska blommorna ut i fönstren i vår kolonistuga, där passar dom perfekt.

Å andra sidan är det rätt så små frön som det blir människor av också, och dessutom är dom roligare att så.

Hans, som funderat i biologins fantastiska värld.