tisdag 3 augusti 2010

Tennis.

Blivande tennisproffs?

Syns det att Alex tränar tennis? Det tycker jag nog, det ser man på drivet i slaget, det är inte alla åttaåringar (nästan åtta) som ser ut så där när dom slår iväg en tennisboll, vi får se om han fortsätter träna, det rör sig snabbt i huvudet i den åldern så nästa månad kanske han tränar fotboll eller simning.       

Med bilden här ovan har jag frångått mina principer, den är nämligen inte min utan min dotters och min princip går ut på att i bloggen använder jag bara bilder som jag tagit själv, men nu var det så att hon lämnat en massa bilder i min dator som hon knäppt när hon var här och eftersom bilden på Alex var så representativ för honom så snodde jag den. Om det nu skulle bli så att Alex blir tennisproffs och världsetta så kanske jag kan plocka fram den här bloggen och sälja den för stora pengar och då kommer jag inte att erkänna att jag snott bilden, vem som än säger något så är den min, om någon hänvisar till den här bloggen för att bevisa att jag själv sagt att bilden är stulen så kommer jag att neka, jag säger att det här avsnittet har jag skrivit i ett anfall av sinnesförvirring.                                   

Antingen Alex blir tennisprofs eller inte så hoppas jag att han inte förändras allt för mycket när han blir vuxen, det är klart han kan ju gå ned i varv lite grand för man har svårt att hänga med i den fart han har men i övrigt bör han inte förändras för mycket. Jag vet inte om alla håller med men jag anser att Alex är den mest humoristiska i familjen.(Nelly är svår att jämnföra med än eftersom hon inte lärt sig prata.) Han säger väldigt roliga saker, ett exempel är när han frågade sin mormor vad hennes halsband var gjort av och hon svarade att det var gjort av snäckor, oj sa Alex jag trodde det var gjort av dina tänder, det tyckte jag var väldigt roligt så nu vet ni vad jag har för humor.                                                                             

Nu har jag bloggat om alla våra barnbarn i Frufällan ( jag har aldrig vetat att det finns nåt som heter så innan vår dotter med familj flyttade dit) dom vuxna ska jag lämna ifred så vida dom inte gör något spektakulärt som kräver ett blogginslag.           

Hans, som önskar dom vore närmare.

1 kommentar:

Elisabeth sa...

Sekunden efter träffar den bollen mig! Det är sant. Den hade träffat rakt i ansiktet, men jag hann precis få bort kameran och upp med handen! Kul att bilden blev så bra just därför!! :)

Kram E.