På egen hand.

Kollar läget.

Det har på sista tiden varit ett himla pipande i en av mina fågelholkar, eftersom man enligt expertisen inte ska sätta upp fågelholkar i söder därför att det blir så förfärligt varmt i det läget sommartid, så har jag mina holkar i norr och öster, det innebär att dom holkar som vi har i öster har vi ingen koll på därför att vi som regel befinner oss på andra sidan huset.

Men grannarna, Stig och Margaretha dom har koll på våra holkar från sin altan, och det är bra, även om jag gärna hade den utsikten eftersom jag gillar att hålla koll på fågellivet. I dag ropade  dom att nu flyttar fågelungarna, jag gick dit, det är kul att se hur dom tar sig ut i livet. Två styck hade redan flygit ut när jag kom runt stugan och en satt och tittade ut, han var tveksam, vi fick ögonkontakt, jag såg att han tänkte "ska jag verkligen lämna den här mysiga säkra holken för en oviss framtid i den stora vida världen".

Jag vet ju att fåglar har liten hjärna så dom är lättpåverkade, jag tänkte tillbaka, "det fattar du väl att du inte kan bo där resten av livet, korkskalle", då glodde han på mig och sedan flög han ut, efter honom kom det en till, det kanske var den som knuffade ut den tveksamma. Efter det blev det lugnt ett tag och jag lämnade holken åt sitt öde en stund, men enligt vad jag förstår tillförlitliga uppgifter, flög det ut två till. Så hela familjen var åtta medlemmar, det vore intressant om man fick veta hur många så kommer tillbaka från vintersemestern, det är nog stort svinn i Svartvita flugsnappares liv.

Det var det viktigaste händelserna i mitt liv i dag, en spännande tillvaro, eller hur?

Hans, som diggar fåglar.