Med livet som insats.

Livsfarlig promenadväg.

I dag på min promenad tänkte och handlade jag lite fel, med en genväg som skulle göra att jag hamnade på gång och cykelvägen runt Skurholmsfjärden startade jag min dagliga promenad, jag kom lite snett och hamnade på bilvägen över Malmuddsviadukten, det upptäckte jag direkt och om jag gått tillbaka tjugo meter och till vänster och rutchat ned på gångvägen som går paralellt med bilvägen så hade jag varit helt rätt.

Nu gjorde jag inte så, jag är ju bara ute för att motionera, ska man då vända och gå tillbaka tjugo meter? Nähä, då blir ju motionsslingan tjugo meter längre och den är ju nog lång som den är så jag fortsatte upp på bilvägen över viadukten. Om ni kommer i samma situation så gör inte så, det är dumt, viadukten är inte tänkt för gående, i alla fall inte vintertid.

Om ni tittar på bilden, först barmark, det är där alla bilar kör, sedan en decimeter tillplattad snö, där var jag tvungen gå för sedan började plogkarmen som slutade mot ett räcke, på andra sidan räcket är det fem meter till marken som i detta fall är en massa järnvägsspår.

Har ni bilden tydligt framför er nu? Jag gick på en tio centimeter bred remsa snö som dessutom sluttade lite ut mot vägen, tio centimeter från mitt högra ben svischade bilarna förbi utan att ha utrymme att väja för mig eftersom dom hela tiden hade möten på en lika smal körbana. Till att börja med var det få bilar men sedan var det full rulle och då var det för sent att vända, jag kände hur fälgmuttrarna liksam nafsade efter mina byxben när bilarna passerade.

En del förare blinkade med belysningen mot mig, andra hötte med näven och jag ökade farten så mycket jag vågade, det var halt också. Så var jag då förbi brådjupet ner mot järnvägsspåren och kastade mig över räcket där jag rutschade i nysnön de ca tre meterna ned till gångvägen, där kom just ett promenerande par, jag kom snabbt på benen och gick före dom så fort jag hann, ni vet hur det är om man ramlar, först "oj var det någon som såg mig" sedan "undrar om jag bröt nåt ben". Jag hann höra en del kommentarer som "var kom den där ifrån" och " tur att vi inte hunnit längre fram då hade han hamnat på oss". Var glada, nu har ni ju fått en nära döden upplevelse alldeles gratis.

Matt i benen av mina egna upplevelser hasade jag mig hem där jag möttes av min fru som fick stora ögon när jag berättade om mina hemska äventyr. Men lite bra hade det med sig jag tyckte hon var liksom ömmare och vänligare än vanligt resten av dagen.

Hans, som haft en äventyrlig dag.