lördag 15 januari 2011

Med öppen mun genom livet.

Lite överdrivet.

Jag har filosoferat över företeelsen att det är så många som går omkring på stan med öppen mun, är inte det obehagligt? Om inte annat så blir man väl dammig på tungan, man ser ju även lite dum ut och det tycker jag är onödigt, sånt kommer folk på i alla fall förr eller senare.

Att gå omkring med öppen mun förekommer bland alla åldrar men i sanningens namn är nog äldre män överrepresenterade, på tal om äldre män,jag personligen tycker nog att gränsen går vid öppen mun, så länge munnen är stängd är man nog en gentleman men med öppen mun blir man en gubbdjävel.

En annan besvärlig sak med gapandet är att när det är så här kallt (i dag minus 24 gr.) då behöver man inte gå långt så fryser man om tänderna, det tycker jag är obehagligt.

Mitt råd är, stäng munnen på vintern för kylan och på sommaren för myggen.

Hans, ej gapig.
(Bilden ovan har jag lånat från en tidning.)

1 kommentar:

Ylva sa...

Jag har en teori. När jag t ex är ute och springer måste jag andas genom munnen för att förse kroppen med den ökade syremängden som ansträngningen och därmed musklerna kräver. När det är kallt ute är det fördelaktigast för luftvägar och lungor att man andas med näsan eftersom luften hinner värmas upp mera. Men det räcker liksom inte till då när ansträngningen är stor. Jag tror alltså att dessa människor (företrädesvis herrar då) har så dålig kondition att de genom att promenera (på stan t ex) utsätter kroppen för en sådan ansträngning att maximalt syreintag krävs, mao genom att ha munnen öppen! Vad tror du om det?