Födelsedagskalas.

Stefan väntar på att få hugga in på tårtorna.

Fredag den 18/11 var vi på födelsedagskalas, det var Stefan som fyllde år igen, det är bara ett år sedan sist men han tycker det är roligt att fylla år så han bara fortsätter.

Det är hans mor som fixat tårtor, jag tyckte kanske innerst inne att det var överdrivet mycket tårta för en som bara fyller drygt förtio år men som vanligt hade jag fel och hon rätt, vad jag förstår är allt uppätet för länge sedan. Den kväll vi var där blev det en del kvar även om jag gjorde vad på mig anbelanger för att faten skulle bli tomma.

 

 

Dagen efter kom det nya gratulanter till Stefan och då blev det enligt vad vi hört slut tårta innan det blev slut på gäster, vilket stör min fru.

 

Det är så med Stefan att han tycker att det är en världshändelse när han fyller år så han brukar ringa runt lite grand och meddela att nu är det på gång, det är inte så att han gör det för att få en massa presenter, det är i hans ögon ointressant men däremot att det kommer folk till honom och uppmärksammar hans födelsedag det gillar han.

 

 

Ett värre trauma för min fru var när han fyllde förtio, det kom femtiofem personer nästan samtidigt till hans då lilla lägenhet, tårtor och övrigt kaffebröd var beräknad för cirka tjugofem så det blev lite magert för dom sista, men Stefan trivdes och hjälpte till så gott han kunde med att göra slut på förplägnaden. Min fru och jag var personalen som kokade kaffe och bar fram kaffebröd så länge det fanns.

 

 

Jag tyckte det var roligt att Stefan hade det bra, det var ju han som fyllde år och han brydde sig inte om att tårtorna tog slut, jag hade fullt upp med att koka kaffe så den som fick lida var min fru som kände ett ansvar för kaffebrödet, men vem hade ens i sin vildaste fantasi trott att så många skulle komma.

 

 

Hans, som tycker det kalaset är historia och vi tycker att det är roligt att Stefan har många bekanta.